Jag skall köpa vingar för pengarna

En liten pojkes höga önskan

Den slarvigt klädde lille pojken stiger in i lanthandeln
Folket tystnar och vänder sig om
Nyfiket bryr de sig inte ens om att försöka dölja att de stirrar på honom
I deras ögon är han inte mycket värd; fattigungen

Hans nästipp når knappt upp till handelsdisken
I sin svettiga näve håller han några mynt
Folket glor och tisslar:
”Det är synd om pojken, hans far dricker ju varje dag sedan modern dog. Slashas och suput, är vad han är. Fast det är synd om pojken” nickar de förnumstigt och viktigt av sig

Pojken märker inte folkets nyfikna blickar
Han lyfter upp pengarna på disken och släpper ut dem ur sin svettiga näve
Ser förväntansfullt på handelsman
Sedan säger han ivrigt med blossande kinder:
”Jag skall köpa vingar för pengarna. Och flyga upp till himlen till mor!”

Migräään igår :(

Igår var det så dags igen. Migrääään. Numera uppdyker åkomman bara ungefär två gånger per år, och igår kom den med verklig kraft. Dessutom på helt ovanlig tid på dygnet, vilket gjorde att den från början var svåridentifierbar. Migränen uppdök nämligen vid sen eftermiddag, istället för från morgonen som annars brukligt är.

Kanske berodde det på att jag hade jobbat natt och dygnet var i obalans, kroppen tolkade alltså detta som morgon? Eller var det för att jag somnade i solen istället för att gå in och sova på sena eftermiddagen?

Shit the same, hur som helst dök världens migrän upp som lamslog mig helt. Allt syntes darrigt (som på bilden.) Alla ljud måste stängas ut och rummet mörkerläggas. Inte ens lukten från tvättmedlet på lakanen kunde jag tåla.

Dessutom spydde jag fem, sex gånger. När det äntligen var slut på maginnehåll kunde jag kasta in ett migränpiller. Det hölls också in, och gjorde till och med verkan fast jag tog det så pass sent.

Vid elvatiden somnade jag och vaknade vid elvatiden idag förmiddag. Inga känningar alls av gårdagens migrän. En ny dag hade börjat.

Vredens kejsarinna, del 6

Morgonen grydde sakta. Små, lätta snöflingor dalade ner från de blyfärgade, tunga molnen. Flingorna smälte genast när de träffade asfalten på hyreslängans gård, och bildade små vattenpölar istället. Två små pojkar hoppade i vattnet och stänkte på varandra, samtidigt som de försökte fånga snöflingorna med sina tungor.




Uppe i lägenheten på tredje våningen som vette ut mot gårdsplanen, rådde tung och kompakt tystnad. Endast kylskåpets svaga brummande från köket hördes, och i vardagsrummet visade klockan på 11.10.


På soffan låg en man och en kvinna. Mannen låg halvnaken ovanpå kvinnan och verkade ha somnat i en onaturlig ställning. Han såg stel ut. Kvinnan låg med huvudet underligt vridet åt sidan, och en liten sträng av sörja rann ur hennes mun. Hennes blick var glasartad och livlös.


Den flaska starkt som mannen hade haft med sig när han kommit på besök i gårkväll stod urdrucken på soffbordet.


De båda barnen i rummet intill låg i den stora flickans säng. Babypojken gnydde lite och rynkade ihop sitt ansikte, men det var ju för att mamma hade gett honom `sova- gott` medicinen i gårkväll. Snart skulle han må bättre, visste Agnes.


Kaj hade förresten väsnats väldigt mycket igår natt, och det lät nästan som att han hade slagit mamma. Åtminstone hade mamma ropat och jämrat sig från vardagsrummet, och bett honom sluta. Agnes hade haft god lust att rusa in i vardagsrummet, och skrika åt honom att låta mamma vara ifred.


