Morgonmagi

Se vilken vacker sol över Myrgrundsbanken! Detta är något som nästan bara vi nattarbetare får uppleva, eftersom vi ju är "lediga" dagtid. Rice and shine!

Jag ser egentligen mera av dagsljuset då jag vakar än när jag jobbar dagtid, hur bakvänt det än kan låta. Men hör här: Idag vaknade jag sju minuter över ett efter sista vaknatten, och stack ut på stan. För när slutar man egentligen ett på jobbet efter ett morgonskifte, och är fri att njuta av vårt för den här årstiden ack så viktiga dagsljus ;)

Livet på ön, i all enkelhet

Se vilken vasshög! Ifall någon har trott att vassen flyter in vid ens strand på våren i samband med islossningen, kan jag bara berätta att den flyter in redan nu på senhösten innan isen över huvud taget har lagt sig. På kära Granören, till exempel, ser det ut så här nu.

Efter en helg på Granören i värsta kaamosårstiden, kan jag berätta följande:

Det är fortfarande härligt att simma, fast temperaturen i vattnet visade på ynka 3+ grader igår. Inga problem där, men mörkret och stormen!

Eftersom det rådde full storm på ön igår slocknade ju förstås uteelden nere vid stranden. Inte en chans att den skulle ha hållits vid liv i den stormen. Men man fick väl ändå vara glad över att de övriga eldarna hölls brinnande längs stigen nere till stranden, så att man inte behövde förirra till skogs istället, naken och i beckmörkret på väg ut från bastun ;)

Att vattnet var rätt kallt är väl inget att orda om, men vågorna. Som man heller inte kunde se i det becksvarta mörkret. Sedan till det värsta: Vassen! Som kastades emot en där ute i vattnet med vågorna som vassa käppar mot ansiktet, som man inte ens kunde se heller.

Det blev lite skräckfilmsaktigt över alltihop, det skulle ha varit klart bättre ifall det hade varit en stilla månljus kväll igår istället. Men man rår ju inte över vädret ;)


Bonustips: saknar ni elektricitet vid er sommarstuga och ändå besluter er för att koka en kopp te en mörk novemberkväll. Sätt då tepåsen i koppen redan innan ni häller upp det kokheta tevattnet, det är liksom mycket enklare att urskilja när koppen är full när det är lite färg i vattnet, då allt syns så dåligt i belysningen av stearinljus.

SPAweekend vid havet

Idag har jag varit i staden Seinäjoki och shoppat loss, dvs säga jag köpte en svart vadderad väst med pälskant på huvan och ett par blå vinterstövlar. Jessus vad dyra stövlar det finns i den staden, ett par bättre uggs kostade 300 euro och ett par stövlar rätt lika de som jag köpte gick på över 200 euro. Mina stövlar kostade 59,90 euro, så jag kan väl kalla dem ett fynd ;)

Imorgon åker vi till Granören, det blir dags för vinterbad igen, skönt. Vi åker genast från morgonen så vi hinner värma upp stugan till natten. Bastun borde man väl få rätt snabbt uppvärmd då det ännu inte är minusgrader. Det enda som stör mig lite där är mörkret, ute på ön är  kaamos verkligen påtagligt nu. Inte många timmar ljust och ingen elektricitet. Nåväl, det får en att uppskatta alla bekvämligheter man har här hemma istället då.

Kidsen åker till mina föräldrar på mat imorgon, bra, bra, så slipper jag tänka på mat åt dem innan vi åker iväg, då de inte vill komma med till ön. Förståeligt, tonåringar vill knappast sitta där ute i mörkret och göra ingenting tillsammans med mor och far.

Själv ser jag ändå fram emot en trevlig SPAweekend ute i stillheten vid havet :)

Ansvar (SkrivPuff 24.11.2011)

Det hände sig på bussresan in till city:

Mamman och de tre barnen sitter tätt intill varandra i bänken. Pojkarna, små lintottar på ungefär ett år och lika som bär, kinkar i mammans knä och flickan i femårsåldern sitter med tummen i munnen och ser ut genom bussfönstret.

