Jag har hållit skrivardag igen. Idag har jag skrivit olika scener, vilka sedan ska sammanfogas och sedan förstås skrivas om ett par gånger, för att sist och slutligen förhoppningsvis resultera i en färdig bok.
Den röda tråden är viktig att hela tiden hålla, den får gärna slingra sig och nysta ihop sig emellanåt, men man får inte tappa bort den. Den ska också kunna röra sig genom dåtid och nutid, och då hålla samman berättelsen.
På tal om dåtid: Mimmi på en ganska dyster bild här ovan. Hon kändes ganska levande idag, kanske för att jag jobbade med trådar genom tiderna idag då jag skrev, kanske fortsatte jag efteråt omedvetet att röra mig bakåt i mitt eget liv efter skrivandet.
Dåtid och nutid är fashinerande saker.
Jag saknar min schäfer idag.
6 kommentarer:
Visst är det facinerande att kunna väva samman då och nu på ett bra sätt...Inte enkelt! Visst är de lika våra små missar! Kramiz
Visst är det facinerande med då och nu, ibland kan det verka att inte vara någon större skillnad men går man in i djupet så märker man så mycket mera. Kram
Men är du tillbaka?? Jag trodde nästan att denhär bloggen var nerlagd!!
MMm, schäfrar är mysiga.
Svar: Absolut, man blir bara ännu mer sporrad då. Ursäkta för det sena svaret, har haft datakrångel. Men ett nytt inlägg är ute nu, hehe.
Schäfrar är fina hundar men jag gillar alla djur utom kräldjur, råttor och dyl.
Då och nu, tyvärr har jag dåligt minne. Folk kan säga, minns du då vi gjorde det och jag undrar alltid, men var jag verkligen med :)
Kram
Kent: Nej, bloggen är inte nerlagd, fast det kanske verkade så ett tag.
Skicka en kommentar