Tänkvärt för november

Faran är inte att datorerna börjar tänka som människor utan att vi börjar tänka som de

-Sydney J. Harris-

Äppelmust

Äpplen är något av de bästa frukterna här i norr. För vi har ju inte så många som lyckas så här pass långt norrut då kylan alltid kommer emot om höstarna. Men äpplena, de kan vi alltid lita på. Vi har tre träd och på senaste år har de gett bra skörd och i år gjorde vi en stor del av dem till äppelmust.

Äppelmust är en dryck guld värd. Vi fick närmare sjuttio liter av äpplena vi förde till musteriet som vi fryste ner. Så gott och vitaminrikt att tina upp och dricka.

Vem behöver Visiobalance Opti? Lurendrejeri i vackert blått paket med Lillbabs som taleskvinna

Testprovningen av Visiobalance Opti i en månads tid är nu över. Två lila piller har jag tagit varje dag utan att missa ett enda piller. Försäljaren i affären lovade klar förbättring av synen efter en månads intag av tabletterna. Åtminstone skulle ögonen börja må bättre, vad hon nu menade med det. Det är ju inte så att jag har haft torra ögon eller så heller.

Lurendrejeri är nog mest vad jag skulle kalla Visiobalance Opti. Det hände absolut ingen förändring med vare sig synen eller ögonens välmående under månaden när jag åt pillren.

Som en klok kvinna (min mamma) sade en gång: Behöver man en kändis som gör reklam för produkten, i detta fall Lillbabs, så betyder det att produkten är svårsåld och inte så prisvärd. Med andra ord: utan kändisen som reklampelare, inga piller sålda. Så var det med det.

Men. Blåbär är bra för ögonen! Det visste jag ju redan från tidigare erfarenheter och nu har jag under veckan som gått ätit en deciliter blåbär på morgongröten. Frusna, då färska inte går att få tag på nu, men verkligen så tycker jag att synskärpan har förbättrats nu.

Försöket fortsätter, riktiga bär är ju också godare och billigare än piller i förpackning.

Red light och cannabis. Ett måste att se och uppleva i Amsterdam?

Amsterdam är en glad stad. Det är glada skratt och rop hela tiden i gatubilden och det mesta är färgglatt. Som träskorna, jag menar när skulle vi i Finland komma på idén att pynta våra träskor såhär. Nä, det längsta vi har kommit på är att sätta en och annan blompinsch på våra crocks.

Vi har således mycket kvar ännu att lära av amsterdamborna. Jag köpte en kylskåpsmagnet av träskorna, så jag har börjat så.

Det mesta är alltså färgglatt. Gaykulturen frodas i Amsterdam liksom fönsterflickorna. Call-flickorna fick man inte fotografera, vilket var synd då det inte i mina ögon var något opassande alls med fönsterflickorna på Red light street.

Det var bara kulturellt och vackert, inget pornografiskt alls. Inte för mycket avklätt heller och så fanns ju flickorna där i dagsljus också och inte bara i skymundan i skydd av mörkret. Rörde på sig gjorde de också när de reste sig upp och gick lite emellanåt och sedan satte sig ner igen och drog med handen genom håret  så där alldagligt.

Lite som skyltdockorna på H&M här hemma alltså. Levande till på köpet.

Det regnar som sagt varje dag i Amsterdam, åtminstone i korta snuttar i taget. Ett paraply är av nöden och det går åt flera då staden också är blåsig och lätt vänder in och ut på paraplyen, och man får slänga bort dem då de är kasserade. Som minne av resan tog vi med ett cannabisparaply hem, helt otroligt att man fick ta med det i handbagaget.

Vattenpipa. Den skulle vi gärna ha tagit med hem också som souvenir men det finns säkert begränsningar om vad man riktigt får ta med i handbagaget in i flygplanet. Överlag röktes det en del vattenpipa öppet i gatubilden i Amsterdam. Jag är inte för att legalisera droger men måste ändå säga att rökarna i Amsterdam skötte sitt rökande fint och utan att störa oss andra.

Coffeehouse. Ett måste att besöka i Amsterdam och skam till att sägas måste jag erkänna att jag inte hann besöka något. Nåväl, i coffeehousen kan man beställa kaffe med brownies som är preparerade med cannabis. Alla vet att brownisen är preparerad med cannabis och det är liksom det som också är meningen.

Utom någon stackars ovetande turist då kanske som blir påstruken utan att veta om det. Nä, lika bra att coffeehousebesöket uteblev, men åker jag till Amsterdam igen kommer jag absolut att besöka ett, men bara för atmosfärens skull, inte för att testa knarket.

Idyllisk innergård mitt i stan. Här skulle man kunna tänka sig att bo...

Gårdarna är inhägnade för brottsligheten är stor. Denna bakgård är förresten inte helt olik den vi har hemma med vitt, högt staket, pelare och äppelträd.

