Morgonmagi

Se vilken vacker sol över Myrgrundsbanken! Detta är något som nästan bara vi nattarbetare får uppleva, eftersom vi ju är "lediga" dagtid. Rice and shine!

Jag ser egentligen mera av dagsljuset då jag vakar än när jag jobbar dagtid, hur bakvänt det än kan låta. Men hör här: Idag vaknade jag sju minuter över ett efter sista vaknatten, och stack ut på stan. För när slutar man egentligen ett på jobbet efter ett morgonskifte, och är fri att njuta av vårt för den här årstiden ack så viktiga dagsljus ;)

Livet på ön, i all enkelhet

Se vilken vasshög! Ifall någon har trott att vassen flyter in vid ens strand på våren i samband med islossningen, kan jag bara berätta att den flyter in redan nu på senhösten innan isen över huvud taget har lagt sig. På kära Granören, till exempel, ser det ut så här nu.

Efter en helg på Granören i värsta kaamosårstiden, kan jag berätta följande:

Det är fortfarande härligt att simma, fast temperaturen i vattnet visade på ynka 3+ grader igår. Inga problem där, men mörkret och stormen!

Eftersom det rådde full storm på ön igår slocknade ju förstås uteelden nere vid stranden. Inte en chans att den skulle ha hållits vid liv i den stormen. Men man fick väl ändå vara glad över att de övriga eldarna hölls brinnande längs stigen nere till stranden, så att man inte behövde förirra till skogs istället, naken och i beckmörkret på väg ut från bastun ;)

Att vattnet var rätt kallt är väl inget att orda om, men vågorna. Som man heller inte kunde se i det becksvarta mörkret. Sedan till det värsta: Vassen! Som kastades emot en där ute i vattnet med vågorna som vassa käppar mot ansiktet, som man inte ens kunde se heller.

Det blev lite skräckfilmsaktigt över alltihop, det skulle ha varit klart bättre ifall det hade varit en stilla månljus kväll igår istället. Men man rår ju inte över vädret ;)


Bonustips: saknar ni elektricitet vid er sommarstuga och ändå besluter er för att koka en kopp te en mörk novemberkväll. Sätt då tepåsen i koppen redan innan ni häller upp det kokheta tevattnet, det är liksom mycket enklare att urskilja när koppen är full när det är lite färg i vattnet, då allt syns så dåligt i belysningen av stearinljus.

SPAweekend vid havet

Idag har jag varit i staden Seinäjoki och shoppat loss, dvs säga jag köpte en svart vadderad väst med pälskant på huvan och ett par blå vinterstövlar. Jessus vad dyra stövlar det finns i den staden, ett par bättre uggs kostade 300 euro och ett par stövlar rätt lika de som jag köpte gick på över 200 euro. Mina stövlar kostade 59,90 euro, så jag kan väl kalla dem ett fynd ;)

Imorgon åker vi till Granören, det blir dags för vinterbad igen, skönt. Vi åker genast från morgonen så vi hinner värma upp stugan till natten. Bastun borde man väl få rätt snabbt uppvärmd då det ännu inte är minusgrader. Det enda som stör mig lite där är mörkret, ute på ön är  kaamos verkligen påtagligt nu. Inte många timmar ljust och ingen elektricitet. Nåväl, det får en att uppskatta alla bekvämligheter man har här hemma istället då.

Kidsen åker till mina föräldrar på mat imorgon, bra, bra, så slipper jag tänka på mat åt dem innan vi åker iväg, då de inte vill komma med till ön. Förståeligt, tonåringar vill knappast sitta där ute i mörkret och göra ingenting tillsammans med mor och far.

Själv ser jag ändå fram emot en trevlig SPAweekend ute i stillheten vid havet :)

Ansvar (SkrivPuff 24.11.2011)

Det hände sig på bussresan in till city:

Mamman och de tre barnen sitter tätt intill varandra i bänken. Pojkarna, små lintottar på ungefär ett år och lika som bär, kinkar i mammans knä och flickan i femårsåldern sitter med tummen i munnen och ser ut genom bussfönstret.

Bussen bromsar in för att plocka upp ett gäng skolelever, som går i en lång rad längst bak i bussen för att sitta. I mammans famn börjar pojkarna gnälla allt högre och svettpärlor växer sakta fram i pannan på mamman.

"Gnällungar" hörs det bakifrån bussen, följt av hesa tonårsskratt. "Buääähhh!" bräker någon av killarna tillgjort och mera skratt hörs.

Nu ropar tvillingarna riktigt högt medan mamman försöker klä på på dem mössorna, då de snart ska stiga av. Flickan får klara dragkedjan själv, hon är ju stor nu. När bussen stannar föser mamman ut flickan först framför sig i gången, rakt framför de gängliga tonårskillarna som kommer i en lång rad från bakbänken. Flickan känner sig lite rädd för de stora killarna men hon bär tappert på mammas två väskor, så att mamma kan ta hand om småbröderna.

Hon är ju stor nu och kan ta ansvar, som alla säger.

Tristess (SkrivPuff 22.11.2011)

Mörkret har lagt sig över oss igen, allt tidigare för var dag. Det är inte många timmar det är ljust nu förtiden, råkar det att vara mulen väderlek så är det ju mörkt nästan dygnet om. Olika nyanser av gråsvart massa på eftermiddagen, kanske en gråröd aftonrodnad ifall dagen varit solig. Annars mest svart, dystert och i moll. Kaamos, för att ta till ett riktigt användbart ord.

Kaamos anses väl mest existera i trakterna vid norra polcirkeln, men jag vågar nog påstå att det finns lite överallt här norröver. Kallt, mörkt och fuktigt. Kaamos är tristess i allra högsta grad.

Inte konstigt att vi människor också blir trötta och tröga och mörka i sinnelaget så här års. För vi påverkas ju av vädret och klimatet som vi lever i, så nära inpå. Hur överlevde man förr då man var utan elektricitet, man måste ju ha famlat runt i mörkret mest under hela dygnet!

Efter kaamos kommer ju till all lycka ljusare tider, att sväva runt i mörkret och tristessen är ju lyckligtvis bara under en begränsad tid under året.

Framtidsvisioner en mörk novemberkväll

Kvällssolen lyser ännu varm och himlen är milt blå. Vågorna kluckar sakta mot klipporna, och alarna prasslar viskande i kvällsbrisen. Myggorna surrar i skuggorna mellan granarna och spiggarna plockar i sig chipssmulor som fallit ner i vattnet mellan brädorna under bryggan. En tärna har fått syn på en simmande fisk och störtdyker ner i havet.

Luften känns sammetslen och tropisk. Det är juli månad, klockan är nio på kvällen och det är ännu 24 grader varmt i luften. Samma temperatur också nere i vattnet.

Dream on, det kommer tillbaka! Om sådär åtta månader.

Att glömma (SkrivPuff 20.11. 2011)

Vilken av följande är värst att glömma:

Sin älskades födelsedag?

Något av sina barns födelsedag?

Sin egen födelsedag?

Sist och slutligen är det väl värst att glömma sin egen födelsedag, fast det kan låta självviskt. Har man dock glömt sin egen födelsedag tyder det ju på att man lider av ordentlig minnesförlust, och hur allvarligt är inte det?!