Smörblommans författarliv

Ny dag, nya möjligheter

2012-02-03T07:50:00.000+02:00

Gooodmooorning! En ny fin dag gryr så småningom och den är ännu lite längre än igår. Vi som inte älskar kylan kan se på solljuset inifrån vardagsrumsfönstret och passa på att ta ett litet minisolbad där. Den vita snön gnistrar som kristaller i solen och skapar på så sätt ännu mera välbehövligt ljus.

Kan det bli bättre?! Det gäller att se små positiva glimtar i vargavintern.

Vintern, som sämst

2012-02-02T20:12:00.000+02:00

Voi p*****e. Vinter, kyla, snö och allt skit. Ens kära sommarställe är så gott som ihjälfruset.

Is på havet, snö på tomten, huset iskallt, allt är så gott som obrukbart.

Längtar tll mars med längre soliga dagar, då skitkylan måste ge upp för Solguden. Våren, heja, heja.

Tips och lindring vid förkylning, del 4

2012-01-30T21:38:00.000+02:00

Förkylningen har slagit till igen. Igår kväll kunde jag inte somna, istället låg jag och darrade under tre täcken och halsen kliade och gjorde ont. Jag hoppades att det var frågan om en snabbt övergående förkylning som skulle vara bortblåst på morgonen och att allt skulle vara någorlunda bra. Så blev det inte.

Istället värkte halsen sju gånger värre och frös gjorde jag fortfarande. Ännu värre blev det vad dagen fortskred, nu nyser jag och får snyta mig i ett kör. Känner mig ordentligt risig.

Som tur är finns ännu vetekudden att ta till. Denna underbara dyna som man sätter in i micron och värmer upp, för att sedan lägga på sin sjuka lekamen. Lämpligtvis på skuldrorna eller bröstet vid första dagarna av förkylningen. Lägg sedan att täcke över dig och ligg så med dynan på i 20 minuter, medan värmen sakta sprids i hela kroppen. Underbart.

Vetekudden värmer vävnaderna, ökar förbränningen och omsättningen lokalt där den placerats ut. Möjligtvis kan också vetekudden bidra till snabbare tillfrisknande då den ökade förbränningen snabbare tränger ut slaggämnen ur kroppen, lokalt. Det känns varmt och mjukt, och den stela känslan som ofta sitter i sjukdomsområdet försvinner.

Som bunus brukar sömnen ofta vara god och välgörande efteråt. Dubbelbonus är att kudden doftar rogivande vete vid uppvärmning. Kan inte bli bättre.

Varm älgkalops med potatismos i januari

2012-01-29T15:47:00.000+02:00

Ledig söndag betyder mera tid för matlagning. Älgkalops är ju inte något man gör varje dag då det är så tidskrävande, men idag var det ett passligt alternativ.

1600 g älgkött skuret i passliga bitar
1 lök
5 dl vatten
2,5 dl matlagningsgrädde
½ burk creme bonjuor
En skvätt soja
Salt och svartpeppar

Ta fram en stor stekgryta. Sätt i älgköttsbitarna och stek i rikligt med smör, locket ska vara på. Låt köttbitarna puttra på i 45 min så att de blir riktigt möra. Häll sedan på vattnet, sätt i löken och sojan. Tillsätt därefter matlagningsgrädden och bonjouren. Smaka av med salt och peppar.

Gör potatismos på potatis, mjölk + matlagningsgrädde, smör och lite salt.

Serveras med rårörd lingonsylt och en god sallad.

Så gott!

Imbolc

2012-01-28T16:50:00.000+02:00

Imbolc närmar sig med stormsteg. Snart är det ju 2:a februari, Solguden växer sig allt starkare och man kan lägga märke till hur dagarna blir allt längre. I naturen kan märkas små tecken, ibland kan en fågel kvittra till om den analkande våren. Skiner solen en dag kan den milt värma våra bleka kalla vinteransikten, och man känner hur våren kommer allt närmare för var dag.

IMBOLC ELLER CANDLEMAS (ca. 1 eller 2 februari)
Den 2:e februari firar många nyhedningar �Brigit's Day�, för att ära den Irländska gudinnan Brigit. �Imbolc� (betyder �i magen� av gudinnan) eller �Candlemas�som infaller på Kyndelsmässodagen, som är en kristen tradition som firas till Jungfru Marias kyrkogångsdag, dagen då hon genomgick rituell rening i Jerusalem för att tillkännage att hennes son skulle bli guds son. Men långt innan kristendomen nådde Västeuropa hölls en eldfest i början av februari, vars syfte var att förmå vårgudinnan att driva bort vinterns mörker och ge marken värme igen. För många inom nyhedendomen firas gudinnans återhämtande efter att ha givit åt guden. Det är en högtid för rening och för att välkomna jordens fruktbarhet igen. Bål tändes eller så tändes ljus i hemmen för att välkomna våren.
Den kristna Kyndelsmässodagen, den 2 februari, fortsätter traditionen att tända ljus för att välkomna våren och lammningssäsongen. Hushållens ljus välsignades och de långa nätternas tid skulle snart vara förbi. Ljusstöparna fick ledigt från sina arbeten. Moderna häxor och hedningar följer ibland fortfarande seden att sätta ett tänt ljus i varje fönster från solnedgång till soluppgång (naturligtvis på ett brandsäkert sätt) för att välkomna Brides afton (Bride's Eve). Enligt vissa traditioner ska detta göras natten till den 1 februari.
Festen hölls för att ära den keltiska Brigit, Trippelgudinnan, smedernas, poeternas och helbrägdagörarnas beskyddare som har dyrkats på Irland längre än någon annan, nuförtiden kallas hon Sankta Brigit från Kildare. Hennes namn betyder "den upphöjda" och ibland ses hon som tre systrar, den Gudomlige Fadern Dagdas döttrar, eller som en ung flicka, en mor och en åldrad kvinna. Vid Imbolc, Oilmec eller Brigantia, som festen också kallades, firades Gudinnans flickaspekt och hennes första äktenskap med Ljusets Gud.
Detta är en av de största sabbaterna eller eldfesterna. Man tänder heliga eldar på bergsknallar för att välkomna och uppmuntra det växande ljuset och värmen. I USA påminner Groundhog Day om gamla tiders väderförutsägelser, dagen som sades avgöra om våren skulle bli solig eller regnig.
På Brides afton den 31 januari bäddades en brudsäng med kärvar, ibland från Lammas (slutet av juli) sista skurna säd. Sängen pryddes med band som skulle representera Jordgudinnan och smyckades med tidiga vårblommor. Sängen bäddades framför eldstaden och husets invånare skrek: "Brud, kom in, din säng är klar!" Den symboliska unga flickan lämnade sina skor och sin kittel vid dörren och spred in frid, fruktsamhet och överflöd i huset. Hushållets kvinnor hällde mjölk och honung över Brudsängen. Från början ställdes sängen i ordning i byhövdingens hus, men i senare tider skedde det i traktens största gård. Alla byns män kallades samman och efter att ha betalat med ett mynt, en liten blombukett eller en kyss, steg de in i eldringen och bad om hjälp med hantverks- eller jordbruksarbetet och utryckte en önskning på Brudsängen. Man vävde Brigit-kors av halm eller vete in sedan hängdes runt huset för att få beskydd. Vid Imbolc-festen är det lämpligt utföra ritualer för ny kärlek, fruktsamhet och för alla typer av projekt som börjar i liten skala. Då använder man sig av ljus som placeras ut i en cirkel och färsk mjölk. Ljusen ska vara pastellfärgade, blekrosa, ljusgröna, blå eller vita.
Man använder även mörka ädelstenar som granater och heliotroper. Fruktsamhet och spirande känslor gynnas av ametister, rosenkvarts och lena månstenar. Du kan använda de första snödropparna, andra mycket tidiga blad- eller blomknoppar elle mjölk och frön. Kvanne, basilika, benzoin, sval- eller skelört, ljung och myrra till Brigantias rökelser och örter.
Du kan utföra Imbolc-ritualer när du ska påbörja ett osäkert projekt och för att öka din fruktsamhet.
Imbolc ritual för att bygga upp ett förtroende
Alla blir vi sårade ibland, oavsett om det är på grund av sviken kärlek eller på av någon i familjen eller på arbetet. Även små pikar kan såra djupt. Den här hjälper dig att sakta bygga upp förtroendet på nytt för en person som eller att våga känna tillit i en ny situation. Helst ska du inleda ritualen på morgonen eller precis när det börjar ljusna.
Ta en behållare med is eller snö, det går bra med isbitar om du vill utföra ritualen på midsommar eller i ett land med varmt klimat.
Lägg några små månstenar eller amnetister i en klar glas- eller kristallskål, täck dem med is och sätt skålen på ett svalt ställe.
Gå ut och leta upp tecken på återfödelse som du tar med dig hem och lägger runt skålen. Det kan vara en gren med knoppar eller kanske en kvist som tappats av en fågel som bygger bo eller vad som helst som du uppfattar som ett tecken på förnyelse.
Tänd ett ljust färgat Imbolc-ljus. Blått motverkar världsliga svek, rosa är för familjen och grönt är för kärlek. Säg samtidigt: "Brinn, ljus, brinn. Smält bort isen som har stelnat runt mitt hjärta och låt nytt liv flöda."
Plantera en basilikaplanta eller några frön som symbol för nytt liv i en keramikkruka och klappa jorden samtidigt som du säger: "Jag begraver smärtan, ilskan, sveket och jag planterar hoppets frön."
När isen smälter och det första vattnet börjar synas rör du runt i skålen och säger: "Flyt, vatten, flyt till nytt liv, tillit och lycka."
Låt skålen stå tills isen har smält helt. Ägna dig under tiden åt positiva sysslor som att svara på ett brev, gå igenom din budget eller städa och göra fint i en stökig hörna eller garderob. När isen har smält till vatten häller du lite vatten över din planta eller dina frön medan du säger: "Väx hopp, väx, så att min tillit kan bära frukt."
Häll ut resten av vattnet i trädgården och släck ditt Imbolc-ljus, skicka ut ljuset till alla som har sårat dig.

Källa

Byta lakan, gå ut med soporna, damma och feja, tänka särskilt på djuren, laga mat med omsorg, tända levande ljus. Ut med sista spåren av julen, som julbelysningen och gröna löparen på vardagsrumsbordet. Röja upp kring fönstren så att solen slipper att skina in ordentligt. Välkommen Solguden!

Ungefär så går min Imbolc i år.

Buzzador

2012-01-27T23:18:00.000+02:00

Då jag det här året med öppna sinnen prövar på nya saker verkade tiden rätt att bli en Buzzadorare . Det ska bli spännande och jag väntar så på vad det kan innebära. Det är alltid roligt att testa nytt och komma i kontakt med nya människor. Får se vad allt jag får uppleva!

Nya produkter är ju aldrig fel, inte heller att prova dem gratis. Nätfreak som jag är, skriver jag också mer än gärna om dem, så överhopa mig bara med produkter, Buzzador.

Jag fick tidningen Skriva

2012-01-26T23:41:00.000+02:00

Häromdagen kom den, äntligen. Som jag har väntat, frenetiskt sökt igenom posten varje dag. Förgäves, förgäves, fram tills nu. Skriva, världens bästa tidning hittade äntligen fram till min postlåda också!

Tidningen innehåller det mesta man kan önska i tidningsväg, en riktig inspirationskälla, läs här . Äntligen en tidning för oss som skriver, där vi kan få tips och inspiration av likasinnade. Fin layout, fina artiklar, författarintervjuer, fint allt.

Som jag har förstått det säljes inte tidningen som lösnummer här i Finland. Synd, för det blev rätt dyrt att prenumerera med valutaväxling, och så. Fast ett lösnummer kostar ju förstås också lite mera så det går väl ut på ett i slutändan. Och så får jag ju tidningen direkt hem i postlådan nu, så ingen risk att jag missar ett nummer.

Jag längtar redan tills nästa nummer, skynda skynda er att ge ut den, Skriva!

Att blanda (SkrivPuff 25.1.2012)

2012-01-25T07:22:00.000+02:00

Under natten blandades torr januariluft med is
Det blev bitande kallt
Svart stjärnhimmel blandades med ljusgrå gryning
Sakta formades morgonen

Isande vitt blandas med blekgult
Som ett kalejdoskop
Solen lyser svagt mellan granarna

Frusna fåglar trycker tätt uppe i träden
Rödräven under en gran i skogen
Vita, små andedräkter blandas med isgrå kyla

Det är 18 grader kallt

Godmorgon

Haren och igelkotten

2012-01-23T21:22:00.000+02:00

Ikväll kommer vi till denna lustiga saga. För den här är ändå rätt lustig, inte lika hemsk som övriga sagor som tidigare presenterats. Läs här:

Haren och igelkotten träffas slumpmässigt och vid detta tillfälle gör sig haren lustig över igelkottens böjda ben. Igelkotten föreslår en kapplöpning som ska visa vem som är snabbast. Under tävlingen springer igelkotten bara några steg men vid målet sitter igelkottens hustru som ser likadan ut. När haren kommer till målet ropar honan "Ick bün al dor!" (Jag är redan här!). Haren förstår inte varför han förlorade och kräver revansch. Men även vid de följande 73 tävlingar är igelkotten alltid först i målet och till slut dör haren på grund av utmattning.

Lite enkelspårigt tänkt av haren där, eller hur? Måste det till hela sjuttiotre tävlingar innan han skulle fatta? Och han fattade ju inte ens då, istället dog han av utmattning. Sorgligt, sorgligt.

Här kommer en liten bakgrundsförklaring:

Igelkotten beskrivs som en enkel bonde och haren som en högt ställd person. Därför slutar texten med sensmoralen att man inte ska göra lustig sig över lägre ställda personer. Även för igelkotten har sagan en sensmoral: när du kommer från bondeståndet ska du leta efter en fru i samma nivå som dig själv och som liknar dig även i utseende.

