måndag 1 november 2010

En ruggig spökhistoria , del 4


Flickorna såg tveksamt på varandra. Dethär skulle inte mamma ha tyckt om. De hade alltid varit förbjudna att gå nära häxans hus, och speciellt ikväll kunde det ju bli riktigt farligt. 

Förra året hade Bengtsson hittat  Olle Herrgårds hund liggandes död i gräset en bit från häxans hus morgonen efter Halloween. Alla sa att det var häxan som låg bakom det; i sin ondska hade hon dödat hunden, och hunden själ hade ännu inte fått ro, visste Olle Herrgård att berätta på byn. Han sa att han ännu kunde höra hunden krafsa på dörren under mörka stormiga kvällar, som om den ville undgå häxan. Om och om igen under stormiga kvällar, hundens själ hade blivit jordbunden, berättade Olle Herrgård för alla.

Så flickorna var ordentligt rädda. Tänk om häxan skulle döda dem alla, och lämnade dem liggandes där ute i det kalla gräset och så skulle någon hitta deras kroppar nästa dag. De skulle också, liksom hunden bli jordbundna och i evighet jagas av häxan. Varje mörk, stormig kväll skulle de förgäves rycka i sina hemmansdörrar för att få slippa in, för att undgå häxan. Men förgäves skulle det vara, för liksom hunden så skulle ju ingen vara där när mamma och pappa kom för att se vad som lät bakom dörren. Så hade det gått med hunden i alla fall, hade Olle Herrgård berättat.

" "Det är ju bara en skröna", sa Tommy till de darrande flickorna, "det har ju till sagt.mammas sagt. Olle
Herrgård vill bara göra sig märkvärdig. Nu går i alla fall vi", sa Tommy beslutsamt och pojkarna började
gå med långa säkra steg längs stigen, som nu var så smal att de alla måste gå på rad.

Flickorna skyndade efter pojkarna, här vågade de inte lämna att stå ensamma.

8 kommentarer:

Ellis sa...

Hoppas det ska gå bra för barnen, låter som att det går ruskiga historier om häxan och hennes krafter!
Hoppas du har haft en bra helg!
Kramar, Elenor

Fenixmonas sa...

Spännande, spännande...Nej, förstår att du inte tittar åt svamp! Kramiz

Nett sa...

Spännande och lite farligt nertvpirrande med häxans hus. Kram

Karpstryparn sa...

Spökhistorier är inte fel som blogginlägg, kör på!

Svar: Ja, det finns knappast ont om exempel på att mångkulturen till 99 % består av ondo.

annepauline sa...

Spännande, jag tror nog att jag hade sprungit hem...men jag tror fortfarande att häxan är snäll, hon kommer säkert att bjuda barnen på pepparkakor och en ruggigt rykande egentillverkad hallonsaft! Får se nu om jag får fel!

Tommy sa...

Hur ska detta sluta...
Verkligen en ruggig historia.

Smörblomma sa...

annepauline: De här barnen är enormt modiga, där i beckmörkret under halloweenkvällen.

Ja, häxan, hon kan väl vara både si eller så, beroende på hur man ser det.

Smörblomma sa...

Tommy: Hu ja. Det är ju så att barn i alla tider har varit dumdristiga av sig, iallafall vissa. I värsta fall kan det ju då sluta riktigt dåligt.