Har alla en bastu?

Igår kväll var vi i bastun. Fredagsbastun, som man säger här. Det är något av en tradition att man går i bastun, ja låt oss säga på fredagskvällen. Själv skulle jag gärna gå oftare, men det tar en viss tid att bada bastu.

Två, tre timmar kan man lätt räkna med att hela bastandet tar. Det är dusch, tvätt, bastu, ut på terassen, dricka något, öl, cider eller vatten, så in i bastun igen och allt detta ungefär fyra gånger innan man sluttvättar sig i duschen.

Varenda hus, lägenhet och koja har en bastu här i Finland. Även om lägenheten är kommunal eller ägd av staden finns det en bastu, antingen egen eller så gemensam i källaren. För bastu finns alltid att tillgå, så stark är badkulturen här.

Jag undrar hur det riktigt är i våra grannländer, Ryssland, Sverige och Norge, finns där riktigt några bastun? Och är det i såfall så att alla, jag menar riktigt alla, även de i koja också, har alla en bastu?

På loppis

Köpte ändå en julskål då jag var till SPR-loppiset idag. Ja, jag kallar den för julskål då den var så fint i grönt och så några personer i 1700-tals mundering där i mitten. Fint, va?

En ny tekopp till jobbet behövde jag ju också. Vackra färger där också, tyckte jag. Inköpen tillsammans blev att kosta 4 euro, det var skålen som var den "värdefulla."

Våga vägra rött i jul

Goood moorning! Tidigt uppe och kaffet droppar. Idag ska jag (fortsätta) julpynta. Jag har funderat att pynta i grönt och vitt i år med olika sorters ljus och lampor. Inte så mycket rött då det har dominerat så väldigt under senare år. Mycket tomtar faller bort då, heh...

Inget nytt ska heller inhandlas. Jag har banne mig tillräckligt med julpynt som det redan är. Jag tänkte ta gammalt och piffa upp och göra om. Jag har så det räcker och blir över så jag tror att det ska lyckas.

Alkoholi pood

Estlänningarna kan. Se hur fint de skyltar i sin brännvinsbod, det är annat än skyltningen vid Alko i Prisma det. Här i Finland skulle vi kanske placera oss i botten ifall man jämförde utsmyckningen i skyltfönstren på systembolagen runt om i europa. Några vinflaskor placerade i grupp att stå och inget mer med det.

I Tallinn skyltas det på helt annat sätt, mycket mera tilldragande enligt mig. Fina ryska gamla saker vackert grupperade i fönstret. Berättar om en tidigare kultur och inte bara rakt på till själva drickandet.

Så mycket vackrare!

Till Umeå. När ska vi riktigt få en bro över vattnet och kunna resa ståndsmässigt?

Vi var till Umeå. Den här gången reste jag med jobbarkompisarna, och vi var ett litet glatt gäng på sju personer som reste över kvarken med Wasa express i Matkapojats regi.

När man reser med Matkapojat får man väl oftast en rätt förmånlig resa, där också buss och chaufför ingår. Just det där med egen buss och chaufför med in till Umeå är deras starka kort som Matkapojat kör med i reklamen på sin sida.

Nåja, bara det att det blir ingen buss ifall det inte är tillräckligt många resenärer anmälda, utan istället blir det till att ta turbussen in till Umeå och Matkapojat ersätter bussresan. Klart minus ändå där.

Ombord på Wasa express var det rymligt och bra, verkligen rymligt, kanske vi var ungefär femtio resenärer ombord om man lite ska spetsa till det. Nå, åtminstone fick man ju sitta bekvämt då, när det var fritt fram att välja sittplats.

Bussen in till Umeå var i fint skick när man jämför med våra Vasabussar. Har de alltid sådär bra bussar i Sverige?

Umeå är en trevlig stad. Fina hus och byggnader, ja allt är så mysigt. Och så enkelt då allt bara är på ett språk. Fatta hur omständigt det är när allt, och jag menar precis allt ska översättas och stå på två språk överallt som här i Vasa. Fördelen är ju förstås att man då blir tvåspråkig på kuppen.

