fredag 9 december 2011

Att tvinga (SkrivPuff 9.12.2011)

Ibland vill man inte se det uppenbara. Som att titta på den fína lysande utegranen med vackra blå lampor som växer utanför köksfönstret. Ljusen blänker i det nattsvarta mörkret och glimmar trolskt. Granen är nästan täckt av snö och döljer sitt innanmäte.

Man måste tvinga sig att se bakom snön, in i granen. Där pågår aktivitet ibland grenarna. Ibland gungar kvistarna lätt. Fast det ser man inte, om man inte ger sig tid. Tvingar sig att stå stilla en stund och titta ordentligt.

Jag tror att vi har fått hyresgäster dit. En ekorre har flyttat in. Den slänger avskalade kottar på marken.

Man kan se skalen ligga under granen, om man tittar alldeles nära.

9 kommentarer:

Calle sa...

"I'ts often more in everything than meets the eye"

Ellis sa...

Trevligt med gäster som bor ute, hoppas det bara är kottarna som den gillar! =)
Jag har fått testa lite av varje som är ätbart, dock inte alltid gott, så får se om jag har tur med dessa också! =)
Ha en fin kväll!
Kram Elenor

Karpstryparn sa...

Hyresgäster? Hehe, sedärja.

Svar: Kan bara hålla med.

Fenixmonas sa...

Här är det ovanligt att se ekorrar idag. Trafiken har tagit så många...När jag var barn så fanns det gott om dem! Kramiz

Kalle Byx sa...

Tvinga sig att stå stilla och titta ordentligt! Bra att du påminde.

Augusta sa...

Allt har sin skönhet och historia :)

Ekorrar är verkligen söta. Hoppas du får se den snart :)

Kram

Nett sa...

Ekorrar är ju så söta och så vackert att se på på om man nu hinner. :) Hoppas att du har en fin adventhelg. Kram

Solveig sa...

Kanske är det Piff eller Puff:) Det är något speciellt med ekorrar, man gillar dem fastän de är ena små rackare och tar fågelägg och fågelungar ibland. Kommer ihåg en gång på villan så hade en ekorre drunknat i en vattentunna-det var så sorgligt! Efter det satte vi skydd över varenda tunna.

Smörblomma sa...

Solveig: Nej men vad säger du?! Så hemskt att ekorren hade drunknat :(

Jaja, men lille Nisse tänkte ju också drunkna i vår badtunna här ute på gården när han var kattunge, pojkarna gjorde mig uppmärksam på det och Nisse kunde räddas och lever ännu i denna dag. Allt är så ödesbestämt... ;)