Så lärorikt för barnen, eller hur ;)

Webbverktygen väcks

2012-01-22T22:03:00.000+02:00

Okay. Nu dumpade jag "webbverktygen" från min blogg då det bara fortsätter att sega här. Snart finns det inte något kvar länge att plocka bort, men man vill ju att ens sida ska fungera.

Efterlyses: vårtecken

2012-01-20T19:07:00.000+02:00

Får se om blogger tänker funka ikväll, man vet aldrig. Vädret är trist som vanligt, detta är en vanlig syn och har varit de senaste veckorna när man ser ut från köksfönstret. Grått och snöigt och kallt också.

Det positiva är att dagarna nu blir allt längre och energin återvänder i takt med det. Man är inte lika trött längre, har ni märkt det?

Tyvärr har man inte sett av några vårtecken i naturen under den senaste veckan, som jag har letat. En liten fjäril skulle inte sitta helt fel nu.

Funkar det så här, då?

2012-01-20T12:19:00.000+02:00

Problemet med att kommentera på min blogg fortsätter. Nu har jag ändrat kommentarerna från inbäddade till ett pop up fönster. Funkar det bättre så här, eller måste jag fortsätta att se över sido objekten?

Snövit

2012-01-18T15:32:00.000+02:00

Tänk denna populära barnsaga, hur stora omändringar har den inte genomgått för att passa in i sagoböckerna av idag:

Disneys version: Snövits styvmor, drottningen, har en spegel som varje dag svarar drottningen på frågan ”Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.” att drottningen är vackrast. En dag svarar spegeln att Snövit är vackrast i landet. Av detta svar blir drottningen ursinnig och ber en jägare att ta Snövit till skogen och komma tillbaka med hennes hjärta! Jägaren kan inte döda den vackra flickan utan låter henne gå och dödar i stället ett djur och tar dess hjärta till drottningen. Snövit flyr in i skogen och hamnar hos de sju dvärgarna. Eftersom Snövit lever, svarar drottningens spegel fortfarande att Snövit är vackrast i landet. Drottningen ger sig då ut på jakt efter Snövit och hittar henne hos dvärgarna. Drottningen klär ut sig till en gammal häxa som ger Snövit ett förgiftat äpple som Snövit somnar in av. Dvärgarna tror att Snövit är död och lägger henne i en kista av glas. En prins ser henne och blir helt betagen av flickan. När han kysser henne vaknar hon och de rider lyckliga mot solnedgången.

Hemskt så redan. Men det blir värre och värre, läs här hur originalversionen lyder:

Grimms version skiljer sig från Disneys. Bland annat blir Snövit förgiftad av en kam och strypt av en livrem (men räddas båda gångerna av dvärgarna) innan hon förgiftas av äpplet. När dvärgarna eller prinsens män bär kistan till slottet ramlar en av dem, och Snövit vaknar när äppelbiten hon har satt i halsen lossnar. Vigseln med prinsen blir en stor fest. Den elaka drottningen får även sitt straff i slutet av historien; att ta på sig ett par glödande järnskor och dansa tills hon faller död ner. Det finns också ytterligare en version där drottningen blir inbjuden till bröllopet och har med sig en förgiftad ros, för att mörda Snövit. Men när hon ser hur lyckliga Snövit och prinsen är så håller hon rosen så hårt att hon själv blir förgiftad.

Saga på hög nivå. Man kan förstå att Bröderna Grimm är lästa vida omkring, bästa skräckboksförfattarna som de är. Den här sagan verkar nog ändå vara mest riktad till vuxna läsare: Flera mordförsök, först med kam och sedan med livrem och tillslut äpplet. Och allra sist en ros.

Sedan finns ju också en slags sensmoral som gör att man förstår att detta är en saga för barn. Drottningen dör ju; hon, styggingen får sitt straff och faller död ner. Plågsamt straff också, att ta på sig glödande järnskor och dansa tills man faller död ner. Eller så dör hon för egen hand, om än av misstag, av rosen hon tänkt döda Snövit med. Heureka! Hedern är åter upprättad!

Det var bättre förr, måste man bara säga.

Bloggpaus!

2012-01-15T06:16:00.000+02:00

Godmorgon! Bloggen verkar fortfarande halvdöd och jag vet verkligen inte vad det är för fel på den. Att kommentera verkar inte funka och att komma in på den segar visst också.

Rådlös som jag är tänker jag hålla bloggpaus nu i några dagar och se ifall det bara var något tillfälligt (har svårt att tro det), i annat fall får jag väl börja rensa i sido objekten, kanske är det där felet sitter.

Error, error

2012-01-15T00:03:00.001+02:00

Vad sjutton är det för fel på blogger? Det går inte att lämna kommentarer och då det väl lyckas är kommenterna annorlunda formaterade, eller faller till hälften bort. Var ligger felet? Har andra som använder blogger samma problem, eller beror det på något sidotillägg som jag har lagt till på bloggen och borde ta bort?

Kvällens lottomiljonär, jag?!

2012-01-14T22:53:00.002+02:00

Ja, ja. Fattig man, eller kvinna med för den delen, får slita för sitt uppehälle. Sällan får man skåda dessa vackra vyer IRL, till exempel på Kreta. Eller någon annanstans utanför Finland alls för den delen. Eller ens utanför Sundom, och Malax skärgård, där man har sina residens. Fast man får förstås vara tacksam över att man har två residens, inte alla som har det heller.

Tänk om jag har vunnit på lotto ikväll! Vi har faktiskt två kuponger i spel, så möjligheter finns ju. Dubbla möjligheter, till och med.

Vi skulle flytta utomlands, till att börja med, allt för att undgå skattmasen. J och jag skulle väl få säga upp oss från våra jobb, och N skulle väl hinna bli student innan vi sticker iväg, så inga problem där. T skulle få studera några kurser på distans i 2:an och 3:an i gymnasiet och sedan komma till Finland för att tenta dem ibland. R går ju också ut nian i vår, och vi behöver väl inte sticka iväg förrän han har gått ut heller.

Pengarna skulle vi placera smart och genomtänkt för att undgå finska staten. Dela ut och och placera på lämpligaste sätt, (vi har ju faktiskt vunnit förr.)

Jag tror att vi skulle flytta och bosätta oss någonstans i Amerika först. Sedan Afrika. Sist runt om i Europa. Till Finland skulle vi komma alltsom oftast på besök, annars passar nog klimatet längre ner i Europa lämpligare för mig.

Jag har ännu inte kollat lottokupongerna för ikväll, tänk om vi faktiskt har vunnit?!

Nejlikan

2012-01-14T15:41:00.002+02:00

Vaddå, Nejlikan? Åtminstone jag har aldrig hört talas om den här sagan. Har någon annan hört talas om den?

Nejlikan (Die Nelke, KHM 76) är en folksaga som nedtecknades och utgavs av bröderna Grimm i deras stora sagosamling 1812. En drottning föder en prins som har gåvan att hans önskningar blir sanna. Prinsen rövas bort av kungens kock som ordnar det så att drottningen får skulden. När kocken fått sina önskningar uppfyllda försöker han arrangera ett lönnmord på prinsen. Men denne får reda på hela komplotten och straffar kocken med att förvandla honom till en svart pudel som tvingas äta glödande kol.

Inte för att den här sagan saknar handling heller. Tänk att förvandla någon till en pudel och tvinga denna att äta glödande kol. Mycket bättre handling än sagorna av idag, där det mesta är så förutsägbart. Men var kommer Nejlikan in?

Grodprinsen

2012-01-13T18:40:00.000+02:00

Gulligt, va. Detta låter ju som en saga av idag, inga hemskheter i sikte alls. Faktum är väl att den här sagan är rätt harmlös, i varje fall i jämförelse med tidigare publicerade här.

Grodprinsen är en folksaga som bland annat Bröderna Grimm nedtecknat. Den ursprungliga sagan handlar om en prinsessa, som leker med sitt gyllene klot vid en brunn. Klotet faller i vattnet men en hjälpsam groda bringar den tillbaka. Som tack ska grodan få inträde i slottet. När grodan kräver att följa med till sängs får prinsessan nog och kastar den mot väggen. Plötsligt förvandlas grodan till en prins som tar prinsessan till sin fru. Att grodor är förtrollade prinsar är vanligt i gamla sagor.
Den mer moderna och numera spridda versionen är dock istället att grodan är en prins som drabbats av en förbannelse och att det enda sättet att bryta förbannelsen är en kyss från en prinsessa - ibland även en vanlig kvinna.

Ja, föräldrar! Denna kan ni lugnt läsa för era små, av den här får småttingarna knappast några mardrömmar eller trauman alls. Grönt ljus, alltså.

Hans och Greta

2012-01-11T17:44:00.001+02:00

Följande saga av Bröderna Grimm slutar lyckligt och fint, precis som sig bör i sagornas värld:

Hans och Greta är barn till en fattig skogshuggare och familjen svälter. Deras styvmor övertalar maken att överge barnen i skogen. Barnen, som hört vad de planerat, samlar vita småstenar som de sedan släpper längs vägen för att med hjälp av dessa hitta en väg hem igen. Styvmodern övertalar än en gång skogshuggaren att lämna barnen i skogen och denna gång har de bara brödsmulor med sig att släppa längs vägen. Brödsmulorna äts upp av skogens djur och Hans och Greta hittar inte hem.
Vilse i skogen hittar de ett hus gjort av bröd (i senare versioner ett pepparkakshus), med sockerfönster och de börjar att äta av det. Den gamla damen som bor i huset bjuder in dem och ger dem en festmåltid. Kvinnan är dock en häxa som byggt huset för att locka till sig barn som hon kan göda och äta upp. Hon sätter Hans i en bur och tvingar Greta att bli tjänare. Medan hon förbereder att koka Hans, säger hon åt Greta att kliva in i ugnen för att kontrollera att den är tillräckligt varm för att kunna baka, hon går in i ugnen men sen går hon ut och då anar hon oråd och lurar istället in häxan i ugnen och stänger luckan.
Barnen stjäl juveler från häxans hus och beger sig hemåt, där de återförenas med fadern, som blivit änkling.

Vad sägs? Äntligen en Grimmsaga som slutar lyckligt, kanske. Fast man undrar ju vad som hade hänt när fadern blivit änkling så där hastigt och lustigt och passligt också. Och vilken sorts farsa var han egentligen som lämnade sina barn i skogen sådär, och två gånger till på köpet.

Man kan heller inte låta bli att undra vad som egentligen hände med stygga styvmodern. Dog hon på riktigt? Eller planerade man kanske en uppföljare som aldrig blev av?

Mästerkatten i stövlar

2012-01-10T11:47:00.000+02:00

Serien Bröderna Grimms sagor fortsätter även idag. Visst är de riktiga skräcksagor och man kan verkligen undra var sagorna skulle hamna idag om någon försökte sig på att ge ut dylikt. Säkert i pappersstrimlaren på förlagen och författaren till manuset skulle troligtvis klassas som mentalt sjuk.

Som tur är skrevs dessa mästerverk på en tid då man inte var så noga av sig. Barnen fick väl tåla något också, tänkte man på den tiden.

Så vad sägs om Mästerkatten i stövlar:

Enligt texten i Grimms saga ärver tre bröder sin bortgångne far. Den äldste får kvarnen, mellanbrodern en åsna och den yngste får en hankatt som till synes är värdelös. Men katten, som kan tala, lyckas övertala sin nye ägare att inte låta tillverka ett par handskar av kattskinnet utan att i stället använda sina sista pengar till att köpa ett par stövlar till katten. Som tack lyckas katten jaga en säck full med rapphönor åt kungen, som han betalar för med guldmynt. Katten lyckas sedan ordna en fin tomt med ett slott åt sin numera rike herre mjölnarsonen, genom att lura den förre ägaren, ett troll, till att förvandla sig själv till råtta. Katten äter upp råttan. Mjölnarsonen kan nu utge sig för att vara adelsman under namnet "markisen av Carabas" och gifter sig slutligen med kungens dotter.
De enkla motiven som förekommer i denna saga är frågor om rättvisa vid arvsskiften, kattens tacksamhet och till sist turen, som gör den ursprungligen fattige till en välbärgad man.

Just det, inte så hemsk saga idag även om ju katten åt upp ägaren till slottet (råttan, alltså.) Sedan finns det ju vissa fina motiv här i sagan också, något som barn har att lära av än i denna dag.

Håll med om att sagorna var mycket bättre förr, på 1800-talet. Dagens sagor förbleknar ju helt i jämförelse med dem.

Bröderna Grimms sagor

2012-01-09T18:25:00.000+02:00

Jag har funderat en del över sagor från nu och då. Dagens sagor är och ska helst vara med lite pedagogiska pekpinnar så att våra små lär sig vad som är rätt och fel redan från tidig ålder och genom sagornas värld. Så längt allt väl. Kanske. Själv måste jag säga att jag föredrar 1800-talets sagor, där kan man tala om handling och garanterad underhållning.

Så. Får jag presentera, först ut i serien om Bröderna Grimms sagor; Sagan om Rödluvan.

Rödluvan är en flicka som bor i ett hus tillsammans med sin mamma. Mamma ger henne i uppdrag att gå hem till sin gamla mormor med en korg mat. Mormodern bor på andra sidan skogen, och Rödluvans mamma förmanar dottern och säger att hon måste gå raka vägen dit. På vägen träffar hon Vargen, ett antropomorft djur med talförmåga och helt utan skrupler. Av Rödluvan får vargen veta att hon är på väg till mormor. Vargen lurar rödluvan att plocka blommor vid sidan av vägen, medan han passar skyndar sig hem till mormor. Där äter han upp henne (genom att svälja henne hel) och lägger sig därefter i mormors säng för att invänta Rödluvans ankomst.
När Rödluvan kort därpå kommer fram till stugan tycker hon att mormor inte ser ut som hon brukar, och följande dialog utspelar sig:
Rödluvan: Men mormor, varför har du så stora ögon?
"Mormor": Det är bara för att jag skall se dig bättre, mitt barn.
Rödluvan: Men mormor, varför har du så stora öron?
"Mormor": Det är bara för att jag skall höra dig bättre, mitt barn.
Rödluvan: Men mormor, varför har du så stora tänder?
"Mormor": Det är bara för att jag skall kunna äta upp dig!
Vargen äter därefter även upp Rödluvan. Som tur är råkar en jägare kort därpå passera stugan, och han dödar snabbt vargen och skär upp dess buk, så att Rödluvan och mormor kan komma ut, chockade men oskadda.