Och vilket utbud av varor! Det finns bara så mycket mera av allt här än hemma.Jag köpte: En tvål, ett ljus som doftade pepparkaka, tre påsar godis, tre flaskor hallondricka, två påsar toytuggummi, ost, vinterskor, väggalmanacka, bailys, då vi också hittade till systembolaget.

Svenskarna är så trevliga och hjälpsamma av sig. Positiva och har alltid ett vänligt ord till övers för främlingar. Sådant värmer våra finländska frusna själar.

På tillbakaresan skulle det vankas julbord på Wasa express. Det hade vi väntat på hela dagen, verkligen sett fram emot. Vilken flopp det blev.

Maten var ingen höjdare när man ändå hade betalt fyrtio euro för den. Allt var antingen iskallt eller kokhett på ett underligt sätt och utbudet var klent. Rimmade dåligt på forna tiders Vasabåtarnas a la carte och stående bord dit man alltid måste köa för att slippa och äta. Nu var det ju ingen trängsel att tala om, det var väl ungefär tre personer till förutom oss i salen som åt. Inga fler kom det heller senare, man fick två timmar på sig att sitta där och äta, klockan 21 fick man packa sig iväg därifrån. Ja, ja, men jag rekommenderar inte julbordet till någon.

Jag rekommenderar ändå att resa över till Umeå och jag tror starkt på båttrafiken över kvarken. Men det är ändå långt kvar tills man kan säga att resan löper smidigt över som mellan Helsingfors-Tallinn. Att sitta femtio personer utspridda på en tyst båt där ingenting händer ger ingen bra feeling, det blir bara att sitta och titta på klockan.

Fast vi reste ju under lågsäsong. Jag har hört att det ibland rentav är kö till båten. Å andra sidan sitter den också ibland fast i isen.

En bro över kvarken vore väl något?

Vintage i trädgården, tips inför advent och julen

Rimfrost är naturens puder. Det är hur vackert som helst om man väl ger sig tid att betrakta det oförbehållslöst. Se löven som ligger konserverade, nästan glaserade inför vintern. Helt skapat av naturen själv. Det är oftast det enkla och självklara som är det vackraste!

Inför advent och julen har jag tänkt ordna med vintage i trädgården. Jag ska börja med att fylla en gammal trälåda från 1800-talet med grankvistar till en stor bukett och placera den på framsidan av huset vid huvudingången. Sedan blir det väl att sätta en ledljusslinga i kvistarna eller runt lådan. Finast skulle det ju bli med riktiga ljus men man måste ju tänka på brandsäkerheten också.

Upprop: Hoppas på klimatförändringen och milda vintrar utan snö

Det sägs att vintern är på väg. Om ett par dar ska första snön falla. Jag kan redan känna det vassa våta  mot min kind. Fingrarna kommer att stelna och göra ont. Kylan kommer att borra sig in i skorna och tårna.

Jag kommer att halka på förrädiska ispölaroch risken att skada sig allvarligare finns varje gång. Jag jobbar ju på sjukhus så jag vet vad allvarligare skador som hänt på hal stentrappa kan föra med sig. Och nu menar jag inte något vanligt ynka benbrott utan jag pratar om allvarligare skallskador. För att vara riktigt pessimist.

Höstens vurpa har ju förresten redan hänt. Klockan fem en morgon, jag iklädd endast pyjamas och inneskor ute på trappan. Dåre där kan man tänka, att ge sig ut på hal trappa iförd sådan klädsel. Riktigt som att tigga om benbrott. Men ha ha, det blev inte några brutna revben fast ryggen ömmade som attan efteråt.

Vill inte ha vinter. En vinter med plusgrader vore väl okay, men inte som det ser ut nu. Kanske kan man hoppas på klimatförändringen och hoppas att vintrarna kan bli varmare framöver?