Bussen bromsar in för att plocka upp ett gäng skolelever, som går i en lång rad längst bak i bussen för att sitta. I mammans famn börjar pojkarna gnälla allt högre och svettpärlor växer sakta fram i pannan på mamman.

"Gnällungar" hörs det bakifrån bussen, följt av hesa tonårsskratt. "Buääähhh!" bräker någon av killarna tillgjort och mera skratt hörs.

Nu ropar tvillingarna riktigt högt medan mamman försöker klä på på dem mössorna, då de snart ska stiga av. Flickan får klara dragkedjan själv, hon är ju stor nu. När bussen stannar föser mamman ut flickan först framför sig i gången, rakt framför de gängliga tonårskillarna som kommer i en lång rad från bakbänken. Flickan känner sig lite rädd för de stora killarna men hon bär tappert på mammas två väskor, så att mamma kan ta hand om småbröderna.

Hon är ju stor nu och kan ta ansvar, som alla säger.

Tristess (SkrivPuff 22.11.2011)

Mörkret har lagt sig över oss igen, allt tidigare för var dag. Det är inte många timmar det är ljust nu förtiden, råkar det att vara mulen väderlek så är det ju mörkt nästan dygnet om. Olika nyanser av gråsvart massa på eftermiddagen, kanske en gråröd aftonrodnad ifall dagen varit solig. Annars mest svart, dystert och i moll. Kaamos, för att ta till ett riktigt användbart ord.

Kaamos anses väl mest existera i trakterna vid norra polcirkeln, men jag vågar nog påstå att det finns lite överallt här norröver. Kallt, mörkt och fuktigt. Kaamos är tristess i allra högsta grad.

Inte konstigt att vi människor också blir trötta och tröga och mörka i sinnelaget så här års. För vi påverkas ju av vädret och klimatet som vi lever i, så nära inpå. Hur överlevde man förr då man var utan elektricitet, man måste ju ha famlat runt i mörkret mest under hela dygnet!

Efter kaamos kommer ju till all lycka ljusare tider, att sväva runt i mörkret och tristessen är ju lyckligtvis bara under en begränsad tid under året.

Framtidsvisioner en mörk novemberkväll

Kvällssolen lyser ännu varm och himlen är milt blå. Vågorna kluckar sakta mot klipporna, och alarna prasslar viskande i kvällsbrisen. Myggorna surrar i skuggorna mellan granarna och spiggarna plockar i sig chipssmulor som fallit ner i vattnet mellan brädorna under bryggan. En tärna har fått syn på en simmande fisk och störtdyker ner i havet.

Luften känns sammetslen och tropisk. Det är juli månad, klockan är nio på kvällen och det är ännu 24 grader varmt i luften. Samma temperatur också nere i vattnet.

Dream on, det kommer tillbaka! Om sådär åtta månader.

Att glömma (SkrivPuff 20.11. 2011)

Vilken av följande är värst att glömma:

Sin älskades födelsedag?

Något av sina barns födelsedag?

Sin egen födelsedag?

Sist och slutligen är det väl värst att glömma sin egen födelsedag, fast det kan låta självviskt. Har man dock glömt sin egen födelsedag tyder det ju på att man lider av ordentlig minnesförlust, och hur allvarligt är inte det?!

Klimatrapport

Jag tänkte verkligen både sippa och flippa ur igår när vädret plötsligt slog om till minusgrader, och det med besked, fyra minusgrader på en gång. Ett lätt pudertäcke hade också hunnit lägga sig på marken utan att jag hade märkt någonting. Nästan en smärre chock blev det.

Redan denna kyla går genom märg och ben. Inne är det kallt och ute är det kallt. Jag dricker te som en galning. Te värmer bättre än kaffe, har ni märkt det?

