Arthur satt i sitt lilla rum på pensionatet och frös. Att det kunde vara så kallt här! Han hade ännu brevet i handen, brevet som han hade fått idag på posten.
Det var nästan två månader sedan det skrevs. Brevet var från Emmy, fars unga fru. I brevet berättade Emmy att far var lite i bättre skick nu, men att han var ilsken över den nyfödda pojken. Far sade, att han inte var pojkens far.
I brevet skrev Emmy rakt på sak att pojken var Arthurs. För Arthur var det väl ingen direkt överraskning. Största problemet nu var att Emmy behövde pengar, och Arthur hade inga pengar att sända hem.
Som gruvarbetare förtjänade Arthur inte mycket. Han höll hela tiden upp ögonen efter något bättre arbete, men det verkade inte finnas något.
Språket var också svårt att förstå. Arthur höll sig mest för sig själv i sitt lilla rum kvällstid, och kvällarna var långa. Ibland längtade han hem, fast han visste att han inte hade något att längta hem till, i hemlandet.
I brevet berättade också Emmy att Anna hade dött i lungsot. Det gjorde Arthur ont att läsa, han skulle så ha velat ta hit Anna till Amerika.
Arthur suckade. Ännu en dyster kväll på pensionatet. Hur skulle han stå ut här, om det inte blev till det bättre?
Han suckade igen och steg upp. Tog på sig överrocken och lindade halsduken runt halsen, det var kallt ute ikväll. Han gick ut ur rummet och ner för de smala trapporna. Ute på gatan blåste det isande, och människorna där såg inte mot Arthur, utan de var upptagna med sitt.
Arthur gick till närmaste bar. Kanske kunde han slå ihjäl några timmar där igen.
Visar inlägg med etikett Amerika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Amerika. Visa alla inlägg
torsdag 30 april 2009
Unge Arthur, sommaren 1916
Arthur stod nere vid hamnen och såg sig omkring i det nya hemlandet. För två timmar sedan hade fartyget anlänt till Amerika, och alla passagerarna hade kommit fram relativt välbehållna.
Resan hade inte varit lätt. Det hade funnits smittosamma sjukdomar ombord, och de flesta av passagerarna hade insjuknat. Arthur hade också legat sjuk, i den trånga hytten hade alla de unga pojkarna insjuknat.
De hade alla haft hög feber, väldiga magkramper, och ingen mat hade hållits kvar i magen. Tillslut hade de fått prickar på armarna, benen och i svalget. Prickarna hade kliat alldeles djävulskt, och när de sprack sönder kliade de ännu mer. Ännu syntes sårskorporna kvar på armarna.
Det blåste kallt i hamnen, och Arthur kände att han frös. Han märkte att byxorna hade blivit mycket lösare nu, igen måste han göra ett nytt hål i livremmen.
Vart skulle han ta vägen nu? På fartyget hade det varit tal om något slags hotell, där invandrarna brukade ta in. Ingen av reskamraterna syntes till, hade alla redan sökt sig bort från hamnen?
Arthur började gå på måfå. Han svettades och det dunkade i huvudet. Han måste sätta sig ner, han var alldeses yr nu. En man kom fram och sade något på ett främmande språk. Arthur bara skakade på huvudet för att visa att han inte förstod. Mannen sade något igen, nu med högre röst och skakade om Arthur.
Arthur hörde ändå inte något, han hade svimmat.
Resan hade inte varit lätt. Det hade funnits smittosamma sjukdomar ombord, och de flesta av passagerarna hade insjuknat. Arthur hade också legat sjuk, i den trånga hytten hade alla de unga pojkarna insjuknat.
De hade alla haft hög feber, väldiga magkramper, och ingen mat hade hållits kvar i magen. Tillslut hade de fått prickar på armarna, benen och i svalget. Prickarna hade kliat alldeles djävulskt, och när de sprack sönder kliade de ännu mer. Ännu syntes sårskorporna kvar på armarna.
