- Det är skymt i rummet och jag håller på att somna. En mygga surrar ovanför mitt huvud, men jag orkar inte stiga upp och söka rätt på den, den får väl bita mig istället. Jag vill bara somna, somna snabbt så att det skall bli morgon istället.
Golvplankorna bakom min dörr knakar till och det hörs tunga, hasande steg. Som om någon stod och lyssnade bakom min dörr. Avvaktande och tveksamt. Jag känner hur jag stelnar till, och nu mår jag illa. Kniper ihop ögonen och drar täcket över huvudet, vill inte. Inte igen.
Dörren öppnas försiktigt med ett tyst knäpp. En välbekant figur glider in i rummet, och stänger dörren omsorgsfullt efter sig.
"Gumman" säger han. "Gumman, inte sover du väl redan?"
Jo pappa, skriker det inom mig. Jo jag sover, gå ut, gå ut, kom inte hit!
Skriket inom mig stelnar, istället ligger jag tyst och stilla, och kniper fast mina ögon.
Jag vill att det skall vara morgon, jag vill att det skall vara morgon... -
Anna vaknar med ett ryck när bussen kör över en rejäl guppa. Oj, nästan så hon föll i golvet. Hon stryker sig med handen över vänster mungipa, och känner att hon har dräglat. Högra foten känns också alldeles bortdomnad, och Anna spretar med tårna av och an för att få liv i den igen.
Yrvaket ser hon sig omkring. Hur länge har hon sovit, egentligen?
Hon sträcker på sig och ser att det sitter två farbröder där framme i bussen som måste ha stigit på medan hon har sovit.
Det är lugnt i bussen. De två trilskande barnen och deras mamma, sitter nu alla tre i samma bänk, och tittar halvsovande ut på det flyende landskapet genom bussfönstret.
Männen med brännvinsflaskan som sitter snett mitt emot, dricker ur sina vita engångsmuggar. De är också tysta och verkar försjunkna i sina egna tankar.
Tanten med det rynkiga ansiktet sitter och läser dagstidningen, och det enda ljud som hörs i bussen är prasslet när hon vänder sida i tidningen.
Anna rätar på sig i bussbänken, och ser att klockan på skolbyggnaden utanför bussfönstret visar på tolv. Om en kvart kommer hon att vara framme i staden, och hos moster Gun.
---Fortsättning följer---
Golvplankorna bakom min dörr knakar till och det hörs tunga, hasande steg. Som om någon stod och lyssnade bakom min dörr. Avvaktande och tveksamt. Jag känner hur jag stelnar till, och nu mår jag illa. Kniper ihop ögonen och drar täcket över huvudet, vill inte. Inte igen.
Dörren öppnas försiktigt med ett tyst knäpp. En välbekant figur glider in i rummet, och stänger dörren omsorgsfullt efter sig.
"Gumman" säger han. "Gumman, inte sover du väl redan?"
Jo pappa, skriker det inom mig. Jo jag sover, gå ut, gå ut, kom inte hit!
Skriket inom mig stelnar, istället ligger jag tyst och stilla, och kniper fast mina ögon.
Jag vill att det skall vara morgon, jag vill att det skall vara morgon... -
Anna vaknar med ett ryck när bussen kör över en rejäl guppa. Oj, nästan så hon föll i golvet. Hon stryker sig med handen över vänster mungipa, och känner att hon har dräglat. Högra foten känns också alldeles bortdomnad, och Anna spretar med tårna av och an för att få liv i den igen.
Yrvaket ser hon sig omkring. Hur länge har hon sovit, egentligen?
Hon sträcker på sig och ser att det sitter två farbröder där framme i bussen som måste ha stigit på medan hon har sovit.
Det är lugnt i bussen. De två trilskande barnen och deras mamma, sitter nu alla tre i samma bänk, och tittar halvsovande ut på det flyende landskapet genom bussfönstret.
Männen med brännvinsflaskan som sitter snett mitt emot, dricker ur sina vita engångsmuggar. De är också tysta och verkar försjunkna i sina egna tankar.
Tanten med det rynkiga ansiktet sitter och läser dagstidningen, och det enda ljud som hörs i bussen är prasslet när hon vänder sida i tidningen.
Anna rätar på sig i bussbänken, och ser att klockan på skolbyggnaden utanför bussfönstret visar på tolv. Om en kvart kommer hon att vara framme i staden, och hos moster Gun.
---Fortsättning följer---
8 kommentarer:
sv: jo asså det är det jag har. Riktiga najsiga kontakter också, men det gick inte att fixa nånting den här gången :(
Du skriver bra!
Så bra du skriver...börjar förstå vad lilla Anna är utsatt för i hemmet...Ska hon få någon hjälp tro, kommer det att uppdagas hos moster Gun...Kramiz
Det är något strul för tillfället med min blogg, men om du klickar på Episod 1 så kan du nog läsa de första kapitlen underifrån.
Annars kan jag skicka dem.
Nåt har hänt Anna, ska bli intressant att se vad som händer när hon kommer till moster Gun och skönt att inget hände när hon somnade!
Kramar
Åh tack, vad glad jag blir! :D
hoppas att du har haft en bra helg!
kram
Vad skönt att det bara var en dröm för Anna denna gång. Har hon blivit utsatt för fulheter av sin pappa eller var det bara en mardröm? Jag blev glad när jag läste att hon skulle åka till sin moster och inte till pappan. Spännande fortsättning lär det bli...
annepauline: Anna har varit utsatt för fulheter av sin pappa, ja. Hon plågas ofta av mardrömmar på grund av detta.
När det är lite extra mycket hemmavid, sänds hon allt som oftast iväg till moster Gun på några dagar eller en vecka. Detta är inte alls första gången så sker.
Skicka en kommentar