Fast det gick ju inte för sig att visa upp sig så, mamma trodde ju att Agnes hade tagit sin `sova-gott` medicin och låg och sov i sin säng. Hon måste ändå göra något, slagen fortsatte att hagla ute i vardagsrummet och mammas jämmer blev allt värre.


Agnes sprang ut i vardagsrummet. På soffan låg Kaj ovanpå mamma, och slog och örfilade upp henne så att mammas huvud for från sida till sida som på en trasdocka. En tanke for hastigt genom Agnes huvud. I skydd av mörkret tog Agnes brännvinsflaskan som stod på soffbordet. Mamma och Kaj märkte inte henne, det enda ljus som fanns i rummet var det svaga skenet från gårdslamporna som silade in genom spjälgardinerna.


Ute i köket måttade hon med darrande händer upp `sova-gott` medicinen som hon plockade fram ur mammas gömma. Agnes visste var mamma gömde medicinen, och det var inte första gången hon stal ur mammas gömma. Ibland hade hon gett av den till Kenny i smyg, bara för att få tyst på honom så att mamma inte alltid skulle vara så arg och trött på dem, besvärliga ungar som de var.


Agnes satte rejält med pulver i flaskan och skakade om. Försiktigt, i skydd av mörkret hade hon ställt tillbaka brännvinsflaskan på soffbordet och smugit tillbaka till sitt rum.


Hon hade lyft över Kenny till sin egen säng och höll hårt om honom. Inget ont skulle hända dem, tillsammans var de inne i bubblan nu. Allt skulle ordna sig.

 
---Slut---

Inför jobbet

De sista dagarna på semestern känns väldigt få, och nu måste man börja fixa till ett någorlunda representativt utsende igen. Så att man inte tas för en uteliggare på jobbet alltså.

Idag inhandlade jag alltså nytt nagellack, ett blått fint ett. Nu hör det väl inte vanligheterna att jag lackar naglarna, men imorgon skall jag på förlovningshippa, så låt gå. Både fingernaglarna och tånaglarna blev lackade.

Benen måste jag väl också raka ikväll, och klippa till håret lite. Ansa ögonbrynen också kanske.

Så att de känner igen mig på jobbet på måndagen igen.

Vredens kejsarinna, del 5

Det var sent på kvällen och Agnes låg ännu vaken. Hon hade just smugit sig upp, när hon hade hört ljud från vardagsrummet. Ute i vardagsrummet visade klockan på 23:00. Agnes kunde inte klockan, men hon visste att 23:00 var sent och att man borde sova då.



Men mamma hade inte sovit, och inte heller Kaj som också var där! Kaj legat över mamma i soffan och försökt klä av henne. Agnes visste inte, men det verkade lite som att mamma inte ville bli avklädd.


Agnes hade smugit sig tillbaka till sitt rum och lagt sig ner i sängen. Mamma trodde ju att hon sov nu! Agnes hade låtsats svälja `sova-gott` medicinen tidigare ikväll, för mamma hade sett så hotfull ut, när hon kom med skeden med bärkräm och `sova-gott` medicinen hoprört. Mamma hade sagt att ikväll skulle de minsann få gå i säng tidigt, eftersom hon också själv skulle gå och lägga sig tidigt.


Och nu satt Kaj där i vardagsrummet tillsammans med mamma! Mitt i all förvirring kände Agnes skadeglädje, att hon hade lurat mamma. Hon hade nämligen spottat ut `sova-gott` medicinen i toalettskålen när mamma hade gått iväg för att byta blöja på Kenny. Agnes ville inte ha `sova-gott` medicinen, förra gången mamma hade tvingat henne att ta den, hade hon börjat kasta upp nästa dag och huvudet hade sprängvärkt.


Agnes vred oroligt på sig i sängen. Hon hörde Kennys svaga, oregelbundna andetag en bit ifrån sig. Han låg i vagnen, mamma hade lagt honom där och skuffat in honom i Agnes rum. Varför det? Varför låg inte Kenny i sin egen säng i mammas rum, när de alla skulle gå och lägga sig tidigt?


