Tankar om klimatförändringen

Trädena börjar se farligt kala ut nu, eller hur? Inte ett löv kvar efter allt har dalat ner, precis som om de stackars björkarna bara stod och väntade på att frosten ska bita sig fast på dem. Obönhörligt. Isiga, vassa piggar som ska gräva sig in i träden. Gör det ont, tro?

Jag kan väl inte riktigt säga att jag välkomnar klimatförändringen, men det goda är ju att vi får allt varmare och lite mera hav här på jorden. Och vatten är ju alltid välkommet så länge man själv befinner sig långt uppe, eller hur :)

Eller blir det så att vi istället kommer att få allt mera smällkalla vintrar? Överhopade av snö än en gång i år? Jag tror jag ska ansluta mig till folket "Våga vägra vinter."

Att presentera (SkrivPuff 9.11.2011)

"Mina damer och herrar..." Den förväntansfulla tystnaden låg kompakt över publiken inne i cirkustältet. Ett litet barn gnällde till någonstans och en popcornspåse prasslade. Någon hostade.

"Får jag presentera: Ana Lucia.." Förväntansfulla andetag hördes ur publiken och flickan fem meter uppe på plattformen andades koncentrerat. Kände hur adrenalinet pumpade genom kroppen, ända ut i fingerspetsarna. Såg målet framför sig, tio meter borta där linan uppe i luften slutade vid den andra plattformen.

Ana Lucia. Ann-Louise hette hon ju, fast hon hade blivit Ana Lucia då hon började uppträda som lindanserska som fyraåring på cirkusen, tillsammans med sina föräldrar. Nu var hon sju år gammal och en riktigt duktigt lindanserska, sade alla.

"Får jag bee om största möjliga tysstnaadd... " Cirkusdirektören med strålkastarljuset över sig strök över sin svettiga mustasch och såg med eldiga ögon ut över publikhavet. Bakifrån hördes förväntansfulla, låga trumvirvlar och publiken höll andan.

"Lindanserskan Ana Lucia, höjdernas prinsessa! Som dansar över linan och trotsar tyngdlagen. Hon kommer att sväva! Se,se!" Cirkusdirektören viftade exalterat med armarna och svettdroppar glänste i hans panna.

Strålkastarljuset slocknade, förflyttades och tändes igen mot Ann-Louise. Hennes rosa paljettdräkt gnistrade i det starka ljusskenet.

Hon drog ett djupt andetag och tog de första dansande steget ut på linan.

Jaha ?!

Jaha, nu verkar bloggen fungera normalt igen då. Hoppas, hoppas.

Krångel med bloggen

Ifall ni undrar varför jag inte svarar på kommentarer beror det på att jag har haft problem med blogger under det senaste dygnet.

Jag är inloggad, men är det ändå inte... Mystiskt. När jag försöker kommentera på era bloggar kommer det bara upp en sida om att jag inte har tillgång till era bloggar. Är jag ensam om problemet?!

Att få något på köpet (SkrivPuff 8.11.2011)

Hos skomakarens hade de tio barn. De bodde trångt i ett litet, snett hus med kök, förstuga och kammare. Barnen låg skavfötters mot varandra i trånga, korta sängar medan mor och far hade sin egen bädd. En natt när tystnaden lagt sig över det lilla huset och allt som hördes var barnens lugna, snusande andetag löste far upp mors långa hårfläta och lade sig tätt intill henne.
De fick en till på köpet.

Allt mera trångbodda blev de hos skomakarens när familjen ännu en gång utökats. Smutsen grodde i hörnen och mor verkade alltmer tärd.
De fick lössen på köpet.

Mors livskraft sinade alltmera och en dag orkade hon inte längre stiga upp ur sängen. En vecka senare andades hon inte längre, och barnen stod samlade runt sängen stumma av rädsla. Far var också villrådig, men i nöden grävde han ur gamla gömmor och fann då på råd:
De fick en styvmor på köpet.

De elva skomakarbarnen lekte ute i vårsolen på gården. Huset var litet och snett, men lössen var borta. Också far hölls allt oftare borta nu, och då han kom hem sent om kvällarna luktade han sprit och var elak mot styvmor. Deras arga röster studsade mellan väggarna långt in på natten. Skomakarbarnen låg skavfötters i sängarna och höll dynorna över sina huvuden för att stänga ute de högljudda rösterna. Hotfulla, skrämmande ord som inte funnits där då mor hade levt, men som nu var vardag med styvmor i hennes ställe. Mot morgontimmarna tystnade anklagelserna och alla somnade efterhand.
De hade i varje fall fått en katt på köpet.