Hoppet står nu till morgondagen då det har utlovats plusgrader igen.

Det var ju flera vändor

Och det här . Tala om att det var flera vändor med sonens Nokia.

Hoppas vi ska slippa allt detta med den nya, nu snart ett år gamla telefonen ;)

Belive in miracles

Minns ni ännu denna ? Säkert skulle den ännu ha fungerat i denna dag om inte yngste sonen hade fått en ny telefon i julas. Den funkade ju ännu då han fick den nya. Fast då tyckte vi ändå ett det var hög tid för honom att få en ny telefunk.

Och den nya har inte ännu fått sig någon runda i tvättmaskinen ;)

Frejdäxmöys

Dt errhh fredduäghh. Dt burrdeh vuärräh möjjsiggt. Menn dömm sejer ätt juäg errh ett muässkäschle. Errh dt ennte stöggth sö sej !?

//Nisse

Vegetarisk mat

Som jag redan lät förstå på facebook har maten gått i vegetariskt tecken idag. Det är något jag ofta brukar ta till då jag är ledig, för på jobbet orkar jag inte riktigt om jag bara ska äta någon form av sallad och frukt till lunch. Så någon riktig vegetarian kan jag inte kalla mig, och är inte ute efter att bli heller.

Man mår faktiskt bra om man äter vegetariskt! Enligt öterländsk filosofi mår min personlighetsgrupp bäst av att äta vegetariskt, så jag grundar mina fakta på det. Jag märker ju också att jag får en energikick av att äta så här, men jag skulle behöva satsa på mera varma grönsaker nu då vi går in den kalla årstiden. Rumsvarmt bubbelvatten till maten, icke kylskåpskallt. Det där med bubbelvatten är mitt egna påfund, för vanligt vatten är ju bäst.

Men måtta med allt, jag tror man mår bäst att vara good enough och framskrida i sin egen takt med allt.

Att sabotera (Skrivpuff 14.11.2011)

Att sabotera är som att kasta hårda stenar mot någon annan som man inte vill väl. Helst ska de träffa huvudet eller i magen där de gör mest ont. Som skarpa, genomträngande pilar.

När man slänger vassa stenar mot någon annan gör man hål i den människan. Hålen växer igen men lämnar ärr som alltid kommer att finnas där.

Sabotören samlar stenar på hög, för att alltid ha att kasta när som helst det behövs.

Kanhända sabotören har ett stenhjärta, eller har byggt en stenmur runt omkring sig för att skydda sig själv.

Har sabotören också ärr som denna har täckt över med sten?

Så att ingen någonsin mera ska kasta vassa stenar som kommer att göra ont, ännu mera ont?

Framtidsvision

Tänk om det snart kommer att se ut så här då.

Att närma sig (skrivpuff 13.11.2010)

Att närma sig sin egen sanning
Allt det man själv tror på, inte något som andra har sagt åt en att tro på
Är att närma sig fullständig lycka och tillit
Till sig själv

Att närma sig
Små steg i taget, varje dag
Är allas rättighet
Även skyldighet

För ett rikare liv

Tankar om klimatförändringen

Trädena börjar se farligt kala ut nu, eller hur? Inte ett löv kvar efter allt har dalat ner, precis som om de stackars björkarna bara stod och väntade på att frosten ska bita sig fast på dem. Obönhörligt. Isiga, vassa piggar som ska gräva sig in i träden. Gör det ont, tro?

Jag kan väl inte riktigt säga att jag välkomnar klimatförändringen, men det goda är ju att vi får allt varmare och lite mera hav här på jorden. Och vatten är ju alltid välkommet så länge man själv befinner sig långt uppe, eller hur :)

Eller blir det så att vi istället kommer att få allt mera smällkalla vintrar? Överhopade av snö än en gång i år? Jag tror jag ska ansluta mig till folket "Våga vägra vinter."

