Drömmen om den analkande våren bara fortsätter... Ikväll finns det ju vissa hopp, nu är det ju rent av plusgrader här! Bilen startade också igen, som om inget hade hänt. Skönt.
Sommar och värme, ja. Tänk om man fick befinna sig på stranden i Kreta nu, höra vågornas brus, människorna som glatt ropar till varandra för att överrösta vågbruset. Känna den heta grovkorniga sanden under fotsulorna, och de lena stenarna som havsvågorna slipat släta.
Känna saltdoften från havet i näsborrarna, och den heta solen värma ens redan solbrända kropp.
Jag trivs verkligen inte att bo i den snöhög, som landskapet här i Norden nu har förvandlats till...
