När jag var liten hade jag en verktygslåda. Den var min egen och den innehöll hammare och spik och fil och skruvmejsel, allt detta var mitt fast jag var flicka. Verktygen var för mig ganska främmande.
Ibland använde jag dem sporadiskt med lite varierande resultat. Allt blev väl lite sisådär.
Jag fick också ett syskrin. Det använde jag inte alls. Jag har inte ännu vid fyrtiofemårs ålder stickat ett enda par sockor, inte ens ett par vantar. Bara gardiner har jag sytt för arton år sedan, då jag ännu bara hade ett barn och var vårdledig och hade all tid i världen (i jämförelse med senare.)
Läsa och skriva har jag däremot alltid hunnit med. Säkert är det så att de egna intressena styr.