Vad sägs?! Skulle sagor av idag låta såhär? I vår skyddade värld där barn inte får utsättas för i princip något otillbörligt alls, inte ens i sagornas värld?

Och det blir värre, hör här:

Vissa äldre versioner av Rödluvan slutar med att Rödluvan blir uppäten. Det förekommer också att Vargen serverar Rödluvan på kött och blod från sin döda mormors kropp som hon omedvetet äter och dricker. Likaså att Vargen ber Rödluvan att ta av och elda upp sina kläder för att sedan komma och lägga sig jämte honom.

Vad sägs föräldrar, hade inte sagorna bättre sting förut ;)

Lacoste och kuoma, allt för att vara på den säkra sidan

2012-01-07T20:09:00.001+02:00

Så trist det har blivit utomhus. Imorse vaknade jag till en smällkall, snötyngd värld, där hela färgskalan gick i grått-mörkgrönt-vitt. Inget annat alls, och man började ju fundera på vart alla färgerna har tagit vägen. Glömde jag kanske nämna att termometern visade på -11grader? Vi hade med andra ord kastats rakt ut mitt i skitvintern.

Vilket ledde till nästa problem, nämligen vinterskorna. N och T har vinterskor, om än lite finare sådana. Alltså inte skor som man skottar snö med här ute på landet. R i sin tur ägde inga vinterskor alls, vilket ju inte längre gick för sig nu då polarvintern gjorde sig påmind.

Vi åkte in till The City of Vasa. Där finns det skor i massor, men R har inte världens bästa tålamod då det gäller skoköp. Helst ska man hitta skorna redan på det första stället man går in på. Det gjorde vi.

Lacosteskor för 99 euro, vad sägs om det? Inte billigt, men mamma betalar ju. Och förresten var dethär ju inte ens vinterskorna utan sommarskorna, då inte ens sådana (hela) fanns att tillgå i hemmet.

Efter Lacosteskoköpet blev R på bättre humör och orkade varva både Citymarket och Prisma i jakt på lämpliga vinterskor. Tillslut hittade vi Kuomas enkla basicsort; skinn inuti, fuskgoretex utanpå, men stövlarna håller hur länge som helst. Det vet jag, för då pojkarna var små var detta sorten man satsade på.

Bara det att jag trodde att de skulle kosta runt tjugolappen. Kanske har de någon gång i världen gjort så, men icke så längre. Idag kostar kuomastövlar 59,90 euro, och kanske var det specialpris, vad vet jag?

Jag svalde halvchocken att jag nu var 160 euro fattigare, bara sådär. Kuomastövlarna är ju tänkta att alla i hemmet (utom jag) ska kunna använda gemensamt, då det väl ändå inte är någon rusning till juntvinterstövlarna.

Trots allt är jag säker på att detta är vinterns inköp. Vänta bara tills det blir -25 grader kallt, då kommer det att uppstå rusning om vem som först hinner ta kuomavinterstövlarna idag. Ha, ha.

En verktygslåda (SkrivPuff 6.1.2012)

2012-01-06T20:50:00.000+02:00

När jag var liten hade jag en verktygslåda. Den var min egen och den innehöll hammare och spik och fil och skruvmejsel, allt detta var mitt fast jag var flicka. Verktygen var för mig ganska främmande.

Ibland använde jag dem sporadiskt med lite varierande resultat. Allt blev väl lite sisådär.

Jag fick också ett syskrin. Det använde jag inte alls. Jag har inte ännu vid fyrtiofemårs ålder stickat ett enda par sockor, inte ens ett par vantar. Bara gardiner har jag sytt för arton år sedan, då jag ännu bara hade ett barn och var vårdledig och hade all tid i världen (i jämförelse med senare.)

Läsa och skriva har jag däremot alltid hunnit med. Säkert är det så att de egna intressena styr.

Nyårsnytt

2012-01-05T22:31:00.000+02:00

Jag gjorde det igen! Gjorde en sak som jag aldrig gjort förut, alltså. Nästan så det har blivit mitt nyårslöfte i efterskott, då jag ju inte gav något på nyårsnatten. Borde man kanske ge sina nyårslöften lite inpå nya året istället för på nyårsnatten (mitt i allt tjo och stim och uppskruvad stämning) för att man smått ska hinna tänka över dem också? Så att de blir mera realistiska?

Hur som helst, här kommer ett bidrag till göra-saker-som-jag-aldrig-gjort-förr: Jag har beställt tidningen Skriva. Jag tror det kommer att bli en jättebra tidning.

Jag recenserar boken om "My"

2012-01-04T13:06:00.001+02:00

"Martin drog på nytt efter andan och insåg att det bara gått några sekunder sen han steg in i köket. Några sekunder av hans liv, en vanlig dag på jobbet - men den dagen som så totalt skulle ändra hans liv."

Detta är upptakten till berättelsen om My som kommer hem till Sverige för att stadga sig och leva som alla andra Svensson. Det blir inte riktigt så - även om hennes ohämmade liv är tätt sammanflätat med renovering av huset hon ärvt och middagsbjudningar. Martin inser snabbt att ett liv med My omöjligt kan bli långtråkigt. Bara oförmodat, huvudstupa, färgstarkt och alldeles underbart.

Desirèe Fredlund, författare till boken My försökte upprepade gånger få förlagen att bli intresserade av hennes bok. Ingen nappade, och Desirée blev åter igen refuserad, många gånger. Driven av detta och istället för att ge upp skriver Desirée boken Refuserad , som blir utgiven på Duo Dito förlag. Men boken om My är för den skull inte bortglömd, långt därifrån. Desirée besluter sig nämligen för att grunda sitt eget förlag; Giggi Hill förlag, och ger på så sätt ut boken själv.

Desirée trycker även upp 200 förhandstryckta exemplar av boken, och själv är jag stolt ägare till ett av dem. Dessa unika exemplar går inte att köpas för pengar, utan har istället delats ut gratis till Desirées författarkollegor, journalister, vänner och bloggvänner. Jag känner mig hedrad över att vara en av dem.

---

My återvänder alltså till Sverige efter en tids kringflackande ute i Europa, där hon försörjt sig på lite av varje och som andan fallit på. Nu söker hon en lugnare och stabilare tillvaro i hemlandet och flyttar in i huset som hon ärvt efter sin släkting. På karlafronten söker hon nu efter ett stabilare sällskap och Martin verkar ganska perfekt.

Martin är polis och lite av en gammal flickjägare som lämnat många sårade hjärtan efter sig. Han är en lugn och trygg person som trivs med sin tillvaro.

My är livsnjutare och tar vad stunden ger utan att för den skull låta sig utnyttjas. Hon är rastlös och oförutsägbar och människor dras till henne via hennes starka karisma.

När dessa två träffas slår det gnistor runt dem. De dras till varandra som magneter, olika som de är. Som när plus söker minus, kallt söker varmt, natt behöver dag för att kunna existera.

Boken är från sida ett en riktig bladvändare, och själv sträckläste jag den från början till slut. Inte en paus före jag fått veta hur det riktigt skulle gå på slutet, för slutet är riktigt rafflande och överraskande. I senare delen av boken får man genom en bunt brev lära känna My, den verkliga My, och nu börjar man på allvar förstå varför hon är som hon är. Smart att lägga in den delen i slutet av boken, för nu har man ju hunnit bli verkligt nyfiken på My och vill veta vem den här människan riktigt är.

De sista kapitlen i boken överraskar riktigt ordentligt för nu vänds saker och ting upp och ner igen, på ett verkligt oväntat sätt. Slutet vill jag inte avslöja här, det vore som att snuva många på konfekten, för jag säger bara: läs boken, ni ångrar er inte. Köp den till exempel härifrån eller härifrån .

Själv väntar jag redan på uppföljaren.

Tankar inför det nya året

2012-01-03T21:33:00.000+02:00

God fortsättning på det nya året, alla! Ett nytt år har börjat, det känns roligt och spännande. Jag tror att detta år kommer att innebära en hel del förändringar för mig, kanske både i stort och smått. Inga dramatiska, men kanske sådant som legat och bidat sin tid och småningom kanske ska ske.

Hur kan jag veta det då? Jaa, det verkar som om saker och ting rör på sig på alla plan åt ett positivt håll. Man får impulser att man vill kolla in nya saker och händelser, som man inte lagt märke till förut. Jag menar inte att jag är på väg att flytta utomlands eller att jag ska skilja mig eller något sådant, nej det är frågan om småsaker som börjar finna sin rätta plats. När saker och händelser lägger sig tillrätta i tillvaron känns det som en positiv energi i hela kroppen.

Jag har redan nu under det nya året gjort saker som jag aldrig gjort förr! Sådant som känns jättebefriande när jag fått till det. Som om det bara legat i sin linda och bidat sin tid och väntat på att det ska hända. Jag förstår att det låter hemlighetsfullt, men jag menar att det egentligen kan vara frågan om vad som helst som har betydelse för en själv.

Det känns enormt befriande då gammal snö smälter och bara måste ge vika för något nytt och unikt. Inget kan hindra framfarten.

Kära läsare: Det nya året är ert! Gör vad ni vill av det, ta emot nya positiva vindar som de allt längre dagarna bjuder på. Gör allt med öppet sinne.

Att ta språnget (SkrivPuff 30.12.2011)

2011-12-30T16:56:00.000+02:00

Leopardhanen ligger tyst uppe i trädet. Natten är ljum och nästan vindstilla, bara något enstaka prassel hörs från bladen i vegetationen runt omkring. En ljum bris stryker över leopardens gulvita päls och de svarta fläckarna syns knappt i mörkret. Han slickar såret på sitt ena bakben, det är stort och fult och vill inte helna. Såret uppkom i en strid med ett lejon, där lejonet överlägset var den starkare av de två. Leoparden hade tur som klarade sig med livet i behåll.

Det ligger spänning i luften och leoparden skärper sina sinnen. Han är hungrig och har legat här uppe i två dagar nu och knappt varit nere på marken alls. Nu säger ändå överlevnadsinstinkten att han snart måste orka ta språnget och skaffa sig mat, annars kommer han att svälta ihjäl.

Det prasslar till. Leoparden fokuserar och drar mödosamt in det sjuka bakbenet under sig. Han urskiljer gasellen nere på marken. Den är ganska liten och verkar ha förirrat sig ut på egen hand.

Leopardens stela kropp värker. Instinktivt vet han att inom några sekunder kommer gasellen inte längre att finnas kvar, den kommer istället att försvinna som en vind i natten in bland buskarna.

Vigt och ljudlöst hoppar leoparden ner ur trädet rakt över gasellen. Hans vassa tänder skär igenom gasellens hals och nacken bryts nästan ljudlöst.

Ett enkelt byte.

Gott Nytt År :)

2011-12-29T06:48:00.001+02:00

God Morgon alla och Gott Nytt År 2012, tänkte jag nästan skriva i hastigheten. Vi firade ju Nyår redan igår och så verkligt som det blev så har det nya året redan inletts, vad mig anbelangar. Bästa "Nyårsaftonen" på länge i varje fall, men så har jag ju inte så stora krav heller, det räcker gott med bra mat som räcker till hela kvällen och sedan tvtittande.

Det "Nya Året" har inletts i sann vinteranda, ute är det vitt på marken som sig bör på Nyåret. Vintern brukar komma då. För mig får den gärna ge sig av igen, det räcker gott med en blixtvisit, och jag tror nästan att jag blivit bönhörd där för det är redan 3+ grader nu såhär klockan 6.30 på "Nyårsdagsmorgonen."

Jag har ännu stora planer för idag, därav denna tidiga morgon och jag har redan varit uppe i en timme nu.

God fortsättning på dagen, alla morgonpigga och övriga.

Nyårsfirande ikväll

2011-12-28T19:27:00.000+02:00

God Jul och Gott Nytt År alla! Har varit offline ett tag på grund av julfirande, ja och så har jag ju jobbat också.

Hur som helst så har ju julen varit och farit, och helt trevlig var den ju i år också. Som alla år.

Nu står ju Nyår inför dörren, och vet ni vad; vi firar nyår idag!

Ja, vad är det med det, man måste ju fira då när man har tillfälle till det. Som till exempel jag själv jobbar ju på nyårsaftonskvällen, så vad blir det riktigt för firande då? Inget alls, i princip.

Så ikväll firas Nyårsafton i det röda huset ute i skogsbrynet. På menyn står: vildsvinsstek med klyftpotatis och nyårssallad. Vitlökssmörfyllda batonger till. Valfria drycker. Efterrätt: glass i stora lass. Eftertugg: Salta kex med färskostsmör och vindruvor. Och vin.

Ja, man måste ju göra det bästa av situationen och fira när man är ledig, eller hur? Egentligen blir det mycket lugnare och mera avslappnat såhär än att fira på den riktiga dagen. Så ifall någon funderar på att prova på att fira en annan dag än den riktiga så säger jag bara: pröva på! Egentligen är det riktigt trevligt.

Gott Nytt År!

Karajulklapp

2011-12-20T19:12:00.001+02:00

Har ni sett en vackrare julklapp i år? Inte jag :)

Det är så svårt att få till fina julklappar inslagna till pojkar, så där lagom passliga åt dem. Fast expediten på Jack&Jones fick verkligen till det fint idag, eller hur?!

Riktigt pojkaktigt svart papper med grovt omslagsband och en enögd tomte. En brunaktig halvslarvig namnetikett. Så lämpligt eller hur, inte för gulligt röd-tomte-aktigt.

Den vackraste pojkjulklapp jag någonsin sett, sådär lagom halvtuff.

Vad tycker ni?

Att pynta (SkrivPuff 19.12.2011)

2011-12-19T21:42:00.001+02:00

Imorgon ska julgranen bäras in. Den står bakom dörren där ute på terassen och bara väntar på att få komma in i huset. Grön och ganska tät är den, och har inte tappat ett enda barr fast den stått där väntandes i en vecka nu. Fårse hur det blir när den kommer in i värmen.