Det blåste kallt i hamnen, och Arthur kände att han frös. Han märkte att byxorna hade blivit mycket lösare nu, igen måste han göra ett nytt hål i livremmen.
Vart skulle han ta vägen nu? På fartyget hade det varit tal om något slags hotell, där invandrarna brukade ta in. Ingen av reskamraterna syntes till, hade alla redan sökt sig bort från hamnen?
Arthur började gå på måfå. Han svettades och det dunkade i huvudet. Han måste sätta sig ner, han var alldeses yr nu. En man kom fram och sade något på ett främmande språk. Arthur bara skakade på huvudet för att visa att han inte förstod. Mannen sade något igen, nu med högre röst och skakade om Arthur.
Arthur hörde ändå inte något, han hade svimmat.
onsdag 29 april 2009
Unge Arthur, sommaren 1916
Arthur vaknade av att något dånade och brusade i närheten. Det var kvalmigt varmt, klockan måste vara långt in på dagen. Men det var alldeles mörkt, varför sipprade det inte in ljus mellan fähusets glesa plankor?
Med ens mindes han. Han var ju på båten, på väg till Amerika! Arthur steg upp, och famlade med händerna längs väggarna och hittade till slut dörren. Det verkade inte finnas någon annan i hytten, alla hade väl redan stigit upp för dagen.
Igår kväll hade de varit många unga pojkar i den trånga hytten, och ivrigt hade de tillsammans drömt om framtiden i Amerika.
Arthur var glad över att han till slut lyckats skrapa ihop pengarna till biljetten. Pengarna som han stal ur kollekten hade inte riktigt räckt till, och i förrgår kväll hade han gjort ett besök hem till sin far.
När han efter ett kort besök lämnade den lilla stugan, hade han Emmys och fars hushållspengar i sin ficka. Han tröstade sig med att när han väl hade kommit sig igång i Amerika, skulle han skicka tillbaka pengarna han var skyldig dem.
Bara Anna, Arthurs två år äldre syster, visste om att han igår hade lämnat landet. Anna hade tiggt och bett att han skulle ta henne med också, men det fanns inte pengar till bådas biljetter.
Istället hade Arthur lovat att sända efter Anna så fort som möjligt. Hon var inte riktigt kry, och ibland hostade hon upp blod. Hon hade börjat se riktigt svag ut på senare tid.
Arthur stod ute på däck, och såg ut över det oändliga havet. Äntligen skulle hans liv kunna börja.
Med ens mindes han. Han var ju på båten, på väg till Amerika! Arthur steg upp, och famlade med händerna längs väggarna och hittade till slut dörren. Det verkade inte finnas någon annan i hytten, alla hade väl redan stigit upp för dagen.
Igår kväll hade de varit många unga pojkar i den trånga hytten, och ivrigt hade de tillsammans drömt om framtiden i Amerika.
Arthur var glad över att han till slut lyckats skrapa ihop pengarna till biljetten. Pengarna som han stal ur kollekten hade inte riktigt räckt till, och i förrgår kväll hade han gjort ett besök hem till sin far.
När han efter ett kort besök lämnade den lilla stugan, hade han Emmys och fars hushållspengar i sin ficka. Han tröstade sig med att när han väl hade kommit sig igång i Amerika, skulle han skicka tillbaka pengarna han var skyldig dem.
Bara Anna, Arthurs två år äldre syster, visste om att han igår hade lämnat landet. Anna hade tiggt och bett att han skulle ta henne med också, men det fanns inte pengar till bådas biljetter.
Istället hade Arthur lovat att sända efter Anna så fort som möjligt. Hon var inte riktigt kry, och ibland hostade hon upp blod. Hon hade börjat se riktigt svag ut på senare tid.
Arthur stod ute på däck, och såg ut över det oändliga havet. Äntligen skulle hans liv kunna börja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)