Att presentera (SkrivPuff 9.11.2011)

"Mina damer och herrar..." Den förväntansfulla tystnaden låg kompakt över publiken inne i cirkustältet. Ett litet barn gnällde till någonstans och en popcornspåse prasslade. Någon hostade.

"Får jag presentera: Ana Lucia.." Förväntansfulla andetag hördes ur publiken och flickan fem meter uppe på plattformen andades koncentrerat. Kände hur adrenalinet pumpade genom kroppen, ända ut i fingerspetsarna. Såg målet framför sig, tio meter borta där linan uppe i luften slutade vid den andra plattformen.

Ana Lucia. Ann-Louise hette hon ju, fast hon hade blivit Ana Lucia då hon började uppträda som lindanserska som fyraåring på cirkusen, tillsammans med sina föräldrar. Nu var hon sju år gammal och en riktigt duktigt lindanserska, sade alla.

"Får jag bee om största möjliga tysstnaadd... " Cirkusdirektören med strålkastarljuset över sig strök över sin svettiga mustasch och såg med eldiga ögon ut över publikhavet. Bakifrån hördes förväntansfulla, låga trumvirvlar och publiken höll andan.

"Lindanserskan Ana Lucia, höjdernas prinsessa! Som dansar över linan och trotsar tyngdlagen. Hon kommer att sväva! Se,se!" Cirkusdirektören viftade exalterat med armarna och svettdroppar glänste i hans panna.

Strålkastarljuset slocknade, förflyttades och tändes igen mot Ann-Louise. Hennes rosa paljettdräkt gnistrade i det starka ljusskenet.

Hon drog ett djupt andetag och tog de första dansande steget ut på linan.

Jaha ?!

Jaha, nu verkar bloggen fungera normalt igen då. Hoppas, hoppas.

Krångel med bloggen

Ifall ni undrar varför jag inte svarar på kommentarer beror det på att jag har haft problem med blogger under det senaste dygnet.

Jag är inloggad, men är det ändå inte... Mystiskt. När jag försöker kommentera på era bloggar kommer det bara upp en sida om att jag inte har tillgång till era bloggar. Är jag ensam om problemet?!

Att få något på köpet (SkrivPuff 8.11.2011)

Hos skomakarens hade de tio barn. De bodde trångt i ett litet, snett hus med kök, förstuga och kammare. Barnen låg skavfötters mot varandra i trånga, korta sängar medan mor och far hade sin egen bädd. En natt när tystnaden lagt sig över det lilla huset och allt som hördes var barnens lugna, snusande andetag löste far upp mors långa hårfläta och lade sig tätt intill henne.
De fick en till på köpet.

Allt mera trångbodda blev de hos skomakarens när familjen ännu en gång utökats. Smutsen grodde i hörnen och mor verkade alltmer tärd.
De fick lössen på köpet.

Mors livskraft sinade alltmera och en dag orkade hon inte längre stiga upp ur sängen. En vecka senare andades hon inte längre, och barnen stod samlade runt sängen stumma av rädsla. Far var också villrådig, men i nöden grävde han ur gamla gömmor och fann då på råd:
De fick en styvmor på köpet.

De elva skomakarbarnen lekte ute i vårsolen på gården. Huset var litet och snett, men lössen var borta. Också far hölls allt oftare borta nu, och då han kom hem sent om kvällarna luktade han sprit och var elak mot styvmor. Deras arga röster studsade mellan väggarna långt in på natten. Skomakarbarnen låg skavfötters i sängarna och höll dynorna över sina huvuden för att stänga ute de högljudda rösterna. Hotfulla, skrämmande ord som inte funnits där då mor hade levt, men som nu var vardag med styvmor i hennes ställe. Mot morgontimmarna tystnade anklagelserna och alla somnade efterhand.
De hade i varje fall fått en katt på köpet.