Imorgon ska jag pynta granen. Den strålande ljusserien, hoppas den funkar än och inte har gett upp medan den legat undanstädad i sin låda i snart ett år nu. Skulle så vara fallet utbryter ju lätt panik.

Sedan glittret. Fina, glimmande långa spret som ska hängas över grankvistarna. Vackert pynt som man nästan kan spegla sig i, i skenet från julgransbelysningen. Tyvärr brukar katten roa sig med att dra ner dem i golvet och man får också vara rädd att han ska äta upp spretglittret, och hur skulle det då gå?! Katastrofalt avslut på julen.

Och julgransbollarna. Röda och i guld, så vackert juliga, de också. Även de blir lätt kattleksaker åt en katt som fyller tretton i maj. Ja ja, även djur ska ju ha sina nöjen...

Julgransstjärnan. Så fin och liknar mest Betlehemsstjärnan, åtminstone Betlehemsstjärnan så som man har sett på bild. Har hängt med sedan jag var tre år, tror jag. Eller något liknande.

Och så övrigt obestämt pynt som också ska hängas i granen. Tillverkat i dagis eller i skolan under åren då det begav sig när pojkarna var mindre, och intresserade av att tillverka eget julpynt. Fina, eller kanske mest personliga pjäser som ger granen dess egna, personliga prägel.

Imorgon ska jag pynta julgranen.

En guru och ett jumpaprogram

2011-12-18T21:32:00.000+02:00

Ja ja, det ser ut som att hösten får ge vika för vintern. Jag som hoppades att vi skulle kunna övergå till våren direkt och hoppa över hela isårstiden.

I brist på annat har jag funderat en del över framtiden. Eftersom det ju är meningen att jag ska jobba tjugo år till, åtminstone alltså då pensionsåldern ju höjs hela tiden, så gäller det nu att börja ta hand om sig nu, bättre sent än aldrig.

Jag skadade ju ryggen för två år sedan och har sedan dess gett ett ganska stelt intryck i mitt rörelsemönster, men nu ska det bli slut på det.

Jag har nämligen skaffat mig en guru och ett jumpaprogram som ska råda bot på detta, snart kommer jag förhoppningsvis att röra mig ledigt och obehindrat igen.

Önskelista till tomten

2011-12-14T18:10:00.000+02:00

Ju äldre man blir, desto mindre önskar man sig, eller hur? Åtminstone när det kommer till materiella ting, då man ju egentligen redan har allt.

Ja, tänk efter; vad saknar man egentligen? Hela huset dignar ju av saker, ungefär en gång i veckan funderar man ju över när man egentligen ska komma sig för att lasta ihop gamla kläder och dylikt till Röda Korset. Samma gäller också ens eventuella sommarställe; lump och bråte i överflöd, ingen brist någonstans.

Om man nu inte råkar vara uteliggare, hemlös eller sittandes i fängelse. Då kan det råda en viss brist förstås.

Men nu ska jag presentera min egen önskelista:

-en ny plånbok
-ett halsband (Kalevalan kielosarja, i brons)
-en ny badrock

Ja, ungefär så. Och inte alla saker förstås, ett alternativ från listan kan du välja ut, tomten.

Julmiddag, glögg och pepparkakor

2011-12-12T18:16:00.001+02:00

Julaftonen närmar sig, allt närmare för varje dag. Som om det inte räckt till när jag idag snabbt inhandlade julmiddag på Siwa helt spontant till middag, detta bara för att det ju är världens bästa snabbmat när man tänker efter, lådor och skinka, bara att värma upp i ugnen!

Då; där vid butikshyllan, kom jag att tänka på att vi ju också behöver after dinner att inmundiga någon timme senare också.

Alltså inhandlade jag även pepparkakor och glögg. Glöggen ska givetvis intas ur Iittalas riktiga glögglas och inte ur någon temugg. Pepparkakorna ska också serveras på ett tillhörande Iittalas glöggpepparkaksfat.

Jag ser fram emot att värma glöggen på spisen istället för i micron, som jag hittills alltid har gjort ;)

Att tvinga (SkrivPuff 9.12.2011)

2011-12-09T22:55:00.000+02:00

Ibland vill man inte se det uppenbara. Som att titta på den fína lysande utegranen med vackra blå lampor som växer utanför köksfönstret. Ljusen blänker i det nattsvarta mörkret och glimmar trolskt. Granen är nästan täckt av snö och döljer sitt innanmäte.

Man måste tvinga sig att se bakom snön, in i granen. Där pågår aktivitet ibland grenarna. Ibland gungar kvistarna lätt. Fast det ser man inte, om man inte ger sig tid. Tvingar sig att stå stilla en stund och titta ordentligt.

Jag tror att vi har fått hyresgäster dit. En ekorre har flyttat in. Den slänger avskalade kottar på marken.

Man kan se skalen ligga under granen, om man tittar alldeles nära.

Entte lengre muässkächle

2011-12-07T22:29:00.000+02:00

Juäggh errh uävmuässkuäddh nuhh. Entte enn muässk fenns lengrrre kvuärrh ej met ächle. Ällä errh lökligghä över dt & juäggh förrh sövva enömhöss ijenn.

//Nisse

Något smittsamt (SkrivPuff (7.12.2011)

2011-12-07T20:33:00.003+02:00

Det finns så många:smittkoppor, tbc, vattkoppor, svininfluensa, mässling, påssjuka, röda hund. De är alla smittsamma och hotar oss till döden, eller i varje fall deras följdsjukdomar.

Finlands självständighetsdag

2011-12-06T19:10:00.000+02:00

Det är ju Finlands självständighetsdag idag! Detta måste uppmärksammas med ett eget litet inlägg.

Utan vår självständighet vore vi högst antagligen ännu en del av Ryssland, en väldigt liten sådan, och säkert väldigt mycket på undantag. I övrigt kan man bara spekulera om hur våra liv skulle se ut om så ännu vore fallet, men jag tror nog att vi har det bra mycket bättre så här i frihet.

Vi har inte firat dagen så stort (alls) här hemma, men på jobbet uppmärksammas nog självständighetsdagen på ett mycket större sätt; med fin mat, vacker dukning och med att titta på filmer från tv.

Länge leve vår självständighet :)

Gnällblogg

2011-12-04T16:59:00.000+02:00

Det känns nästan som att jag ser dubbelt av vad jag är trött. Skak och darr och okoncentration. Middagsvilan skippade jag idag därför att jag tyckte att jag inte hann, och så tänkte jag att jag kan väl gå och lägga mig tidigare ikväll.

Håret är också skit, jag borde färga det igen. Två centimeter trist färg sticker upp ur rötterna, gissa hur det ser ut om man lägger upp håret i hästsvans då. Jo, trist.

Meeen alla i family friska och krya i decembermörkret, det gäller att gläda sig åt det lilla ;)

Överlevnadsguide inför julen

2011-12-02T22:14:00.000+02:00

Storhelgen som vi alla väntar på närmar sig, allt närmare för var dag. Julen, då vi alla ska vara glada och stråla ikapp med granen, ljusslingorna och ljusstakarna i fönstren. För att inte tala om utebelysningen och barnens tindrande ögon.

Julklapparna är förstås redan inhandlade i stora lass och överflöd. Varje ettåring måste ju få åtminstone tretti paket, eller?! Det är ju vårt eget lilla gulle vi pratar om, klart gullet måste få julklappar! Because he is worth it! Fast den lilla inte ens vet vad det handlar om, vad är detta, ett träd i vardagsrummet. Mammaaahh?!

Och maten. Vi måste ju äta ståndsmässigt, det är ju jul bara en gång om året, just det! Köp! Vi måste ha flera sorters fisk och skinka kan vi ju inte vara utan! Och alla lådor, köp nu ordentligt så att vi inte blir utan! Och sallad! Blir det över kan vi ju äta av det nästa dag, ja fast en hel vecka framöver.

Städa, nåja. Fast ska vi ha främmande så måste vi ju åtminstone dammsuga huset och städa toan. Åtminstone! Minns rena handdukar i badrummen!

Och tomten! Varifrån får man riktigt tag på en tomte?! Och vad kostar det och när måste man boka?

Lugn. Här kommer en överlevnadssguide för hur ni ska klara julen 2011:

1. Man behöver inte stråla ikapp med någonsomhelst belysning. Ingen märker ändå om man strålar eller inte, allra minst barnen. Så var som vanligt istället.

2. Julklapparna. Hur mycket vet en ettåring egentligen om hur många julklappar man "ska" få på julafton? Eller tvååring? Eller för den delen barn i skolåldern? Det är hemmet som sätter de egna normerna, vi utgår från våra egna förutsättningar! Man får det vi har förutsättningar till, punkt.

3. Maten, ja. Äta bör man, annars dör man. Det är ändå inte meningen att man ska stressa ihjäl sig flera veckor på förhand, för att man under några timmar på julafton ska få äta det som hör till på julafton.
Den modige prövar istället på något nytt, pizza till exempel. Bra och enkelt, unga i skolåldern brukar åtminstone tycka om sådan mat, och för de övriga gäller det att vara öppen inför förändringrar. Ingen ska behöva arbeta sig sjuk i köket under julafton, viktigt att minnas.

4. Städa. Hoppas ingen år 2011 tycker att städningen inför julen har högsta prioritet. Men ifall så, är det enklaste alternativet att resa bort under julen, så slipper man allt städandet. Julstädandet i sig härrör sig i övrigt från trettitalet, då kvinnorna var hemmavid och då satte en ära i att hemmet alltid skulle vara snyggt och prydligt.
Idag yrkesjobbar dock de flesta kvinnor, och julstädandet är hur som helst onödigt då man ändå kan dämpa ner belysningen så att dammet inte syns. Istället kan man satsa på vårstädning i januari då solstrålarna börjar leta sig in i huset och avslöja allt dammet.

5. Tomten. En tomte bokar man kanske för tretti euro eller så. Kan absolut vara värt det, här lönar det sig inte att snåla på slantarna, en tomte är en upplevelse för de minsta. Skippa hellre någon julklapp till förmån för en live santa, ungen minns iallafall jultomten bättre än tåget som han fick i julklapp bland alla andra paket, år 2001.

Övriga råd: Var Lugn. Hela ståhejet är över på några timmar. Sedan är allt som vanligt igen tills nästa år, då plånboken töms och ekonomin är instabil igen fram tills i april på vårkanten.

God fortsättning alla ni, vi kämpar på i decemberrusket!

Magi (SkrivPuff 2.12.2011)

2011-12-02T11:08:00.000+02:00

Tomten strök sig bekymrat över hakan. Han drog med fingrarna genom sitt långa, vita skägg och muttrade: "Inga julklappar, inga julklappar i år, hur ska jag alls få tag på några julklappar."

I skymningen föll snön i tunga, täta flingor utanför tomteverkstaden. Det var kvällen före julafton och iskallt uppe på fjället. En hare stannade upp bakom granen då han skymtade tomten alldeles ensam bakom fönstret där inne i mörkret.

Det var strejk på tomteverkstaden, visste haren. Arbetarna ville inte jobba gratis längre så här inför julen, istället ville de ha lön för sitt arbete. Tomten, som var en givmild själ, skulle gärna ha betalt dem för välutfört jobb, men då han inga pengar hade. Därför såg det ut som att alla skulle bli utan julklappar i år.

Haren såg tomten lägga sig ner på soffan och knäppa sina tjocka fingrar över sin stora mage. Man kunde inte annat än att försöka sova på saken.

***

Ute på Korvatunturi grydde julaftonsmorgonen. Det svaga morgonljuset väckte tomten, som trots allt hade sovit gott på sin hårda kökssoffa. Lite stel i kroppen satte han sig upp och blinkade med ögonen.

Vad var nu detta?! Hela tomteverkstaden var full av julklappar! Färdigt inslagna i röda och gröna julpapper med silversnören runt om. Tomten fick bråttom upp ur kökssoffan, kunde det verkligen vara sant?!

Med sin sträva hand strök han över de hårda och de mjuka paketen, ja de var på riktigt. Något rörde sig snabbt i ögonvrån på honom och han skymtade henne. En vit silvrig klänning, ända ner till fötterna och långt, vitt hår ner till midjan. Det stod ett svagt sken runt henne i det dunkla morgonljuset, när hon försvann in bakom snödrivorna.

Snöfén! Tomtens rynkiga ansikte sprack upp i ett leende och en fridfull värme spred sig runt i hela hans kropp.

"Det är aldrig fel att ta emot hjälp, människor. Det är julens främsta budskap", viskade han rakt ut i rummet inne på tomteverkstaden.

Att bejaka (SkrivPuff 1.12.2011)

2011-12-01T09:02:00.000+02:00

En skir krokus på våren
Tränger upp ur den hårda marssnön
Öppnar försiktigt upp sin gula knopp
Även om luften runt omkring den ännu är bitande kall

Den bejakar sin existens

Sin rätt av få växa och bre ut sig
I snölandet, som ägdes av Kung Bore
En liten gul vårblomma, påhejad av den starka marssolen

Bejakar sin livskraft

Morgonmagi

2011-11-30T17:01:00.000+02:00

Se vilken vacker sol över Myrgrundsbanken! Detta är något som nästan bara vi nattarbetare får uppleva, eftersom vi ju är "lediga" dagtid. Rice and shine!

Jag ser egentligen mera av dagsljuset då jag vakar än när jag jobbar dagtid, hur bakvänt det än kan låta. Men hör här: Idag vaknade jag sju minuter över ett efter sista vaknatten, och stack ut på stan. För när slutar man egentligen ett på jobbet efter ett morgonskifte, och är fri att njuta av vårt för den här årstiden ack så viktiga dagsljus ;)

Livet på ön, i all enkelhet

2011-11-27T16:52:00.000+02:00

Se vilken vasshög! Ifall någon har trott att vassen flyter in vid ens strand på våren i samband med islossningen, kan jag bara berätta att den flyter in redan nu på senhösten innan isen över huvud taget har lagt sig. På kära Granören, till exempel, ser det ut så här nu.