Att resa hem från Amsterdam till Vasa går snabbt med ett enkelt flygbyte i Helsingfors. Man reser från Amsterdam på tidiga kvällen och är hem i Vasa på tidiga natten. Reser man som vi gjorde från måndagmorgon till torsdagkväll är det förmånligare än att resa under veckoslutet.

Miss you, Amsterdam!

Museer, torg, synagoga, tempel och kanalåkning. Missa inget av detta i Amsterdam

Torg finns det många av i Amsterdam. Torget ovan är gammalt och genuint och allt är gjort i sten. Ingen billig asfalt här! Holländarna satsar verkligen på det estetiska och kulturella.

Ett estetiskt torg, nämligen Blomtorget. En hel gata som bildar ett torg, lite som vårt gamla Blomgården. Fast märk väl, det är fråga om en hel gata här, så det är inte någon liten blombod.

Blommorna täcker väggar, bord, hyllor och tak. Ja, i princip all yta förutom golvet. Och på våren finns det säkert ännu mera blomster och blomdoft då de berömda tulpanerna slår ut.

Visst fanns det tulpanlökar att köpa nu också men de låg placerade bredvid Odla-själv-hasch-kit som helt lagligt säljes här. Men då jag har lite respekt för tullen så vågade jag inte ens mig på att köpa tulpanlökarna ifall något hasch skulle ha smulat över på dem.

Blommor trängs med vackert porslin. Bara svårt att transportera glas hem också så jag avstod även från det.

Ett Buddahmuseum. Vackert och gratis inträde till och med! Annars kostar det en del att gå på olika museer och är man flera personer blir det lätt till pengar. Det var i princip till inträdet på olika museer som våra pengar gick, men vaddå, det var ju av historiska och kulturella skäl som vi valde Amsterdam som resemål.

Inne i museet fick man inte prata, där rådde absolut tystnad och vörnad. Buddahmusik strömmade ur högtalare på låg nivå och vi människor av olika nationalitet som befann oss inne i museet kände plötsligt samhörighet och en känsla av att kunna kommunicera (i all ordlöshet.) Jag tror att den känslan kallas för frid.

En vacker taklampa eller vad man nu kan kalla det för. Vi höll till inne på museet en god stund innan vi drog vidare.

Inne i en judisk synagoga. Man fick fotografera där vilket jag är väldigt glad över, då det inte på långt när är en självklarhet att man får ta foton inne på museerna. 

För att få tillträde till synagogan måste ändå männen sätta på sig en kippa och den delades ut vid ingången. Har foton på det men tyvärr inte tillåtelse att publicera dem på nätet. Nåväl. Man fick också en liten mp-spelare i handen som fungerade som en guide. Vid olika punkter inne i synagogan satte man fram spelaren mot en avläsningsstation och man blev guidad om just den tavlan eller just det föremålet. 

Säkert därför måste man betala inträde till synagogan.

Mäktigt, eller hur. Kalla, kala stenväggar med mycket rymd i rummet. Det är svårt att riktigt förklara hur stor synagogan egentligen var.

 

På synagogaområdet fanns också vad som mest liknade uthus och där fanns också en hel del som var värt att se. Böcker som kyrkans lärda män en gång i tiden har lutat sina huvuden över...

En dåtida likvagn. Har en del likheter med dagens likkärror, det är kanske inte så att man  förnyar modellen så ofta då det gäller sådana saker.

 

Nattvardsvinet, antar jag. Men jag vet inte riktigt.

En gåva mottages med tacksamhet. Vet inte, men kunde man bara ge sedlar? Kanske bara 5euros sedlar till och med? Jag hoppade över donationslådan då jag tyckte att inträdet i sig var tillräckligt. Och det tål att upprepas; det kostar en del att gå på museer i Amsterdam även om museerna håller hög kvalitet och själv tycker jag personligen att det är värt att lägga pengar på just det.

Peter Den Store. Jag tänker inte skriva om Peter Den Store här och därmed röja min okunnighet. Jag kan bara säga som så att: det var tur att jag kom mig iväg till Amsterdam och museerna där, för jag lärde mig verkligen mycket om historien under de dagarna vi var där. 

Tyvärr fick man inte fotografera inne i museet om Peter Den Store men guidningen fungerade perfekt även här med mp-spelare man kunde lyssna till i olika rum och vid olika föremål.

Anne Franks museum var ett annat museum man heller inte fick fotografera inne i. Synd, för jag hade verkligen velat fotografera där. 

Smala, mörka, branta trappor som ledde upp och ner mellan våningarna i huset där Anne suttit gömd. Jag är glad att hon skrev sin dagbok där även om jag inte själv har läst boken om Anne Frank.

Men T köpte ett engelskt exemplar av boken där vid museet och jag lovar mig själv att jag en dag ska läsa den.

Vi gick också på många andra museer under dagarna vi var här då utbudet av museer här är oändligt.

