Utförsåkningen, del 1

Den unga Birgitta står framför det gediget byggda pensionatet och ser sig omkring. Hon har satt ner sina två resväskor bredvid sig, en på var sida. Hon lyfter handen för att knacka på. Hon hejdar sig, sänker handen igen och drar efter andan. Några djupa andetag och samtidigt knyter hon händerna. Andas igen och känner hur blodet strömmar igenom kroppen och susar i öronen. Lyfter blicken upp mot sidan och ser mot alperna som höjer sig mot den dimmiga skyn. Minnen… Så verkliga dom kan vara på plats och ställe…

****

Birgitta står och gungar på skidstavarna på toppen av berget. Idag är det ett strålande väder, perfekt gjort för skidåkning! Birgitta är djärv, idag ska hon åka störtlopp längs den långa backen ner! Backen är brant, men det gör ingenting för snön ligger jämn och perfekt, och solen lyser så att snön gnistrar. Inget kan gå fel, det kommer att susa och Birgitta kommer att känna sig som om hon erövrade världen när hon kommer nedsusande i en elegant sväng nere vid pensionatet. Från pensionatets trivsamma kafé kommer de att se henne elegant komma glidande, hoppas att John, skidläraren kommer att sitta där och se henne komma susandes ner. Som han har gnatat om att de måste vara aktsamma och visa respekt för alperna, att det inte alls är samma sak som fjällen hemma i Sverige. Men Birgitta har självförtroende, hon är gymnastiskt lagd, och utförsåkning är för henne inget nytt.