Efter en helg på Granören i värsta kaamosårstiden, kan jag berätta följande:

Det är fortfarande härligt att simma, fast temperaturen i vattnet visade på ynka 3+ grader igår. Inga problem där, men mörkret och stormen!

Eftersom det rådde full storm på ön igår slocknade ju förstås uteelden nere vid stranden. Inte en chans att den skulle ha hållits vid liv i den stormen. Men man fick väl ändå vara glad över att de övriga eldarna hölls brinnande längs stigen nere till stranden, så att man inte behövde förirra till skogs istället, naken och i beckmörkret på väg ut från bastun ;)

Att vattnet var rätt kallt är väl inget att orda om, men vågorna. Som man heller inte kunde se i det becksvarta mörkret. Sedan till det värsta: Vassen! Som kastades emot en där ute i vattnet med vågorna som vassa käppar mot ansiktet, som man inte ens kunde se heller.

Det blev lite skräckfilmsaktigt över alltihop, det skulle ha varit klart bättre ifall det hade varit en stilla månljus kväll igår istället. Men man rår ju inte över vädret ;)

Bonustips: saknar ni elektricitet vid er sommarstuga och ändå besluter er för att koka en kopp te en mörk novemberkväll. Sätt då tepåsen i koppen redan innan ni häller upp det kokheta tevattnet, det är liksom mycket enklare att urskilja när koppen är full när det är lite färg i vattnet, då allt syns så dåligt i belysningen av stearinljus.

SPAweekend vid havet

2011-11-25T19:22:00.000+02:00

Idag har jag varit i staden Seinäjoki och shoppat loss, dvs säga jag köpte en svart vadderad väst med pälskant på huvan och ett par blå vinterstövlar. Jessus vad dyra stövlar det finns i den staden, ett par bättre uggs kostade 300 euro och ett par stövlar rätt lika de som jag köpte gick på över 200 euro. Mina stövlar kostade 59,90 euro, så jag kan väl kalla dem ett fynd ;)

Imorgon åker vi till Granören, det blir dags för vinterbad igen, skönt. Vi åker genast från morgonen så vi hinner värma upp stugan till natten. Bastun borde man väl få rätt snabbt uppvärmd då det ännu inte är minusgrader. Det enda som stör mig lite där är mörkret, ute på ön är kaamos verkligen påtagligt nu. Inte många timmar ljust och ingen elektricitet. Nåväl, det får en att uppskatta alla bekvämligheter man har här hemma istället då.

Kidsen åker till mina föräldrar på mat imorgon, bra, bra, så slipper jag tänka på mat åt dem innan vi åker iväg, då de inte vill komma med till ön. Förståeligt, tonåringar vill knappast sitta där ute i mörkret och göra ingenting tillsammans med mor och far.

Själv ser jag ändå fram emot en trevlig SPAweekend ute i stillheten vid havet :)

Ansvar (SkrivPuff 24.11.2011)

2011-11-24T11:37:00.000+02:00

Det hände sig på bussresan in till city:

Mamman och de tre barnen sitter tätt intill varandra i bänken. Pojkarna, små lintottar på ungefär ett år och lika som bär, kinkar i mammans knä och flickan i femårsåldern sitter med tummen i munnen och ser ut genom bussfönstret.

Bussen bromsar in för att plocka upp ett gäng skolelever, som går i en lång rad längst bak i bussen för att sitta. I mammans famn börjar pojkarna gnälla allt högre och svettpärlor växer sakta fram i pannan på mamman.

"Gnällungar" hörs det bakifrån bussen, följt av hesa tonårsskratt. "Buääähhh!" bräker någon av killarna tillgjort och mera skratt hörs.

Nu ropar tvillingarna riktigt högt medan mamman försöker klä på på dem mössorna, då de snart ska stiga av. Flickan får klara dragkedjan själv, hon är ju stor nu. När bussen stannar föser mamman ut flickan först framför sig i gången, rakt framför de gängliga tonårskillarna som kommer i en lång rad från bakbänken. Flickan känner sig lite rädd för de stora killarna men hon bär tappert på mammas två väskor, så att mamma kan ta hand om småbröderna.

Hon är ju stor nu och kan ta ansvar, som alla säger.

Tristess (SkrivPuff 22.11.2011)

2011-11-22T20:03:00.000+02:00

Mörkret har lagt sig över oss igen, allt tidigare för var dag. Det är inte många timmar det är ljust nu förtiden, råkar det att vara mulen väderlek så är det ju mörkt nästan dygnet om. Olika nyanser av gråsvart massa på eftermiddagen, kanske en gråröd aftonrodnad ifall dagen varit solig. Annars mest svart, dystert och i moll. Kaamos, för att ta till ett riktigt användbart ord.

Kaamos anses väl mest existera i trakterna vid norra polcirkeln, men jag vågar nog påstå att det finns lite överallt här norröver. Kallt, mörkt och fuktigt. Kaamos är tristess i allra högsta grad.

Inte konstigt att vi människor också blir trötta och tröga och mörka i sinnelaget så här års. För vi påverkas ju av vädret och klimatet som vi lever i, så nära inpå. Hur överlevde man förr då man var utan elektricitet, man måste ju ha famlat runt i mörkret mest under hela dygnet!

Efter kaamos kommer ju till all lycka ljusare tider, att sväva runt i mörkret och tristessen är ju lyckligtvis bara under en begränsad tid under året.

Framtidsvisioner en mörk novemberkväll

2011-11-21T19:38:00.002+02:00

Kvällssolen lyser ännu varm och himlen är milt blå. Vågorna kluckar sakta mot klipporna, och alarna prasslar viskande i kvällsbrisen. Myggorna surrar i skuggorna mellan granarna och spiggarna plockar i sig chipssmulor som fallit ner i vattnet mellan brädorna under bryggan. En tärna har fått syn på en simmande fisk och störtdyker ner i havet.

Luften känns sammetslen och tropisk. Det är juli månad, klockan är nio på kvällen och det är ännu 24 grader varmt i luften. Samma temperatur också nere i vattnet.

Dream on, det kommer tillbaka! Om sådär åtta månader.

Att glömma (SkrivPuff 20.11. 2011)

2011-11-20T20:20:00.001+02:00

Vilken av följande är värst att glömma:

Sin älskades födelsedag?

Något av sina barns födelsedag?

Sin egen födelsedag?

Sist och slutligen är det väl värst att glömma sin egen födelsedag, fast det kan låta självviskt. Har man dock glömt sin egen födelsedag tyder det ju på att man lider av ordentlig minnesförlust, och hur allvarligt är inte det?!

Klimatrapport

2011-11-20T19:48:00.000+02:00

Jag tänkte verkligen både sippa och flippa ur igår när vädret plötsligt slog om till minusgrader, och det med besked, fyra minusgrader på en gång. Ett lätt pudertäcke hade också hunnit lägga sig på marken utan att jag hade märkt någonting. Nästan en smärre chock blev det.

Redan denna kyla går genom märg och ben. Inne är det kallt och ute är det kallt. Jag dricker te som en galning. Te värmer bättre än kaffe, har ni märkt det?

Hoppet står nu till morgondagen då det har utlovats plusgrader igen.

Det var ju flera vändor

2011-11-18T20:48:00.000+02:00

Och det här . Tala om att det var flera vändor med sonens Nokia.

Hoppas vi ska slippa allt detta med den nya, nu snart ett år gamla telefonen ;)

Belive in miracles

2011-11-18T19:30:00.001+02:00

Minns ni ännu denna ? Säkert skulle den ännu ha fungerat i denna dag om inte yngste sonen hade fått en ny telefon i julas. Den funkade ju ännu då han fick den nya. Fast då tyckte vi ändå ett det var hög tid för honom att få en ny telefunk.

Och den nya har inte ännu fått sig någon runda i tvättmaskinen ;)

Frejdäxmöys

2011-11-18T18:43:00.000+02:00

Dt errhh fredduäghh. Dt burrdeh vuärräh möjjsiggt. Menn dömm sejer ätt juäg errh ett muässkäschle. Errh dt ennte stöggth sö sej !?

//Nisse

Vegetarisk mat

2011-11-15T16:23:00.000+02:00

Som jag redan lät förstå på facebook har maten gått i vegetariskt tecken idag. Det är något jag ofta brukar ta till då jag är ledig, för på jobbet orkar jag inte riktigt om jag bara ska äta någon form av sallad och frukt till lunch. Så någon riktig vegetarian kan jag inte kalla mig, och är inte ute efter att bli heller.

Man mår faktiskt bra om man äter vegetariskt! Enligt öterländsk filosofi mår min personlighetsgrupp bäst av att äta vegetariskt, så jag grundar mina fakta på det. Jag märker ju också att jag får en energikick av att äta så här, men jag skulle behöva satsa på mera varma grönsaker nu då vi går in den kalla årstiden. Rumsvarmt bubbelvatten till maten, icke kylskåpskallt. Det där med bubbelvatten är mitt egna påfund, för vanligt vatten är ju bäst.

Men måtta med allt, jag tror man mår bäst att vara good enough och framskrida i sin egen takt med allt.

Att sabotera (Skrivpuff 14.11.2011)

2011-11-14T21:39:00.000+02:00

Att sabotera är som att kasta hårda stenar mot någon annan som man inte vill väl. Helst ska de träffa huvudet eller i magen där de gör mest ont. Som skarpa, genomträngande pilar.

När man slänger vassa stenar mot någon annan gör man hål i den människan. Hålen växer igen men lämnar ärr som alltid kommer att finnas där.

Sabotören samlar stenar på hög, för att alltid ha att kasta när som helst det behövs.

Kanhända sabotören har ett stenhjärta, eller har byggt en stenmur runt omkring sig för att skydda sig själv.

Har sabotören också ärr som denna har täckt över med sten?

Så att ingen någonsin mera ska kasta vassa stenar som kommer att göra ont, ännu mera ont?

Framtidsvision

2011-11-14T20:41:00.000+02:00

Tänk om det snart kommer att se ut så här då.

Att närma sig (skrivpuff 13.11.2010)

2011-11-13T20:31:00.002+02:00

Att närma sig sin egen sanning
Allt det man själv tror på, inte något som andra har sagt åt en att tro på
Är att närma sig fullständig lycka och tillit
Till sig själv

Att närma sig
Små steg i taget, varje dag
Är allas rättighet
Även skyldighet

För ett rikare liv

Tankar om klimatförändringen

2011-11-12T00:14:00.000+02:00

Trädena börjar se farligt kala ut nu, eller hur? Inte ett löv kvar efter allt har dalat ner, precis som om de stackars björkarna bara stod och väntade på att frosten ska bita sig fast på dem. Obönhörligt. Isiga, vassa piggar som ska gräva sig in i träden. Gör det ont, tro?

Jag kan väl inte riktigt säga att jag välkomnar klimatförändringen, men det goda är ju att vi får allt varmare och lite mera hav här på jorden. Och vatten är ju alltid välkommet så länge man själv befinner sig långt uppe, eller hur :)

Eller blir det så att vi istället kommer att få allt mera smällkalla vintrar? Överhopade av snö än en gång i år? Jag tror jag ska ansluta mig till folket "Våga vägra vinter."

Att presentera (SkrivPuff 9.11.2011)

2011-11-09T16:52:00.000+02:00

"Mina damer och herrar..." Den förväntansfulla tystnaden låg kompakt över publiken inne i cirkustältet. Ett litet barn gnällde till någonstans och en popcornspåse prasslade. Någon hostade.

"Får jag presentera: Ana Lucia.." Förväntansfulla andetag hördes ur publiken och flickan fem meter uppe på plattformen andades koncentrerat. Kände hur adrenalinet pumpade genom kroppen, ända ut i fingerspetsarna. Såg målet framför sig, tio meter borta där linan uppe i luften slutade vid den andra plattformen.

Ana Lucia. Ann-Louise hette hon ju, fast hon hade blivit Ana Lucia då hon började uppträda som lindanserska som fyraåring på cirkusen, tillsammans med sina föräldrar. Nu var hon sju år gammal och en riktigt duktigt lindanserska, sade alla.

"Får jag bee om största möjliga tysstnaadd... " Cirkusdirektören med strålkastarljuset över sig strök över sin svettiga mustasch och såg med eldiga ögon ut över publikhavet. Bakifrån hördes förväntansfulla, låga trumvirvlar och publiken höll andan.

"Lindanserskan Ana Lucia, höjdernas prinsessa! Som dansar över linan och trotsar tyngdlagen. Hon kommer att sväva! Se,se!" Cirkusdirektören viftade exalterat med armarna och svettdroppar glänste i hans panna.

Strålkastarljuset slocknade, förflyttades och tändes igen mot Ann-Louise. Hennes rosa paljettdräkt gnistrade i det starka ljusskenet.

Hon drog ett djupt andetag och tog de första dansande steget ut på linan.

Jaha ?!

2011-11-09T13:50:00.001+02:00

Jaha, nu verkar bloggen fungera normalt igen då. Hoppas, hoppas.

Krångel med bloggen

2011-11-08T22:48:00.000+02:00

Ifall ni undrar varför jag inte svarar på kommentarer beror det på att jag har haft problem med blogger under det senaste dygnet.

Jag är inloggad, men är det ändå inte... Mystiskt. När jag försöker kommentera på era bloggar kommer det bara upp en sida om att jag inte har tillgång till era bloggar. Är jag ensam om problemet?!

Att få något på köpet (SkrivPuff 8.11.2011)

2011-11-08T03:27:00.004+02:00

Hos skomakarens hade de tio barn. De bodde trångt i ett litet, snett hus med kök, förstuga och kammare. Barnen låg skavfötters mot varandra i trånga, korta sängar medan mor och far hade sin egen bädd. En natt när tystnaden lagt sig över det lilla huset och allt som hördes var barnens lugna, snusande andetag löste far upp mors långa hårfläta och lade sig tätt intill henne.
De fick en till på köpet.

