Får; (SkrivPuff 31.03.2014)

Trashanken hade via arbetskraftsbyrån fått jobb. Ett städjobb, men man tar vad man får. Arbetsersättningen ryker ju också om man inte tar emot erbjudet jobb. Ett skitjobb, men i Trashankens värld spelade inte jobbtiteln någon roll.

Han var skillsmässobarn och hade mestadels vuxit upp hos sin pappa. De hade alltid haft knappt om pengar, vilket inte var konstigt då pappa mestadels befunnit sig mellan två jobb. Fast åtminstone försökte pappa. Hos mamma fanns hennes nye man och Trashankens tre halvsyskon, och nästan inga pengar alls. Inte så att det räckte åt Trashanken ialla fall. Många gånger tänkte Trashanken att han själv var född till att hamna mellan två stolar.

Egentligen trivdes han att städa Verkets långa korridorer, att moppa golven med långa, meditativa drag med mp3 hörlurarna i öronen. Lugn och ro och man var en kugge i samhället. En roterande kugge som levererade ett välgjort arbete, en sådan som alla medborgare borde vara. Man fyllde sin roll.

I cafeterian på eftermiddagen smuttade han på starkt kaffe och tuggade på en torr semla. Klockan var halv tre och de flesta hade redan druckit eftermiddagskaffet. Bara några eftersläntrare satt kvar. Trashanken sörplade på kaffet och spanade i förbigående mot fönstret där den mörkhåriga satt. Han hade också tidigare sett henne här då hon också hörde till eftersläntrarna. Kom ensam och satt för sig själv. Fint klädd, säkert någon högre sekreterare eller en som reste mycket i jobbet. Hon påminde om Trashankens första kärlek, Riitta. Så förälskade de hade varit, åtminstone Trashanken, och så dåraktig han varit. Det var lätt att se, så här efteråt. Efter ett halvt år hade Riitta hittat en ny kille som var både äldre och med bättre status än Trashanken. Hon hade valt bort Trashanken till förmån för någon bättre och han hade inte kämpat för att få behålla henne. Livet rullade på vidare.

Trashanken kände den lätta parfymdoften när hon gick förbi honom och bar bort sin bricka. Den vackra hade rest sig upp utan att han hade märkt det. Log hon kanske emot honom när hon gick förbi hans bord? Kanske, åtminstone möttes deras blickar om än hastigt. Det lyste upp hans dag. Hennes vackra lockar böljade sig när hon lyfte upp brickan i diskställningen.

Bästa tiden att beskära äppelträden är på våren

Idag har jag beskärt äppelträdena. Det är tyngre arbete än vad man tror. Ta i beaktande att jag också beskärde dem i höstas men det fanns ändå mycket kvar att göra, tyckte jag. Jag vet inte ändå om det är riktigt bra att först beskära på hösten och så igen på våren. Men jag får se det som en undantagssituation.

Det blev många kvistar igen som fick åka. Solen sken och svetten rann längs ryggraden på mig. Speciellt tungt blev det då saven redan har hunnit börja stiga i träden, jag var alltså lite för sent ute. Men det är inte alltid så lätt att veta och mars borde ju vara en perfekt månad att beskära äppelträd i.

Fördelen med att beskära på våren är ju att det finns inga blad i vägen och skymmer sikten då man ska klippa kvistar. Stort plus där.

Så hade jag ju klipparkompis med också! Fast han var mera intresserad av att bara gå runt bland kvistarna och sola på terassen.

Redan (SkrivPuff 24.03.2014)

Redan som barn visste hon hur hon ville klättra för att nå framgång. Framgång för sin egen skull och en utbildning var viktig för att nå den. Elina hade föräldrarnas stöd och studerade till en medelmåttlig examen, om än i hennes tycke till en högre. Så, nu jobbade hon på Verket som mellanchef. 

Som mellanchef måste man jobba mycket och ofta för att visa framfötterna. Alltid intresserade detta inte Elina som tyckte att bara utbildningen i sig ju borde vara tillräckligt. Men, man måste jobba mycket åt Verket för att duga för dem. Så det gjorde hon.

Mor och Far var stolta över henne och med all rätt, för vad hade de tre övriga syskonen uträttat? Endast en yrkesexamen hade de läst till och nu kämpade de på med sina trista lågbetalda arbeten. Familj och ungar, visst det hade de alla, men Elina hade sin etagetvåa i all lugn och ro i väntan på något bättre.

Bara det att hon nästa gång skulle fylla 43 och hon kunde inte låta bli att undra över när hennes tid riktigt skulle komma. Och så tickade ju den biologiska klockan också.

Vän (SkrivPuff 23.03.2014)

Ibland blänkte det svarta i Thereses ögon. Då knöt det sig i magen för Trashanken och den hårda knuten spred sig i hela kroppen ända ut i fingerspetsarna och tårna tills han var stel som en pinne. Det gjorde mindre ont om man höll sig stel.

Han förblev stel och okänslig tills Therese hade slagit färdit och det svarta i hennes ögon hade mattas ut. Då det onda inte syntes där längre, istället kunde skammen skymta fram. Efteråt var de nästan vänner, det närmaste de förmådde komma varandra. Då skämdes Trashanken.

System (SkrivPuff 21.03.2014)

Trashanken levde i ett förhållande ihop med Therese och de var förlovade. Tillsammans hade de det ibland bättre och ibland sämre. De hade också Bus-Benjamin tillsammans, världens sötaste snart tvååring. Han gjorde livet värt att leva, alltid så glad och en riktig charmör enligt alla. För Trashanken betydde Bus-Benjamin allt, ja han var navet Trashankens liv kretsade kring.

Sett till det var det ju egentligen inte konstigt att Trashanken tillbringade dagarna hemma med Bus-Benjamin medan Therese jobbade. Det var ju "det system som fungerade bäst, eller hur?" Therese kontrade med att "Benjamin är ju ändå på dagis när jag jobbar medan du går för dig själv här hemma!"

Det var sådant deras system var och ibland var det bättre, ibland sämre.

Trashanken; (SkrivPuff 20.03.2014)

-Välj 5 ord på bokstaven G och skriv en text där minst 2 av dem ingår-:

Gråsvart, grådaskig, groda, gnista, gynna

Gråsvart. Så beskrev Elina bäst sitt liv före Trashanken. Ingen sol, ingen blå himmel, inget sommarregn, ingen stjärnklar augustinatt, inte någon vit fluffig snö heller. Utom allt var grådaskigt, i en mörk nyans. Livet malde på, år lades till år, utan att Elina kände någon djupare mening med sitt liv.

Så.

Presentation av nya fruktpressen

Det funkar att föra över bilder igen och jag är så nöjd. Bilden ovan föreställer vår fruktpress, är den inte fin?! 18 liter borde räcka för vårt behov, åtminstone så här inledningsvis.

Den var lätt att bygga ihop också. Några bitar och delar på golvet i hallen och så var den färdigt byggd. Just så enkelt ska det vara när man köper något och inte tusen bitar som det istället brukar vara.

Färdig press. Nu återstår bara krossen, lämpligt uppsamlingskärl och målandet av garagegolvet. Och så äpplena förstås.