När världen frös till

Det var meningen att vintern skulle bli en vinter utan snö och minusgrader. Att solen skulle värma vårlikt i slutet av januari och kanske till och med krokusarna skulle vakna till. Kanske rekord i mannaminne, men sådant händer ju om än lite mera sällan. Det var vad jag hade hoppats på, men så blev det inte. Istället frös världen till.

Det blev istället skitkallt och allt och alla stelnade till. Folket utomhus rörde sig stelt och påpälsade i lager på lager, med fastfrusna blickar och stela mungipor som inte rörde sig alls. Med sikte på närmaste dörr som kunde leda in till värmen. Ganska folktomt blev det också utomhus, öde vit och vacker ligger naturen.

Det var ju inte så det skulle bli i vinter. Med hopp om en snar förbättring.

- Vinterhataren

Ny dag, nya möjligheter

Gooodmooorning! En ny fin dag gryr så småningom och den är ännu lite längre än igår. Vi som inte älskar kylan kan se på solljuset inifrån vardagsrumsfönstret och passa på att ta ett litet minisolbad där. Den vita snön gnistrar som kristaller i solen och skapar på så sätt ännu mera välbehövligt ljus.

Kan det bli bättre?!  Det gäller att se små positiva glimtar i vargavintern.

Vintern, som sämst

Voi p*****e. Vinter, kyla, snö och allt skit. Ens kära sommarställe är så gott som ihjälfruset.

Is på havet, snö på tomten, huset iskallt, allt är så gott som obrukbart.

Längtar tll mars med längre soliga dagar, då skitkylan måste ge upp för Solguden. Våren, heja, heja.

Att blanda (SkrivPuff 25.1.2012)

Under natten blandades torr januariluft med is
Det blev bitande kallt
Svart stjärnhimmel blandades med ljusgrå gryning
Sakta formades morgonen

Isande vitt blandas med blekgult
Som ett kalejdoskop
Solen lyser svagt mellan granarna

Frusna fåglar trycker tätt uppe i träden
Rödräven under en gran i skogen
Vita, små andedräkter blandas med isgrå kyla

 Det är 18 grader kallt

Godmorgon

Klimatrapport

Jag tänkte verkligen både sippa och flippa ur igår när vädret plötsligt slog om till minusgrader, och det med besked, fyra minusgrader på en gång. Ett lätt pudertäcke hade också hunnit lägga sig på marken utan att jag hade märkt någonting. Nästan en smärre chock blev det.

Redan denna kyla går genom märg och ben. Inne är det kallt och ute är det kallt. Jag dricker te som en galning. Te värmer bättre än kaffe, har ni märkt det?

Hoppet står nu till morgondagen då det har utlovats plusgrader igen.

Framtidsvision

Tänk om det snart kommer att se ut så här då.

Striptease :)

Det har kommit in en del fortsatta gissningar angående de lättklädda ute i den stränga kylan. En rejält tilltagen pubik hade de ju också lyckats skrapa ihop där ute.

Man har gissat att:

1. Tillställningen är ett spex. (Jaaa, på sätt och vis, kanske...)
2. Dessa män behärskar kylan, till motsats från andra som kanske behärskar att gå på eld istället. (Mmm, kylan behärskade de väldigt bra, det var ju ändå tjugofyra grader kallt ute och de var ju ganska lättklädda...)
3. De dansar in våren. (Kanske de gjorde på sätt och vis, våren kom nog tre månader senare...)
4. De lättklädda är transvestiter. (Nej, verkligen inte hoppas jag! Jag fick höra att de var mjölkbönder i det civila, jag!)
5. Det är frågan om någon ny sorts ballongdans. (Jag tror faktiskt att det här var snäppet fräckare, åtminstone fanns det mycket mera rekvisita att tillgå än endast ballonger...)


Så här var det:

Min svägerska fyllde femtio år, och istället för insamling av pengar på ett bankkonto beslöt vi oss för att hon skulle få sig en rejäl upplevelse istället (och vi också, på köpet).

Vi tog kontakt med en "konstnärlig dansgrupp" - Pienet Joutsenet, som för en summa av flera hundra euro lovade att komma hem till jubilaren och utföra sin vackra dans, utomhus ifall man inte rymdes inomhus.

Uppträdandet räckte väl en cirka tjugo minuter, en halv timme och inkluderade flera klädbyten. Vacker klassisk musik varvades med can-canlåtar. Ibland lättade Pienet Joutsenet på kjolarna lite, och ibland litet mer.

