Ett fyllos jul, del 5

"Hur känns det?" Bo drog ut stolen vid köksbordet för Bengt att sätta sig ner på.

"Jo, än lever man" muttrade Bengt och tände en cigarett. Det starka kaffet sköt han ifrån sig, det fick det bara att vända sig i magen på honom.

"Hör du, du måste sticka nu, ganska snart." Bo strök sig osäkert genom håret. "Du förstår, jag skall ju hem till Torbjörn och Anna ikväll, och måste hinna med att snygga upp mig. Jag måste ju hinna med att raka mig, så att inte Jonas och Johanna inte blir rädda" sade han i att försök att vara rolig, men inombords kände han ett stygn av fruktan. Tänk om barnen skulle bli rädda för honom!

Som den gången när Jonas fyllde tre år, och Bo hade kommit oanmäld för att lämna en chokladplatta i present till sin sonson. När han äntligen hade vågat sig dit för att uppvakta pojken.

Där, i vardagsrummet hade släkten suttit när Bo hade vinglat in, rejält påstruken. Efter den dagen hade det inte hörts något från Torbjörn och Anna, och det var nio månader sedan nu.

Men ikväll skulle det bli annorlunda, helt annorlunda än på Jonas treårsdag. Ikväll skulle han vara nykter.

"Ja, tack för natthärbärge, då." Bengt samlade fumligt ihop cigaretterna och tändaren, och gjorde sig redo att gå.

"Du klarar dig väl?" frågade Bo oroligt och kände lite dåligt samvete över att köra iväg sin kompis så där hastigt.

"Ingen fara på taket här." Bengt krängde med möda på sig sin jacka. Han var alldeles svettig i ansiktet och såg inte ut att må bra alls. "Får jag kallt, går jag bara in i kyrkan ett tag. Kanske man då kan få sig en sup av nattvardsvinet också, ha, ha. Men du!" Nu såg plötsligt Bengt lite orolig ut. "Strula inte till det nu, se till att sköta dig ikväll. Och håll dig borta från supen. Det är bara ensamma, övergivna som jag som har rätt att supa till på julafton. Om Anna-Lisa visar upp sig här igen, säger du bara att du inte vet var jag är, jag tänker inte förstöra för henne ikväll."

Bengt tryckte ner mössan över huvudet, och skakade valhänt om Bos ena axel. "Anna-Lisa och du kan hålla varandra nyktra idag, och fan ta er om ni sabbar det. Jag menar det, kompis. Se till att inte sabba småungarnas julafton."

Han fick plötsligt bråttom iväg ut, och Bo såg till sin förvåning att Bengts ögon just hade blivit alldeles blanka.

Fortsättning följer...