Det som är för bra (SkrivPuff 6.11.2011)

Kan saker och ting vara för bra? För man är väl (i de flesta fall) väl förunnad det man får gratis här i världen? Att till exempel råka vinna på Lotto. Eller om man får ett större arv. Eller råkar gifta sig rikt och inte själv behöver arbeta, och inte alls behöver bekymra sig över ekonomin heller.

Inget fel på dessa saker, inte alls. För det är detta som de flesta av oss inte skulle tacka nej till att ha.

Det är väl snarare vad dessa saker kan leda till som gör att allt blir för bra och man så att säga missbrukar det. Som vid all form av slöseri.

Materiellt; all form av saker, prylar, kläder, fastigheter, som man kanske inte ens använder. De bara finns där, som helt outnyttjade resurser som andra (mindre bemedlade) kunde ha stor nytta av, exempelvis en så gott som oanvänd dator eller en (ny?) vinterjacka.

För att inte tala om mat. Och det här gäller oss alla, inte bara "rikt" folk: all mat vi slänger bort, då det blev över vid middagen. Eller i kylskåpet. Slöseri på hög nivå - en stor del av världen svälter ju!

Emotionellt; för mycket tid som man kan få då man längre inte behöver arbeta för sitt uppehälle. Hur använder man den tiden? Till någon form av välgörenhet eller frivilligt arbete, eller något annat för sig själv meningsfullt? Eller tar tristessen tillslut över, och vad leder det i sin tur till? Missbruk i någon form? Hu, hemska tanke. 

Sist och slutligen: vi som lever i välfärd, egentligen har vi det för bra. Vi borde bara lära oss att balansera våra liv och ge av våra överflöd, då skulle ingen i världen behöva svälta eller lida övrig materiell nöd längre. Alla skulle ha det tillräckligt bra.

Om att vinterbada

Många frågar mig hur det riktigt är, att vinterbada. Är det inte kallt, hur kommer man sig ut i vattnet, hur ids man överhuvudtaget?

Egentligen vet jag ju inte, då det här är min första säsong som vinterbadare. Visst är vi inne i november nu, men ingen is har ju ännu lagt sig, så något bad ute i vaken har det ännu inte varit frågan om. Inte vet jag heller hur jag skulle få en vak att hållas isfri i vinter, solid utövare på egna villan som jag är. Finns heller ingen elektricitet ännu att tillgå, så alternativet med pump faller bort. Ännu, fast kanske nästa vinter :)

Att vinterbada då? Jaa, visst är det kallt, men man har ju värmt upp sig i bastun innan. Det räcker även en stund innan man har orienterat sig ner till havet från bastun i beckmörkret, så orosmomentet att man skulle få en hjärtattack då man hoppar rakt ner i vattnet från bastun faller bort där. Dessutom tror jag nog att alla går ut i vattnet, istället för att hoppa rakt i.

Hur hittar man då modet att plumsa ut i det sexgradiga vattnet som temperaturen visade på igår? Svar: det är så himla sköönt! Kallt, ja, men endorfinerna rusar till genast man äntrar havet. Det är också så kallt i luften där man står ännu våt efter bastun, att det inte riktigt finns något annat alternativ än att gå rakt ut. Att huttrandes lämna att tveka är många gånger värre :) Därför är det lättare att komma sig i vattnet vintertid än sommar då ju luften ändå känns lite småbehaglig.

När man väl är i vattnet sticker det kalla vattnet behagligt mot hela kroppen. Härligt! Skönt! Man kan simma några meter, inte kanske längre för händerna stelnar bort ganska snabbt. Sedan orientera sig tillbaka upp till bastun genom mörkret via eldarna som utmärker stigen. Värmen inne i bastun i skenet av ett levande ljus är välgivande.

Jag brukar simma fyra gånger per vinterbad, iallafall än så länge.

Funderar smått på att ansluta mig till Pingvinerna i vinter så jag får möjlighet att bada oftare. Får se. Det verkar ändå trevligast att simma vid egen strand :)