Sista dansen hade den ena dansaren inga kallingar på under kjolen, men det hindrade honom inte alls ifrån att dansa can-can inför hela församlingen och deras blixtrande kameror!

En rolig och minnesrik kväll. Hyr Pienet Joutsenet ifall ni vill ha riktig striptease hemma ute på gården :)

Gissa vad, del 2

Gissningsleken fortsätter :)



Det har kommit in en del svar om att de kjolklädda kanske:



1. Tillber något/någon

2. Dansar, eventuellt en dans till Solens ära, för att den skall vakna till liv igen

3. Brottas



Vilka fina, kreativa förslag, måste jag säga. Verkligen! Ganska så rätt också dessutom, fast inte helt och hållet :)



Försök att fortsätta och gissa, hur det kommer sig att vi står utomhus i tjugofyra graders kyla, en hel stor folksamling i mörkret, och vad det egentligen är frågan om!



Det är förresten jag som står och fotograferar så det blixtrar, där bak i folksamlingen :)

Slängt ut julen

Idag fick jag nog av alla prydnadstomtar som drällde på matbordet. Så jag tog helt sonika bort dem, slängde ner dem i lådan där de nu skall ligga i nästan ett år framöver.

Kritiskt granskade jag också vardagsrummet, men beslöt att låta det vara ännu några dagar. Fast alla keramiktomtar åkte nog iväg därifrån också.

Jag väntar bara på ett nytt år, jag. Ljusare ute, ljust inne, ut med allt rött.

Skitkallt är det också och allt är insnöat. Ikväll fick jag inte igång bilen.

Jag vill att det skall vara vår nu...

Ett fyllos jul, del 6

Bo stod framför spegeln och drog några sista drag med rakhyveln. Han hade vattenkammat håret bakåt, och satt i lite pomada. Kanske borde han ha tvättat det också, men badhuset var inte öppet så här på julafton, och själv hade Bo ingen dusch.

Så. Det fick duga. Han hade lagt fram sina svarta byxor som han använde vid finare tillfällen, som vid begravningar, och så. Vita skjortan skulle ha behövt en tvätt, men det fanns det inte tid till nu. Istället hade Bo lite provisoriskt borstat bort några intorkade fläckar från framsidan av skjortan.

När Bo hade klätt på sig allt, tyckte han själv att han såg riktigt städad ut. Han satte också på lite rakvatten, för att dofta fräschare. Han stänkte lite rakvatten över kläderna också, som luktade unket av gammal smuts och instängd garderob. I förbifarten såg han en gång till på mobilen, att där inte fanns något missat samtal.



Eftermiddagen på julaftonen höll på att övergå i skymning, och nästan ingen var ute. Alla i småstaden satt inomhus och åt julmiddag, skrattandes och väntandes på tomten ihop med sina närmaste.

Ett äldre par kom gåendes längs gatan, i muntert samspråk med varandra. Efter sig drog de varsin pulka full med julklappar. Andedräkten stod som rök ur deras munnar, och snön knarrade under deras skor. Glada och förväntansfulla såg de fram emot julaftonskvällen tillsammans med sina nära och kära.

När de passerade kvinnan som huttrandes satt inne i busskuren, sneglade de lite i smyg på henne. Hon var ju full! Stank av sprit, och satt där och muttrade för sig själv.

Att sådana där inte kunde hållas inomhus, istället för att sitta här ute på allmän plats och supa. Och på julafton också. Fanns det inte något vettigare att göra?!

Det äldre paret skyndade förbi, och skakade snabbt av sig synen av den fulla, huttrande och muttrande kvinnan.

Anna-Lisa såg långt efter det äldre paret. Hon kände hur tårarna steg upp i ögonen, och en tår letade sig ner för kinden.

Hon tog en klunk till ur vodkaflaskan, och nu rann tårarna nerför kinderna på henne. Hon kände hur hon frös, både inombords och utombords.

Varför, varför hade hon inte bara gått hem till Jeanette och Per och ringt på? Varför, varför måste hon vara så himla rädd för att bli avvisad, att hon inte ens kom sig för att ringa på hos sin dotter och hennes familj?

För tredje julen i rad satt Anna-Lisa ensam och grät, med spritflaskan som enda sällskap.

Skulle det alltid komma att vara så här? Skulle de två barnbarnen någonsin kalla henne mormor mer?

Fortsättning följer...