Det som är för bra (SkrivPuff 6.11.2011)

Kan saker och ting vara för bra? För man är väl (i de flesta fall) väl förunnad det man får gratis här i världen? Att till exempel råka vinna på Lotto. Eller om man får ett större arv. Eller råkar gifta sig rikt och inte själv behöver arbeta, och inte alls behöver bekymra sig över ekonomin heller.

Inget fel på dessa saker, inte alls. För det är detta som de flesta av oss inte skulle tacka nej till att ha.

Det är väl snarare vad dessa saker kan leda till som gör att allt blir för bra och man så att säga missbrukar det. Som vid all form av slöseri.

Materiellt; all form av saker, prylar, kläder, fastigheter, som man kanske inte ens använder. De bara finns där, som helt outnyttjade resurser som andra (mindre bemedlade) kunde ha stor nytta av, exempelvis en så gott som oanvänd dator eller en (ny?) vinterjacka.

För att inte tala om mat. Och det här gäller oss alla, inte bara "rikt" folk: all mat vi slänger bort, då det blev över vid middagen. Eller i kylskåpet. Slöseri på hög nivå - en stor del av världen svälter ju!

Emotionellt; för mycket tid som man kan få då man längre inte behöver arbeta för sitt uppehälle. Hur använder man den tiden? Till någon form av välgörenhet eller frivilligt arbete, eller något annat för sig själv meningsfullt? Eller tar tristessen tillslut över, och vad leder det i sin tur till? Missbruk i någon form? Hu, hemska tanke. 

Sist och slutligen: vi som lever i välfärd, egentligen har vi det för bra. Vi borde bara lära oss att balansera våra liv och ge av våra överflöd, då skulle ingen i världen behöva svälta eller lida övrig materiell nöd längre. Alla skulle ha det tillräckligt bra.

Om att vinterbada

Många frågar mig hur det riktigt är, att vinterbada. Är det inte kallt, hur kommer man sig ut i vattnet, hur ids man överhuvudtaget?

Egentligen vet jag ju inte, då det här är min första säsong som vinterbadare. Visst är vi inne i november nu, men ingen is har ju ännu lagt sig, så något bad ute i vaken har det ännu inte varit frågan om. Inte vet jag heller hur jag skulle få en vak att hållas isfri i vinter, solid utövare på egna villan som jag är. Finns heller ingen elektricitet ännu att tillgå, så alternativet med pump faller bort. Ännu, fast kanske nästa vinter :)

Att vinterbada då? Jaa, visst är det kallt, men man har ju värmt upp sig i bastun innan. Det räcker även en stund innan man har orienterat sig ner till havet från bastun i beckmörkret, så orosmomentet att man skulle få en hjärtattack då man hoppar rakt ner i vattnet från bastun faller bort där. Dessutom tror jag nog att alla går ut i vattnet, istället för att hoppa rakt i.

Hur hittar man då modet att plumsa ut i det sexgradiga vattnet som temperaturen visade på igår? Svar: det är så himla sköönt! Kallt, ja, men endorfinerna rusar till genast man äntrar havet. Det är också så kallt i luften där man står ännu våt efter bastun, att det inte riktigt finns något annat alternativ än att gå rakt ut. Att huttrandes lämna att tveka är många gånger värre :) Därför är det lättare att komma sig i vattnet vintertid än sommar då ju luften ändå känns lite småbehaglig.

När man väl är i vattnet sticker det kalla vattnet behagligt mot hela kroppen. Härligt! Skönt! Man kan simma några meter, inte kanske längre för händerna stelnar bort ganska snabbt. Sedan orientera sig tillbaka upp till bastun genom mörkret via eldarna som utmärker stigen. Värmen inne i bastun i skenet av ett levande ljus är välgivande.

Jag brukar simma fyra gånger per vinterbad, iallafall än så länge.

Funderar smått på att ansluta mig till Pingvinerna i vinter så jag får möjlighet att bada oftare. Får se. Det verkar ändå trevligast att simma vid egen strand :)