Tänk om Kaj var en inbrottstjuv, som hade brutit sig in för att stjäla något medan de alla låg och sov?


Agnes kände vreden växa i maggropen. Att stjäla var fel, det hade också fröknarna på förskolan sagt.


Agnes kände att hon nu var inne i bubblan, som hon alltid gled in i när något blev för hotfullt. Fast nej, inne i bubblan kunde hon inte stanna, inte nu. Kaj hade ju brutit sig in i lägenheten, och överfallit mamma som säkert hade legat och sovit där på soffan i vardagsrummet.


Väl ute ur bubblan kände Agnes vreden växa till sig inom henne igen. Det blev rött inom hela henne, och det bara måste få komma ut innan hon exploderade. Plötsligt visste hon vad hon måste göra. Att stjäla var fel.

 
---Fortsättning följer---

Tvättar fönster

Som bäst håller jag på och tvättar fönster. Det är skittrist och det drar långsamt, och jag kommer aldrig att bli klar :(

Som mål har jag att få alla fönster tvättade någon gång under sommaren/hösten, iallafall förrän det fryser på i vinter. En gång försökte jag tvätta fönstren på vintern, rekommenderas inte ;)

Vredens kejsarinna, del 4

Decemberkvällen var regntung och det började redan skymma på. I den slumaktiga stadsdelen hängde en och annan julstjärna redan i fönstren, och ute på hyreslängans gård hade någon satt upp en ljusserie i en gran. De flesta av lamporna var redan sönderslagna, ungdomarna här i trakten hade inte så mycket annat vettigt att ta sig för om kvällarna än att vandalisera. Hyreshusen var också sprayade med färg, men ingen orkade riktigt bry sig, alla hade fullt upp med sitt. Någon flaska öl tog man sig på kvällen, för att orka med sitt eländiga liv i denna misär.


Då var det egentligen en småsak ifall några pojkar bestämde sig för att panga julbelysningen, eller att måla grafitti på husen. Man orkade heller inte bry sig, när polisen stod bakom dörren för att berätta att ens egen pojke varit inblandad. Istället drog man bara igen dörren, och tog sig en till öl.


I Lenas fönster hängde ingen julstjärna, och hon hade inte heller alls reflekterat över det. Julen blev ändå alltid ett helvete för henne, alltid var morsan och farsan där och tjatade. Förra julen hade slutat riktigt i kalabalik, morsan hade gnatat och gnatat vid julbordet. Tjatat på, om hur oansvarig Lena var, som igen hade en unge i magen, och inte brydde sig om några följder.


Då hade Lena känt hur vreden började växa inom henne. Något stort, rött växte i magtrakten och bröstet och skulle snart explodera. Det måste få komma ut, det fanns inget annat sätt, annars skulle hon förgås.


Därför hade hon lappat till morsan så hon hade fallit ner i golvet. Två gånger hade hon slagit till, en gång på varje kind. Farsan hade som vanligt suttit tyst utan att yttra ett ljud. Efter det hade föräldrarna inte alls hörts av under det senaste året.




Lena vandrade rastlöst omkring i sin stökiga lägenhet. Ungarnas skrik och gnäll hotade hennes huvud att sprängas. Om två timmar skulle Kaj komma, och då borde ungarna redan ha somnat. Nåja, ännu hade hon tid på sig. Fast hon var ändå lite orolig, förra gången Kaj kom hit hade hon haft problem med att få Agnes att somna i tid. Flickan hade vägrat att svälja `sova-gott` medicinen och Lena hade fått slå till henne flera gånger innan Agnes tillslut svalde den. Med Kenny gick det enklare, han svalde allt som sattes i munnen på honom.


Ikväll tänkte inte Lena ändå tåla något strul, hon kände att hon behövde en fylla ikväll för att orka vidare med allt skrik och gnäll från ungarna. Bara en liten paus från allt, det skulle vara tyst i huset och hon skulle få glida in i ett dimmigt töcken.

 
---Fortsättning följer---