Kanalåkning är något man inte kan hoppa över om man är i Amsterdam. Det löper kanaler överallt inne i staden för att leda bort vattnet, då staden utan vallar och kanaler ju annars skulle ligga under vattenytan. Så sammanlagt löper det en hel del kilometer kanaler genom Amsterdam.

Och somliga bor ju i husbåt också i kanalen. Se så fint med egen terass ovanför vattnet.

En kanaltur är en guidad timme och man reser runt i kanalerna och ut via havet och sedan tillbaka till en av stadens många hamnparkeringar. Jag tror att vi nordbor har lätt att ta till oss en båttur såhär då vi naturligt ofta reser med båt.

I nästa inlägg (sista delen) skriver jag om Red Light distriktet och kannabis.

Visiobalance Opti, test i 30 dagar

Jag tänkte köra en liten test, ta Visiobalance Opti i 30 dagar och sedan utvärdera och se ifall tabletterna är hiss eller diss för ögonen. Enligt expiditen på naturkostboden ska man äta tabletterna i 3 månader för att klart kunna utvärdera, även om man borde kunna se en förbättring också efter 1 månad.

Jag använder progressiva glasögon så det finns utrymme för förbättring. Att blåbär i naturlig form fungerar och förbättrar synen vet jag sedan tidigare försök och test. Men det är omständigt, för att inte säga omöjligt, att hitta färska blåbär året runt jämt och ständigt.

Så nu testar jag. Får se vad det blir, hiss eller diss.

Maten och dryckerna i Amsterdam

Amsterdambloggen krånglar. Det är orsaken till den långsamma takten på inläggen. Först krånglade musen (det gör den också ännu) och nu krånglar också datorn. Den skulle behöva uppdateras på något mera ordentligt vis, tror jag. Eller så skulle jag behöva en ny dator.

En vacker byggnad på ett av torgen i Amsterdam ser ni iallafall ovan. Mycket vacker och genuin byggnad. Och stor! Det var nästan som att vandra runt i en medeltida stad när man gick på torget.

Pubarna i Amsterdam är verkligen värda att besöka. Three Sister´s Pub är en riktig höjdare. Man sitter ute på terassen där man kan följa med det rörliga gatulivet, eller inne i puben och njuter av stämningen där. Puben är stor och ölen är billig, åtminstone i jämförelse med finländska pubpriser. 2 till 3 euro är vanliga priser för en halvliter öl.

Toaletterna finns aldrig i gatunivå, det är alltid på vinden eller i källaren som hemligrummet finns. Ingen hiss finns att tillgå och trapporna är branta och påminner mest om en stege.

Någon stad för rörelsehandikappade verkar Amsterdam inte vara. Det finns inga ramper eller hissar någonstans, inte heller några rullstolar eller barnvagnar syns till i gatubilden. Bara på Hennes&Mauritz och i en större galleria såg jag hissar. I övrigt var det bara branta trappor som gällde.

Dryckerna i Amsterdam är som sagt billiga. Det finns också många sorter att välja mellan.

Publivet är mångsidigt och trevligt. Se hur vackert och stämningsfullt. Inte heller är pubarna överfulla av skränande folk, nej nej, det är lagom många och så får man inte använda mobilen här! Bra påhitt, tycker jag. Gillas! Det blir helt annorlunda när mobilerna är undanstoppade, istället börjar folk prata med varandra och lyssna på pubmusiken istället. Like in the good old days!

Igen krånglas det med datorn. Nu blev det två bilder på en gång och jag får inte dem åtskilda på något sätt. Radbrytningen är det också fel på. Nåja, övre bilden är tagen från en uteservering i Amsterdam där vi drack cappuccino. Överlag finns det många goda kaffesorter i Amsterdam och de är billigare än här.

Ett vackert slott byggt i vattnet. Dylika byggnader finns det många av. Allt byggs i vattnet och många av husen lutar farligt mycket. Nåja, byggnaderna är gamla och verkligt genuina så de verkar inte rasa i första taget.

 

  

I alla enkelhet ute på gatan. Där är det allra billigast att äta och sittplatser finns det alltid att tillgå utanför. Någon varmkorvförsäljning eller grill som här hermma, där man vandrar iväg med maten i handen och äter gående såg jag inte till. Kanske sådant inte finns här. Man sitter ner och äter.

Hotellfrukost ingår inte här utan den betalar man skilt för ifall man vill äta på hotellet. 10 euro per person ifall man förhandsbeställer (dagen innan räcker) och 12 euro per person ifall man köper samma morgon. Kan tyckas dyrt men frukosten är trots allt prisvärd. Mångsidig buffé och vacker utsikt över kanalen fast man sitter nere i källaren. Serveras frukosten alltid i källaren i mellan-och sydeuropa?

Överlag tycks de vara bättre på att utnyttja vinds- och källarutrymmen  för verkligt bruk nere i europa än här uppe i norden.

I nästa inlägg skriver jag om museer, torg och kanalåkning i Amsterdam.