Allt mera trångbodda blev de hos skomakarens när familjen ännu en gång utökats. Smutsen grodde i hörnen och mor verkade alltmer tärd.
De fick lössen på köpet.

Mors livskraft sinade alltmera och en dag orkade hon inte längre stiga upp ur sängen. En vecka senare andades hon inte längre, och barnen stod samlade runt sängen stumma av rädsla. Far var också villrådig, men i nöden grävde han ur gamla gömmor och fann då på råd:
De fick en styvmor på köpet.

De elva skomakarbarnen lekte ute i vårsolen på gården. Huset var litet och snett, men lössen var borta. Också far hölls allt oftare borta nu, och då han kom hem sent om kvällarna luktade han sprit och var elak mot styvmor. Deras arga röster studsade mellan väggarna långt in på natten. Skomakarbarnen låg skavfötters i sängarna och höll dynorna över sina huvuden för att stänga ute de högljudda rösterna. Hotfulla, skrämmande ord som inte funnits där då mor hade levt, men som nu var vardag med styvmor i hennes ställe. Mot morgontimmarna tystnade anklagelserna och alla somnade efterhand.
De hade i varje fall fått en katt på köpet.

Det som är för bra (SkrivPuff 6.11.2011)

2011-11-06T13:57:00.000+02:00

Kan saker och ting vara för bra? För man är väl (i de flesta fall) väl förunnad det man får gratis här i världen? Att till exempel råka vinna på Lotto. Eller om man får ett större arv. Eller råkar gifta sig rikt och inte själv behöver arbeta, och inte alls behöver bekymra sig över ekonomin heller.

Inget fel på dessa saker, inte alls. För det är detta som de flesta av oss inte skulle tacka nej till att ha.

Det är väl snarare vad dessa saker kan leda till som gör att allt blir för bra och man så att säga missbrukar det. Som vid all form av slöseri.

Materiellt; all form av saker, prylar, kläder, fastigheter, som man kanske inte ens använder. De bara finns där, som helt outnyttjade resurser som andra (mindre bemedlade) kunde ha stor nytta av, exempelvis en så gott som oanvänd dator eller en (ny?) vinterjacka.

För att inte tala om mat. Och det här gäller oss alla, inte bara "rikt" folk: all mat vi slänger bort, då det blev över vid middagen. Eller i kylskåpet. Slöseri på hög nivå - en stor del av världen svälter ju!

Emotionellt; för mycket tid som man kan få då man längre inte behöver arbeta för sitt uppehälle. Hur använder man den tiden? Till någon form av välgörenhet eller frivilligt arbete, eller något annat för sig själv meningsfullt? Eller tar tristessen tillslut över, och vad leder det i sin tur till? Missbruk i någon form? Hu, hemska tanke.

Sist och slutligen: vi som lever i välfärd, egentligen har vi det för bra. Vi borde bara lära oss att balansera våra liv och ge av våra överflöd, då skulle ingen i världen behöva svälta eller lida övrig materiell nöd längre. Alla skulle ha det tillräckligt bra.

Om att vinterbada

2011-11-05T19:13:00.000+02:00

Många frågar mig hur det riktigt är, att vinterbada. Är det inte kallt, hur kommer man sig ut i vattnet, hur ids man överhuvudtaget?

Egentligen vet jag ju inte, då det här är min första säsong som vinterbadare. Visst är vi inne i november nu, men ingen is har ju ännu lagt sig, så något bad ute i vaken har det ännu inte varit frågan om. Inte vet jag heller hur jag skulle få en vak att hållas isfri i vinter, solid utövare på egna villan som jag är. Finns heller ingen elektricitet ännu att tillgå, så alternativet med pump faller bort. Ännu, fast kanske nästa vinter :)

Att vinterbada då? Jaa, visst är det kallt, men man har ju värmt upp sig i bastun innan. Det räcker även en stund innan man har orienterat sig ner till havet från bastun i beckmörkret, så orosmomentet att man skulle få en hjärtattack då man hoppar rakt ner i vattnet från bastun faller bort där. Dessutom tror jag nog att alla går ut i vattnet, istället för att hoppa rakt i.

Hur hittar man då modet att plumsa ut i det sexgradiga vattnet som temperaturen visade på igår? Svar: det är så himla sköönt! Kallt, ja, men endorfinerna rusar till genast man äntrar havet. Det är också så kallt i luften där man står ännu våt efter bastun, att det inte riktigt finns något annat alternativ än att gå rakt ut. Att huttrandes lämna att tveka är många gånger värre :) Därför är det lättare att komma sig i vattnet vintertid än sommar då ju luften ändå känns lite småbehaglig.

När man väl är i vattnet sticker det kalla vattnet behagligt mot hela kroppen. Härligt! Skönt! Man kan simma några meter, inte kanske längre för händerna stelnar bort ganska snabbt. Sedan orientera sig tillbaka upp till bastun genom mörkret via eldarna som utmärker stigen. Värmen inne i bastun i skenet av ett levande ljus är välgivande.

Jag brukar simma fyra gånger per vinterbad, iallafall än så länge.

Funderar smått på att ansluta mig till Pingvinerna i vinter så jag får möjlighet att bada oftare. Får se. Det verkar ändå trevligast att simma vid egen strand :)

Met virsstuä sömärmenne

2011-09-11T19:00:00.000+03:00

Nue-ee!! Juäg jelär ENTTE huäijen döm guäv mej. Uäldrejg ätt juäg skölle huä ettit öp dn. Nue- ee. Enn guämmäl eklig fessk söm döm feck pö krukken. Nue- ee.

//Nisse

Sommarminnen

2011-08-29T19:35:00.000+03:00

Sommaren är förbi nu, kan man väl säga. 16 grader ute och semestern går på sista timmarna, för imorgon börjar jobbet.

Tänkte här summera lite sommarminnen, vad som varit bra och trevligt i sommar, alltså.

Först av allt; värmen! Bättre sommar än denna varit vädermässigt kan man väl inte tänka sig. 110 poäng där. Att sedan också få bo på en ö större delen av sommaren är heller inte fy skam, och vad ännu bättre är; det fortsätter också så länge man orkar i vinter. Villavägen till ön är nämligen färdig och klar.

Så har jag ju också fått nya glasögon ( idag!) och de sitter som en smäck. Låt gå för att jag efter bara ett par timmar med nya glasögonen störtåkte iväg till Instrumentarium för att justera dem. Man kan ju inte ha ett par glasögon som gör att man måste stå upp, och dessutom vippa upp huvudet då man ska läsa från dataskärmen. Inte!

Men nu så är det åtgärdat och brillorna passar mig som om jag alltid hade haft dem på. Vilket inte är illa med tanke på att dessa är mina första progressiva glasögon. Högsta vinsten, kanske man kan säga ;)

Men häftigaste sommarminnet torde ändå vara fisken. Gäddan! Som yngste sonen fiskade upp på midsommarafton ute på ön. Eller är det en haj, tro?! Ett riktigt rovdjur var det i varje fall, kolla tändsticksasken som ligger bredvid och ser försvinnande liten ut.

Tur att han drog upp den, ett rovdjur mindre ute i badvattnet var min första tanke när jag såg åbäket. Hade väl knappt vågat mig ut och simma igen om han hade släppt i den tillbaka, men se så blev det inte, istället halshöggs gäddan en bit borta från stranden. Tur ;)

Skrivarkursernas vara eller inte vara

2011-04-13T11:29:00.001+03:00

Finns det någon här som har gått en skrivarkurs? Jag själv har gått en, eller rättare sagt den hamnade lite på hälft, då den togs bort innan jag hann gå den färdigt. Vi elever blev heller inte informerade om saken, plötsligt en dag hade kursen bara försvunnit och ingen svarade heller längre på mail.

Låt gå för att jag kanske sågs som en lite lat elev, typ är jag riktigt med längre eller inte. Ibland kan det ändå vara svårt att få till en roman på några få månader, då man ju också har annat här i livet.

Säkert hade jag behövt mera push från lärarhåll där och det är ju trots allt det vi också betalar för. Hade jag vetat om att kursen kommer att utgå innan jag hinner gå den klart, hade jag säkert valt en annan kurs...

Oftast är det ändå bra med skrivarkurser. Man lär sig strukturera upp skrivandet och man får goda råd och tips. Skrivandet börjar flyta på, fast man behöver hela tiden stöd och hjälp för att kunna utvecklas.

Avigsidan med skrivarkurser är att man kan fastna i ett fack, lärarens fack. Man skriver alltså som läraren vill, och inget ont i det. Fast lika bra är det ju inte längre när femti stycken skriver på samma sätt, då har ju det unika i en gått förlorat.

Där har man själv ett ansvar som författare att hitta sin egna unika stil och upprätthålla den. Annars kommer man bara att bli en blek kopia av andra.

Att planera en mordscen

2011-04-04T13:25:00.000+03:00

Hur är det riktigt, hur tror ni att en människa tänker som planerar att ta livet av någon? Hastigt och plötsligt spelar ödet in, man kommet sitt offer nära, nu gäller det bara att snabbt hitta på ett tillvägagångssätt att nå ända fram till målet, förrän tillfället glider en ur händerna. Det är nu det händer, det man har planerat under kanske flera månaders tid.

Man måste bygga upp ett förtroende till offret så allt går vägen enda fram, och detta på en väldigt kort tid. Det kan handla om tio minuter, och under dessa tio minuter får inte offret ana oråd och bli misstänksam och kanske klara sig undan då.

Jag håller just på att skriva på en sådan scen nu och det tilltänkta mord tillvägagångsättet är dränkning.

Hur är förresten en mördare funtad? Kan vem som helst bli mördare, om man bara drivs tillräckligt långt och känner sig tillräckligt pressad av någon eller något?

Som en röd tråd

2011-03-30T19:20:00.000+03:00

Jag har hållit skrivardag igen. Idag har jag skrivit olika scener, vilka sedan ska sammanfogas och sedan förstås skrivas om ett par gånger, för att sist och slutligen förhoppningsvis resultera i en färdig bok.

Den röda tråden är viktig att hela tiden hålla, den får gärna slingra sig och nysta ihop sig emellanåt, men man får inte tappa bort den. Den ska också kunna röra sig genom dåtid och nutid, och då hålla samman berättelsen.

På tal om dåtid: Mimmi på en ganska dyster bild här ovan. Hon kändes ganska levande idag, kanske för att jag jobbade med trådar genom tiderna idag då jag skrev, kanske fortsatte jag efteråt omedvetet att röra mig bakåt i mitt eget liv efter skrivandet.

Dåtid och nutid är fashinerande saker.

Jag saknar min schäfer idag.

En skrivardag

2011-03-25T19:36:00.000+02:00

Idag är det åter skrivardag. Jag steg upp redan före sex, då jag har så många idér som bubblar och bara vill ut för att bli nerskrivna. När jag har skrivardag har jag inga fasta arbetstider utan kan istället jobba efter inspiration, med det kräver ändå en viss fokusering.

En skrivardag bör ses som en riktig jobbdag, skrivandet får inte bli något man gör däremellan man fyller tvättmaskinen eller skalar potatis och så vidare. Nej, ett jobb är ett jobb.

Min skrivardag idag inleddes med kaffe och frukost framför datorn. Slösurfande på bloggar, dagstidningar och så vidare. Då jag steg upp så tidigt idag gjorde jag mig ingen brådska, jag startar ändå inte upp mitt skrivande förrän sönerna har åkt iväg till skolan vid åttatiden.

Så. Klockan åtta och en timme framåt jobbade jag med mina karaktärer i kommande boken. Man får hela tiden göra uppdateringar bland karaktärerna, allteftersom arbetet framskrider.

Efter nio åkte jag iväg för att handla mat till veckoslutet. Det är bäst att ordna med det redan från morgonen, och det är också en av fördelarna man har när man får lägga upp sin egen arbetstid. Väl hemma igen åt jag lunch och skrev sedan en timme igen efter det.

Därefter en halvtimmes kaffepaus, det är tungt att sitta och skriva när man inte är van vid det som heltidssyssla. Efter kaffepausen skrev jag ändå en timme igen, jag växlade en del mellan tempusformer och så.

Längre än så orkade jag inte idag, för nu kändes det obehagligt i kroppen av allt stillasittande. Hur orkar folk med allt stillasittande framför datorn åtta timmar per dag, på kontor till exempel?

Inspiration och författande

2011-03-24T20:18:00.000+02:00

Jag har fortfarande problem med tekniken här, har min Halloweensaga rört till inställningarna såhär? Allt blir bara underligt nu och ingenting hamnar dit det skall.

Från och med nu kommer min blogg att handla mest om hur det är att vara deltidsförfattare. Ja, alltså på riktigt. Någonstans måste ju pengarna komma ifrån, därför jobbar jag kvar heltid på mitt jobb tillsvidare.

Bilden är en inspirationsbild, tagen utanför mitt fönster. Jag söker ofta inspiration ur naturen då jag skriver, och skriver alltid som bäst då jag sitter vid ett fönster.

Imorgon har jag skrivardag, återkommer då mera om hur det är att vara författare på deltid.

Sparkar igång igen

2011-03-24T14:01:00.000+02:00

Jaha. Det har rått tystnad på min blogg under ett par månaders tid. Mitt under Halloweensagan, oförlåtligt, jag vet! Naturligtvis har jag en massa förklaringar till min inaktivitet o:)

1. Jag har jätteproblem med att flytta över texten om Halloweensagan från word till bloggen. Någonting krånglar, med formateringen, eller jag vet inte vad... Men sagan kommer att läggas in i sin helhet, inget annat är acceptabelt!

2: Jag har under de senaste månaderna sysslat med ett projekt. Tänker inte berätta så mycket om det här än, men det kanske kommer senare då min framtid är rättså involverad i det och vad det kan leda till.

3. Jag är numera heltidsförfattare på deltid, en dag i veckan.

Givetvis sker allt detta på sidan om mitt ordinarie jobb, men så är det, man ska försörja sig också. Känns kul att ha sparkat igång bloggen igen!

