Nätkrångel och Anna, del 1

Blogspot krånglar ikväll, det går inte att överföra varken bilder eller gadgetar till bloggen. Därför kommer här en liten historia istället:

Anna stiger på bussen, försiktigt uppför de höga trapporna. Hon aktar sig noga så att hennes vita knästrumpor inte skall bli smutsiga, eller ännu värre, att det skulle gå hål på dem.

I sin svettiga näve håller hon resepengarna hon fått av mamma. Blygt och utan att våga se upp sträcker hon fram pengarna till busschauffören.

"Jaha, skall lilla fröken åka buss in till stan på egen hand", gnäggar busschauffören så hans stora mage hoppar. Anna lägger märke till att knapparna i hans blåa skjorta håller på att lossna, där den väldiga magen brer ut sig. Han luktar äckligt; äckelgubbe.

Bussen kör igång med ett ryck, och Anna faller nästan omkull i bussgången. Hon hinner ta fast i en bussbänk, och rätar upp sig. En gammal tant med ansiktet fullt av rynkor och slarvigt påsatt läppstift, ler vänligt mot henne sittandes i sin bänk bakom en hel hög väskor.

"Gick det bra, du?" Tanten ler och har en snäll röst när hon pratar, och Anna kan se att hennes tänder är helt gråa. Anna nickar utan att våga se upp. Man skall inte prata med främlingar.

Anna fortsätter att gå i gången, och passerar två slarvigt klädda män som luktar gammal fylla. Anna hinner hastigt se en brännvinsflaska, som de häller upp ur i vita engångsmuggar till sig. Hon skyndar hastigt förbi.

Gubbarna luktar äckligt, deras smutsiga och kvävande lukt brer ut sig i bussen.

Man skall vara hel och ren, så brukar mamma säga.

---Fortsättning följer---