Tänkvärt för mars

De flesta människor använder den första delen av sitt liv till att göra den andra delen olycklig.

- Jean de la Bruyére-

Vinner slagfärdiga Maria Montazami hela Let´s dance 2013

Let´s dance har sparkat igång igen, något som jag har gått och väntat på i ett år nu. Äntligen, äntligen dök de nya dansparen, de kära programledarna och juryn upp i rutan igen. Glamour och dansglädje för oss tittare i många veckor framöver.

Jag hejar på Maria Montazami. Heja Hollywoodfrun, hon förstår sig på glamouren och finesserna kring en danstävling. Säkert har hon dansat en hel del själv också over there. Hon smälter in i programmet och blir ett med det, sådant märks.

Konkurrenter finns det ju naturligtvis. Marko, Erik och Oscar, de är vassa killar som blir svåra för Maria att slå ut. Men hon är ju slagfärdig: Jag tror det blir Jennifer och Calle som blir ihop, svarar hon rappt på frågan om vilka hon tror blir ihop i årets Let´s dance. Det ni.

Påsk igen, ännu en gång

Glad Påsk på er alla år 2013! Påskens färg är gul, kan man också se som genomgående tema om man ser på mina bilder. Blomman ovan tjänar både som inne- och uteblomma då jag vis från tidigare erfarenheter inte längre köper uteblommor till påsk. Läs här för att påminna er.

Fin påskduk, va? Tillverkad av någon av pojkarna på dagistiden, minns ej av vem. Passlig är den hur som helst och nu pryder den påskbordet.

Det finns inte finare, dyrbarare dukar än de som är tillverkade av de egna barnen under deras dagistid, minns det ni alla! Släng för all del inte bort allt krimskrams ni får till skänks från dagistiden, isåfall kommer ni att ångra er senare!

Mera pynt, en påskblomma som slingrar sig runt lampan. I övrigt är jag inte längre så väldigt mycket för påskpyntande, men tidigare har jag har väl varit; läs här, här och här.

Det känns som det blir bara enklare och enklare att fira påsk ju äldre de egna barnen blir. I princip har de inte så stora egna krav längre på påsken, bara det kommer lite godis så räcker det.

Ingen skattkarta eller dylikt behövs längre heller. Bara att duka fram godiset på matbordet, enklast och lättast så. Men eldelementet hör hör ju påsken till och det värmer så gott också.

Påsken kan komma, påskäggen till häxorna bakom dörren har jag också laddat inför. Skulle det lämna något över kan vi väl äta upp det själva.

Tänkvärt för februari

Arbete är tillflykten för den som inte har något att sysselsätta sig med.

- Oscar Wilde-

"Jag är Zlatan Ibrahimovic", värd att köpa?

Förra årets julklapp till fotbollsfansen, ett som är säkert. Även hos oss, jag köpte den åt äldsta sonen, fotbollspelaren. Naturligtvis ville jag också läsa denna hitbok som så många talar om och skryter över.

Zlatans uppväxt berör en starkt. Man får en inblick i livet i Rosengård och det är ingen dans på rosor. Det är fattigdom hemma hos mamman och syskonen, det är aga med klädhängare, och framför allt ingen tro på framtiden.

Hemma hos pappan, dit Zlatan flyttar senare är det inte mycket bättre heller. Pappan är mest försjunken i sin egen värld när han kommer hem från jobbet, och i den egna världen ingår juggemusik, kriget och öldrickandet. Kylskåpet där det för det mesta gapar tomt. Trådtelefonen i huset är inte heller till för Zlatan utan bara för farsan.

Farsan har inget som helst över för Zlatans fotbollssparkande, åtminstone inte under de första åren. Zlatan sparkar och kickar boll på gården i Rosengård med de andra ungarna och får ta sig till fotbollsträningarna på egen hand. Oftast stjäl han någon cykel som råkar stå passligt till för att ta sig de många kilometrarna till träningen. Eller så är det för att han får en kick av själva stjälandet, som han själv påstår.

Pappans intresse för sonens fotbollsspelande ändrar ju sig lite när Zlatan blir känd, typiskt nog kan man kanske lite elakt tänka. Det kan ju vara så.

Resten av boken blir svårfattlig för en som inte har någon större inblick i fotbollen. Det är matcher och klubbar och byten hit och dit. Det är högt tempo och svårt att hänga med och få något riktigt utbyte av boken längre. Här måste man ha bra kännedom om fotbollen för att riktigt veta vad man läser om.

Men ett är säkert: Fansen älskar säkert boken. Åtminstone gör min son det. Köp den här eller här.

Recension av "Det som aldrig sker" av Anne Holt

Anne Holt - författaren till Det som aldrig sker tar oss med till Norge och trakterna av Oslo.

Ifall man läst Anne Holts tidigare böcker känns Yngvar Stubö och Inger Johanne Vik som gamla bekanta det är trevligt att få återse. De två är så lagom och det är lätt att relatera till deras vardag, om den än är lite kaotisk. Inger Johanne, psykolog och jurist som från tidigare har en nioårig dotter med en odiagnosticerad neuropsykiatrisk diagnos får tillsammans med kriminalkommisarie Yngvar en liten dotter. Allt väl i deras nya hem.

Tv-stjärnan Fiona Helle hittas mördad. Man dras snabbt med in i en suggestiv atmosfär av ondska och vrede. Återhållet hat som blommar upp i sin värsta form. Texten är starkt driven och man plöjer vidare, vidare samtidigt som man undrar över hur någon människa kan vara så makaber som denna mördare.

Det sker flera mord, alla med gemensamma nämnaren brutalt och starkt symboliskt. En nedåtgående spiral som snurrar neråt, neråt. Yngvar övertalar Inger Johanne att hjälpa till vid mordfallen som profilierare, då hon har gått i lära hos den bäste, the Chief Warren Scifford i USA. Inger Johanne tvekar, då hon har sina egna spöken i bagaget från den här tiden. Tillslut ger hon ändå upp och hjälper till.

Så här långt i boken börjar man verkligen tycka synd om Inger Johanne som verkar falla sönder som mor under all press. Döttrarna, som på grund av hur situationen utvecklas måste flytta ut ur hemmet tycker jag också synd om. Hur reagerar en nyfödd och en nioåring med en neuropsykiatrisk diagnos på all denna stress? Det kunde Anne Holt gärna ha utvecklat lite i boken!

Tillvaron för Inger Johanne och Yngvar börjar kännas alltmera snärjd. Gastkramad, tryggt liggandes i soffhörnet med filten tätt virad om mig läser jag vidare, sida efter sida fast klockan närmar sig tre på natten. För man kan inte sluta läsa, då boken är en riktigt bladvändare. Man bara måste få veta. Vem var mördaren och hur ska det gå?

Boken avslutas i övrigt med en riktig twist. Huh! Här  kan ni köpa boken, eller här,  gör det!

En liten strimma av våren

Idag såg jag en liten strimma av våren. Solen lyste upp horisonten och in smög januariljuset genom de skiraste av skira gardiner jag satt upp i vardagsrummet. Ljuset lekte i skuggspel på väggarna och golvet, bollade lekfullt fram och tillbaka.

Välkommen våren.