En ruggig spökhistoria, del 8

2011-01-06T18:48:00.000+02:00

Ute bakom häxans köksfönster drog de tre barnen efter andan. Vad tänkte häxan nu göra med Emilia? Man hade ju hört om häxor som kokade barn och åt dem.

Vad var det som häxan hade strukit på Emilias fot? Någon slags krydda? Nej, nu måste de hitta på något, här kunde de inte lämna och stå.

Pojkarna knyckte igen med huvudena mot varandra på sitt speciella sätt. Sedan, som på ett osynligt tecken for de iväg mot häxans dörr med Malin hängandes efter sig i bakhasorna. Hastigt nådde de fram och slet upp den tunga ekdörren med järnbeslagen, och hoppades att de inte hade kommit för sent.

Häxan och Emilia vände båda förskräckta på sina huvuden mot det oväntade besöket. Till och med Murre lyfte på huvudet från sin plats vid spismuren och såg mot dörren. Inget sa något på flera sekunder, alla bara stirrade på varandra. Till slut harklade sig Björn och försökte göra rösten barsk och sa:

" Du vågar inte äta upp henne. Hon är min syster och du kommer inte att få henne!"

Häxan stod fortsättningsvis bara stilla och teg. Hon lutade sig från fot till fot och det syntes att hon ännu var förvånad över allt som just hade hänt i hennes stuga under så kort tid.

Björn harklade sig igen. Han vände sig till Emilia och sa uppfordrande:

" Men stig upp då! Fort! Kom med här."

Björn gjorde ett utfall mot Emilia, han tänkte dra upp henne från stolen så att de alla snabbt kunde springa iväg, innan häxan skulle ge sig på dem. Men nu rörde häxan plötsligt på sig, hon hade fått tillbaka fattningen och sa med bestämd röst:

"Hon kan inte stiga upp, hon har en tagg i foten som går nästan ända in till benet. Vristen är också stukad.

Seså, flytta på er, nu ska jag plocka ut taggen ur foten."

Häxan satte sig ner igen på pallen och lyfte upp Emilias fot i sitt knä. Nu vågade barnen inget annat än att lyda. Nu reste sig häxan upp för att hämta något, och hon kom tillbaka med den stora, grova nålen och det andra metallföremålet som var en pincett.

Med stadig hand grep häxan tag om taggen med pincetten, och började gräva med den stora nålen i Emilias fot. Alla barnen blundade, Emilia också.

Återuppstånden

2010-12-19T21:51:00.000+02:00

Hela nätet har vält för mig och all e-post är raderad :(

Först idag har nätet någotsånär återuppstått. Ifall jag missar någon kommentar vet ni alltså vad det beror på, att all min e-post är förlorad...

En ruggig spökhistoria, del 7

2010-12-19T21:42:00.001+02:00

Tommy, Björn och Malin stod i skydd av den mörka skogen och såg häxan dra igen dörren efter sig och

Emilia. Alla tre darrade av både köld och rädsla.

"Kan vi inte gå hem nu", grät Malin och skakade i hela kroppen.

"Hem?!", sa Tommy och glömde nästan att viska. "Du är ju inte klok, vi kan ju inte lämna Emilia dä heller!"

"Nej men om vi hämtar pappa, så kanske han…"

"Nu är du tyst", knep Tommy av. "Att hämta hit pappa, det skulle verkligen vara höjden av allt här.

Vi ska hämta tillbaka Emilia, och sedan sticker vi härifrån så snabbt som möjligt", sade han bestämt.

Han nickade med huvudet åt Björn som nickade tillbaka.

De tre barnen började dra sig i samlad trupp mot häxans hus, sakta och försiktigt. De var rädda, men de visste vad de hade att göra.

Inne i huset satt Emilia på en ranglig köksstol med sin sjuka fot upplyft på en pall. Hon hade slutat gråta nu, för foten kändes lite bättre nu. Häxan såg inte heller lika farlig ut här inne ljuset. Hon hade tagit av sig sin svarta kappa och sjal, och nu syntes håret som hon hade fäst i en lång fläta längs ryggen.

Håret hade en fin mörkbrun färg fast det var lite gråsprängt. Hon hade också vackra bruna ögon, de såg nästan riktigt snälla ut när hon såg på Emilia och pratade med henne. Fast nu såg häxan mest koncentrerad ut och hon hade satt glasögonen på näsan. Hon såg noga på Emilias fot som hon hade strukit en starkt luktande salva på. Just nu stack det sådär skönt och behagligt i foten och gjorde inte alls ont längre.

Häxan rörde försiktigt på taggen, den var större och satt djupare än vad hon först hade trott. Häxan steg upp för att se om grytan, där hon hade satt något att koka som nu hade det kokat upp.

Hon rörde om i grytan och plockade med hjälp av en hålslev upp en stor, grov nål och ett annat metallföremål.

En ruggig spökhistoria, del 6

2010-11-19T19:35:00.000+02:00

Där ute bakom häxans fönster rådde panik. Emilias sko hade fastnat bland mossan och stenarna under häxans fönster. Nu stod hon där i bara strumpan och hoppade på ett ben. Pojkarna försökte hitta skon i mörkret, men den var som uppslukad där i mörkret bland mossan och stenarna. Malin skrek:

"Häxan kommer ut! Spring!"
Barnen sprang. De sprang som vettvillingar iväg in i den mörka skyddande skogen. Alla utom Emilia, hon låg kvar i gräset. Hon hade trampat på en ros tagg, och den hade strukit rakt in i foten eftersom hon inte hade någon sko på. Nu gjorde det så ont, både där taggen satt och i vristen som hade vikit sig under henne när hon hade försökt springa iväg med taggen i foten.

Häxan stod förundrad i dörröppningen och såg de tre barnen fly in i skogen. En godispåse låg kvar på marken med godiset uthällt. Häxan såg från de flyende barnen och till påsen, och skakade på huvudet. Hon började vaggande gå över det våta gräset fram till godispåsen. På vägen dit höll hon på att snubbla över något som låg på gräset i mörkret.

"Vad i hela världen är det här?!" Häxan blev så förvånad att hon pratade högt för sig själv. Det gjorde hon i och för sig ofta, eftersom hon var en ensam människa. Men vad var nu dethär? Ett bylte? Hon böjde sig mödosamt ner för att se närmare på byltet, och såg nu att byltet hade hår. Häxan tog beslutsamt tag i ”byltets” hår och vände på dess huvud. En flicka! Med hårt hopknipna ögon. Munnen var också hopknipen som ett streck. Inte andades hon heller, men häxan visste nog bättre, inte var denhär flickan död inte. Hon höll andan antingen av skräck, eller så hade hon helt enkelt glömt bort att andas. Nu öppnade flickan upp ögonen till en liten springa, och sedan så drog hon efter andan, som om hon tänkte skrika till. Men det kom inte ett ljud över hennes läppar. Häxan sa:

" Stig upp. Där kan du inte ligga. Seså, det tjänar inget till att ligga där och hålla andan och knipa fast ögonen som om du inte var här. För nu ligger du här på min gräsmatta och dina kamrater sprang iväg och lämnade dig här liggandes. Varför gjorde de så?"

Emilia vågade inte längre bara ligga där med hopknipen mun, utan svarade med låg röst:
"De blev så rädda för tant."

Tant! Det var verkligen första gången som någon hade kallat häxan för tant. Häxan måste riktigt småle, men då knep Emilia fast ögonen igen när hon såg häxans gråa tänder skymta bakom de torra läpparna.

"Seså, ta mig i armen här", sa häxan beslutsamt och räckte fram handen mot Emilia, som inte vågade något annat än att greppa tag i häxans torra, beniga hand. Det var en stark hand, hon drog upp Emilia på fötter på ett huj. Så märkte hon att Emilia stod där i bara strumpan och verkade av allt att döma skadad också. Häxan sa kort:

"Kom med in."

Emilia såg ut som att hon ville springa sin väg, men häxan höll ännu henne bestämt i handen, och började fösa henne mot dörren. Emilia grät stilla och vågade inte annat än att följa med och hon såg hur den tunga ekdörren med järnbeslagen närmade sig, hotfullt närmare och närmare för varje steg.

En ruggig spökhistoria, del 5

2010-11-09T11:01:00.001+02:00

Elden sprakade värmande och trivsamt i häxans öppna spis. Häxan värmde sina knotiga händer så nära elden hon kunde. Det var verkligen kallt och rått ute ikväll. Den svarta katten Murre låg framför öppna spisen och tryckte sig mot muren. Murre spann belåtet när häxan kliade honom bakom öronen.

"Det är allt tur att jag har dig Murre", sa häxan och strök varsamt den spinnande katten över pälsen. "Ingen annan vill ju kännas vid oss, och inte vid Farao heller. Stackarn, han hade ju varit död om vi inte hade räddat honom ur dendär hiskeliga buren, som de där männen hade satt ut. Och inte kontrollerar de heller ifall de har fått någon fångst, Farao var ju halvdöd när vi fann honom, minns du det Murre?"

Katten spann belåtet vidare, öppnade bara ögonen lite och kisade på häxan.

Det knäckte till lite bakom fönstret. Murre ryckte till och slutade spinna, och han såg avvaktande dit.

"Ingen fara Murre lille", sa häxan med lite sömnig röst, "det är bara nordan som ligger på ikväll och den får alltid kammarfönstret att knaka så där otäckt.".

Häxan gäspade till och tänkte på hur lycklig hon var över att ha Murre och Farao, utan dem skulle hon inte ha någon. Ingen i hela världen, alla skydde henne och var rädda för henne, tyckte att hon var ful, och sa att hon var elak.

Häxan hade fått utstå spott och spe under hela sitt liv, redan när hon var liten. Också då hade hon bott här i stugan tillsammans med sin mamma, och deras tre svarta katter. Barnen i skolan retade häxan för att hon var `trollpackans unge`. De var alla rädda för häxan; trodde att hon kunde förtrolla dem, eller att hon skulle sprida sina löss på dem.

Häxan hade aldrig i hela sitt liv haft löss, hennes mamma hade alltid bot mot sådant. I det lilla huset hade det aldrig funnits några löss och inga andra sjukdomar heller.

När människorna nere i samhället var höstförkylda, rörde häxan i all stillhet ihop sina egna brygder av örter som hon hade odlat under sommaren och skördat på hösten. Av örterna fick häxan ihop stärkande drycker, som hon drack av och klarade sig frisk hela vintern igenom.

Nej men nu knakade det till igen, och det var ju någon som pratade där ute bakom fönstret också! Det hörde ju både häxan och Murre! Katten hade slutat att spinna och höll nu vaksamt upp huvudet.

Nu lät det dessutom som om någon höll på att gräva där ute också, under fönstret.

Häxan reste sig mödosamt upp för att gå och se vad som stod på därute.

En ruggig spökhistoria , del 4

2010-11-01T18:30:00.001+02:00

Flickorna såg tveksamt på varandra. Dethär skulle inte mamma ha tyckt om. De hade alltid varit förbjudna att gå nära häxans hus, och speciellt ikväll kunde det ju bli riktigt farligt.

Förra året hade Bengtsson hittat Olle Herrgårds hund liggandes död i gräset en bit från häxans hus morgonen efter Halloween. Alla sa att det var häxan som låg bakom det; i sin ondska hade hon dödat hunden, och hunden själ hade ännu inte fått ro, visste Olle Herrgård att berätta på byn. Han sa att han ännu kunde höra hunden krafsa på dörren under mörka stormiga kvällar, som om den ville undgå häxan. Om och om igen under stormiga kvällar, hundens själ hade blivit jordbunden, berättade Olle Herrgård för alla.

Så flickorna var ordentligt rädda. Tänk om häxan skulle döda dem alla, och lämnade dem liggandes där ute i det kalla gräset och så skulle någon hitta deras kroppar nästa dag. De skulle också, liksom hunden bli jordbundna och i evighet jagas av häxan. Varje mörk, stormig kväll skulle de förgäves rycka i sina hemmansdörrar för att få slippa in, för att undgå häxan. Men förgäves skulle det vara, för liksom hunden så skulle ju ingen vara där när mamma och pappa kom för att se vad som lät bakom dörren. Så hade det gått med hunden i alla fall, hade Olle Herrgård berättat.

" "Det är ju bara en skröna", sa Tommy till de darrande flickorna, "det har ju till sagt.mammas sagt. Olle

Herrgård vill bara göra sig märkvärdig. Nu går i alla fall vi", sa Tommy beslutsamt och pojkarna började

gå med långa säkra steg längs stigen, som nu var så smal att de alla måste gå på rad.

Flickorna skyndade efter pojkarna, här vågade de inte lämna att stå ensamma.

En ruggig spökhistoria, del 3

2010-10-30T20:48:00.000+03:00

" Skynda på då!" Björn var otålig där han gick bredvid Tommy några meter framför flickorna. Han hade börjat bli störd på flickorna, såhär blev det varenda gång han och Tommy måste dra på sina småsystrar.

"Förresten tycker jag att vi ska vända om nu", sa Emilia. "Mamma sa ingenting om att vi fick gå här, hon sa att vi skulle hålla oss på upplysta vägar."

"Hon sa heller inte något om att vi inte fick gå här, eller hur?", sa Björn till sin yngre syster, medan han och Tommy växlade en blick
.
"Jag tycker också att vi ska vända om", sa Malin. "Jag börjar bli kissnödig."

"In i skogen med dig då!", kommenderade Tommy och himlade med ögonen i mörkret mot sin lillasyster. Så irriterande att han och Björn måste dra på småtjejerna ikväll. "Snabbt iväg med dig då", visade han med en irriterad gest mot skogen.

" Nej jag vill inte", sa Malin. "Jag vill gå hem. Hitåt bor ju ingen, varför ska vi då gå här?"

Tommy och Björn växlade en hastig blick. Björn gjorde en kort och knyckig nick. Tommy vände sig mot flickorna och sa med låg och bestämd röst:

"Vi ska gå till häxans ikväll. Om ni inte vill komma med så är det bara att sticka. Våga inte knysta ett ljud till mamma", fortsatte han med en hotfull blick mot Malin.

"Och inte du heller", väste Björn och blängde mot Emilia.

