tisdag 20 juli 2010

Vredens kejsarinna, del 1



Här publicerar jag min sommarnovell, en historia där vreden härskar och tar över.


Den mörklockiga flickan satt på golvet i sitt rum. Hon höll armarna hårt lindade kring sina ben, och kramade om sig själv så hårt hon kunde. Helst hade hon också velat lägga händerna för sina öron, för att stänga ut ljudet. Vreden.


Mammas arga, hotfulla, rytande basade bakom den låsta dörren. Den här gången var mamma riktigt vred, hon dunkade hårt med knytnävarna på dörren, så den skallrade. Ljudet gjorde ont i flickans öron, men ännu var hon inte rädd. Mamma kunde inte slippa in i rummet, eftersom flickan hade nyckeln. Hon satt på den och den kändes hård mot hennes ena skinka.

Nu riktade mamma en hård spark mot dörren, och flickan slog hastigt händerna för öronen. Av erfarenhet visste hon, att nu skulle mamma snart slippa in i rummet. Rädslan sög till i maggropen, och flickan började nu sakta gunga fram och tillbaka sittandes på golvet, för att trösta sig själv.

Nu tystnade allt ljud bakom dörren, men flickan visste att det var förrädiskt, hon visste vad som komma skulle. Hon knep fast sina ögon hårt, hon ville inte se, hon ville inte höra…

”Agnes.” Mammas röst lät len, men samtidigt andfådd. ”Snart kommer jag att komma in, du vet det. Du har varit en riktigt stygg flicka, och du vet ju hur det går för stygga flickor, eller hur?” Mamma drog andtrutet efter andan ett par gånger och fortsatte: ”Du klottade och spillde med chokladen vid matbordet, fast du vet vad jag har sagt om att grisa ner.”

Nu var det tyst ett par sekunder bakom dörren, och Agnes slog hårt armarna kring sina ben igen och kramade om hårt, hårt. Nu skulle det inte dröja länge tills straffet kom.

”Agnes”, röt mamma, och nu kastade hon sig med hela sin kroppstyngd mot dörren. ”Öppna dörren med detsamma!”
Agnes reste sig lydigt upp från golvet, och tog nyckeln för att öppna dörren. Händerna skakade lätt, men hon visste att hon måste öppna dörren. Hon hade ju varit olydig, och det var därför mamma var så vred. Klottat och spillt med chokladen, och inte torkat upp efter sig. Klart att mamma var arg på henne.

Med kallsvettiga fingrar vred hon sakta om nyckeln i låset. Det gick trögt och nyckeln ville hela tiden fastna. Agnes hörde mammas flämtande, oregelbundna andetag bakom dörren. Nu gick låset upp, och mamma slet upp dörren.

Agnes knep ihop ögonen, och stängde av sina öron. Hon skulle gå in i bubblan, sin alldeles egen bubbla. När hon var inne i bubblan kunde inget ont nå henne. Hon skakade och kallsvettades medan hon höll armarna hårt korsade över bröstet. Nu! Nu var bubblan på plats!

Nu spelade mammas vrede inte längre någon roll.

---Fortsättning följer---

6 kommentarer:

Fenixmonas sa...

Stackars lilla tjej...Hur ska detta gå?
Nej, inte tre veckor utomlands, bara två...Du läste nog för snabbt! Hehehehe...Kramiz

annepauline sa...

Åh, en sommarnovell, det gillar jag. Spännande! - Ja, visst är Millenium böckerna bra, man sträckläser dem. Nu har jag annars läst en bok som verkligen är rolig. Den heter "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann." Skriven av Jonas Jonasson. Man får skratta så gott som från början till slut.

Nett sa...

Spännande :) Ja flytten känns faktiskt riktigt bra. Kram

Kent sa...

Jamen vafan vad är det där för en morsa att försöka ta sig in med våld till flickan. Hon kan ju inte vara riktigt klok.

Smörblomma sa...

annepauline: Välkommen tillbaka! Jag tänkte just på dig när jag idag i förbifarten plockade med mig en blåklocka och en lupin till herbariet.

Jag satte dem på pressning i telefonkatalogen, utan presspapper. Kanhända att jag får trycksvärta med, men shit the same, min pojke tyckte inte att det gjorde något.

Hundraåringen låter som ett bra boktips :)

Smörblomma sa...

Kent: Agnes mamma har det inte lätt ska du veta. Fast det ursäktar ju inte hennes handlingar.