"Så hur blir det", sa Tommy uppfodrande mot flickorna, "ska ni med eller inte? Och från och med nu är det vi som bestämmer takten, så ni får lägga på ett kol och inte släpa fötterna efter er!"

Flickorna såg skrämda på varandra och Emilia såg ut som om hon skulle börja gråta.

"Vi får ju inte gå till häxans", snyftade hon. "Det har ju mamma sagt, häxan kan ju trolla iväg oss någonstans dit varifrån vi aldrig slipper hem igen! Till Dödsriket." Nu grät Emilia ordentligt.

"Sluta tjuta" Björn blängde irriterad mot henne. "Vi tänker väl aldrig gå dit så att vi lämnar fast heller. Vi ska bara kolla hur det ser ut där, genom fönstret alltså. Hur hon gör när hon trollar då hon firar Sabbat."

En ruggig spökhistoria, del 2

2010-10-27T10:15:00.002+03:00

De fyra barnen ute på vägen hade smått ängsliga yttryck i sina ansikten. De bar på varsin halvfull plastpåse med godis som de hade fått ihoptiggt ikväll. Det hade varit en lyckad tiggarkväll, och nu hade de gått igenom de flesta gårdarna nere i samhället.

Barnen var oense, de två flickorna ville gå hem nu, men pojkarna ville fortsätta tiggarrundan. Det var ju Halloweenkväll och pojkarna hade gjort upp lite egna planer.

Föräldrarna hade noggrant inpräntat i barnen att inte gå upp till häxans stuga ikväll på sin bus eller godisrunda. Det var väldigt viktigt att de lydde sina föräldrar, för ikväll kunde ju häxan kasta sin förbannelse över barnen; sända iväg dem till något ställe varifrån de aldrig skulle hitta hem igen!

Ikväll var häxans ondskefulla krafter speciellt starka, eftersom det nu var De Dödas Festkvällen. Häxan firade inte högtider som vanliga människor firade, nej hon firade olika högtider åtta gånger om året; Sabbaterna som de kallades. Det var väldigt många olika ritualer som ingick i hennes firande; farliga saker, hade barnens föräldrar sagt. Så till häxans stuga fick barnen inte gå under sin bus eller godisrunda, det var förbjudet.

" Hu", sa Emilia. "Där flyger ju häxans korp, tänk om den anfaller oss!"

"Neej", sa Malin med svag och osäker röst. "Vi går bara tysta, så låter den nog oss vara."

Flickorna tryckte sig ängsligt mot varandra, de började tycka att det var ett dumt påhitt att gå här längs den mörka vägen, hitåt bodde ju ändå ingen. De skulle ju tigga godis ikväll, för att sedan få njuta av det hemma i värmen, framför tv:n.

Det kändes bara som ett onödigt tilltag att gå här längs den svarta grusvägen som hela tiden smalnade av, nu kunde de bara nätt och jämt gå två och två i bredd längre. Beckmörkt var det också, eftersom det inte fanns några lampor här, bara fullmånen som kastade sitt kalla ljus över dem. Ibland drog dimman förbi framför månen, och då mörknade det hotfullt kring barnen.

Flickorna önskade att månen inte skulle försvinna helt bland dimman, då skulle de säkert gå vilse och aldrig hitta hem igen, då skogen omslöt dem tätt nu.

En ruggig spökhistoria

2010-10-24T21:11:00.003+03:00

Så gott som aldrig ger jag mig på att skriva för barn, därför att jag har fått för mig att... jag inte kan? Nu utmanar jag mig själv och lägger in en ruggig spökhistoria hit.

Kvällen var mörk och blåsig. Vinden ven mellan granarna i den svarta skogen och den lilla, ensamma stugan knarrade i de gamla stockarna. De lät som att de suckade spöklikt och de mörka granarna runt stugknuten knakade och rasslade kusligt.

Ute på gården donade den gamla häxan inför Halloweenkvällen. Med möda tände hon ljuset att brinna inuti det stora pumpahuvudet som hon hade skördat lagom till Halloweenaftonen. I sin trädgård bakom huset hade hon en liten pumpaodling som såg ödsligt kall ut nu när frosten hade slagit till.

Såja, nu fick hon eld på ljuset inne i pumpan och det lyste från ögonen, näsan, och den hackiga munnen, som häxan mödosamt hade karvat fram. Hon rätade mödosamt på ryggen, den värkte ordentligt ikväll. Inte konstigt, tänkte hon, det är ju ikväll som hinnorna mellan de olika världarna är som tunnast. Andevärlden och den riktiga världen. Ikväll var det spökkvällen när ovanliga saker kunde hända

Den svarta, stora korpen som hade suttit tyst på häxans rangliga brevlåda kraxade hest till. "Lille Farao", sa häxan med låg röst, "här är åt dig." Med värkande, knotiga fingrar grävde hon fram en gammal bit torkat bröd till fågeln, som genast lät sig väl smaka. "Det kommer att bli en kall natt", fortsatte häxan till korpen, "det är alldeles stjärnklart, sitt inte härute för länge du nu. Flyg iväg till ditt bo istället, du skrämmer ju barnen om de nu vågar sig hit ut ikväll. Se så, iväg nu bara, du har fått ditt nu." Fågeln flög lydigt iväg genom dimmorna och när den flög upp framför fullmånen gav den upp ett långdraget kraxande.

Några barn nere på vägen hörde korpens hesa stämma och tryckte tätare ihop sig där de gick på den ödsliga vägen. Det var spöklikt ikväll, där flög ju häxans korp nu också, den var det bäst att akta sig för!

Första snön (i förrgår)

2010-10-14T11:09:00.000+03:00

Det snöar. Tunna, isiga flingor haglar snett uppifrån och skjuter ner som missiler i marken. När de träffar marken liknar de vita, små isbitar som lämnar liggandes i gräsmattan. Det är vinter nu i byn utanför stan.

Förresten är jag sent ute med mitt vinterinlägg, jag borde ha varit på G redan i tisdags. Då föll nämligen första snön här, kvart över åtta på morgonen. Det vet jag, för jag beskådade snöfallet från köksfönstret och jag visste också om att det skulle komma just den dagen! Så jag var beredd där bakom köksfönstret för att kika.

Hur jag kunde vet det? Jo tidigt i höst, någon gång i augusti, september, fick jag höra på jobbet att någon kvacksalvare hade spått att den tolfte oktober kommer första snön att falla. Så skedde också.

Rafflande spänning

2010-10-13T14:41:00.000+03:00

Holy shit! Detta var rafflande spänning om något. Jag har varit så helt uppslukad av läsandet av denna bok under de senaste dygnen. Helt otroligt bra skrivet, spänningen växer hela tiden ju fler blad man vänder i boken, det kommer liksom hela tiden upp något nytt och oväntat.

Läs själva, ni lär inte bli besvikna!

Om ni undrar...

2010-10-08T12:06:00.000+03:00

Jag håller ju sakteliga på och städar min blogg och har nu upprättat två nya kategorier, nämligen: Favoritrecept och Hälsa och välmående.

Det finns ju inte så himla många inlägg under dem, jag har kanske inte fått in alla gamla dit än. Och så kommer det ju nya också mellan varven ;)

Enkel äppelkaka

2010-10-07T13:05:00.000+03:00

Här följer receptet på en verkligt enkel och god äppelkaka!

2,5 dl vetemjöl
2 dl socker
1 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 ägg
100 g smält smör
4-5 äpplen

Blanda ihop de torra ingredienserna. Häll sedan smält smör och ägget i den torra blandningen. Smörj sedan en ugnsfast form och lägg i de skivade äpplena. Häll smeten över äpplena, platta ut, och grädda i ugn 175 grader i ca 35 minuter.

Serveras med vaniljsås.

Och himlen började storgråta

2010-10-06T18:42:00.000+03:00

Oktober månad

Älskade höst
Så genomhärlig
En mulen morgon, grå och full av tårar
Spricker sedan upp i ett blekgult solsken
Sommarens sista hälsning

Nordanvinden sveper fram genom trakten
Grafitgrå moln dansar runt solen
Fångar den, för den med sig någon annanstans

Och himlen började storgråta

Drömyrke; veterinär

2010-10-05T18:53:00.000+03:00

När jag var elva år gammal ville jag bli, just det veterinär, när jag blir stor. Jag skulle få ta hand om och sköta om djuren dagarna i ända.

Fast för att kunna bli veterinär måste man läsa lång matematik på gymnasiet, något som jag i högstadiet fattade att jag aldrig skulle klara av. Drömmen gick i kras.

I nuläget är jag väl mest tacksam över att yrkesvalet inte blev av, herregud att kuska land och rike runt under dejourerna. Mera arbete skulle ju också ha droppat in i jämn ström under arbetspassets gång, långa arbetsdagar skulle det ha blivit. I oframkomligt väder vintertid och var och när skulle jag ha hållit matpaus? Migränen kan ju slå till för mindre.

Fast ändå; är inte systemet underligt upplagt. Klarar man inte av gymnasiets långa matematik, slås ens dröm i kras. Varför finns det inte alternativ?

Dessutom klarar jag bra av idag att räkna ut läkemedels olika styrkor och dosera och handla enligt detta. Utan gymnasiets långa matematik.

Ännu namnlös deckare...

2010-10-02T20:43:00.000+03:00

Här på min blogg publicerar jag nu prologen av en ännu namnlös deckare jag har på gång. Detta är bara utkastet, säkert kommer texten att ändra form ännu.

Det är också endast prologen som jag kommer att publicera här på bloggen :x

Morgonen var vacker och bitande kall. Dimman höll på att lätta och den bleka höstsolen värmde sakta mellan bladen på de dimvåta äppelträden. Äpplena som ännu satt fast på träden lyste röda mot de torkade bladen på de grå trädstammarna. På marken låg ett helt hav med fallfrukt som lyste i gult och rött i den gröna, oklippta gräsmattan.

Det hade varit ett gott äppelår i år, tänkte Rosita medan hon mödosamt plockade upp fallfrukten ur den långa gräsmattan. Hon rätade på sin värkande rygg medan hon torkade svetten ur det finrynkiga ansiktet och drog av sig mössan. Hennes gråa hår som hade lossnat ur flätan letade sig sakta ner i små slingor över pannan och kinderna. Rosita hade långt och tjockt hår en bra bit ner på ryggen fast hon skulle fylla sextiotre nästa gång.

Det började bli hög tid att flytta in till stan igen, funderade Rosita vidare. Det kunde väl vara så att det inte skulle bli flera såhär varma höstdagar längre. Gärna skulle hon ha bott här ute vid torpet året om, men det blev så kallt och oframkomligt när snön började komma. Inte för att ensamheten härute störde henne, tvärtom.

En skata hade landat på jordhögen en bit bort som skulle föreställa ett potatisland. Den kraxade genomträngande och pickade med ivrigt näbben i den våta jorden. Rosita gick över den våta gräsmattan mot potatislandet för att samla ihop blasten av potatisplantorna som hon bara slängt till sidan tidigare i höst. Det hade varit ett gott potatisår i år, också. Det skulle säkert löna sig att utvidga potatislandet lite, som det var nu var det inte mycket att komma med. Inne i stan hade hon ju också tillgång till jordkällare, och den egenodlade potatisen var mycket godare än vilken köpepotatis som helst. Billigare också.

Inne i det lilla torpet var det mesta redan bortstädat till vintern. De närapå kala väggarna och den slitna trasmattan på köksgolvet såg mest ut att ha gått i vinteride. Det såg sorgligt ut, tyckte Rosita medan hon klädde av sig gummistövlarna i den lilla farstun. Inte för att hon någonsin hade mycket saker omkring sig, hon hade under hela sitt liv levt spartanskt. Den lilla stugan som bestod av ett stugkök, ett sovrum och en liten toalett passade henne förträffligt. Solen silade sina bleka, kalla strålar in genom de skira spetsgardinerna i köket. Skuggorna bildade ett lekfullt mönster på det uråldriga, kala köksbordet. Blommorna på fönsterbrädet skulle också ännu städas bort, eller kanske de fick följa med in till stan i vinter.

Oväntat kände Rosita en hastig impuls av oro. Med yllesockorna på fötterna gick hon över de kalla golvtiljorna in i stugköket. Egentligen var hon inte rädd, oron skulle gå över så som den alltid gjorde. Det gällde bara att fokusera och få kontroll över den. Hon gick fram till väggen bredvid köksfönstret. Där hängde en liten gipsgjutning som föreställde Jesus på krucifixet.

Sakta strök Rosita över figurens smala armar och korset. Hon började sakta gråta tills hon tillslut skakade i hela kroppen. Det var bra med gråt, då skulle oron snabbare klinga av och avta.

Ljudlöst började Rosita frenetiskt rabbla långa ramsor framför Jesus på korset. Läpparna rörde sig ivrigt och små väsande ljud kom stötvis ur hennes mun. Små droppar av saliv stänkte ut från de torra läpparna över figuren på väggen. Rosita böjde hetsigt på huvudet några gånger och gjorde korstecknet över bröstet innan hon tungt föll hon ner på knä med händerna upplyfta och knäppta till en bön mot figuren på väggen. Hennes händer skakade och var alldeles klibbiga av svett. Under armarna och mellan brösten rann kallsvetten och på halsen syntes stora svettdroppar.

Enträget fortsatte hon att be. Allt skulle ordna sig och bli bra, den här gången också. Så som hennes pappa prästen alltid hade lovat henne; att hon hade en plats i paradiset. Bara hon var rättfärdig och gjorde det rätta.

Rosita reste sig långsamt upp i stående ställning och kände lugnet återvända. Sakta böjde hon på huvudet framför Jesus på krucifixet i förvissningen om att hon var en rättfärdig människa.

Han hade talat till henne.

Mattegeniet ;)

2010-09-07T19:40:00.000+03:00

Så har man blivit geni inom matematiken då också. Ha, ha. Verkligen ha, ha.

Jag fick som uppgift att hjälpa yngste sonen inför ett matteförhör i slutet av veckan. Sonen hade pappret med uppgifterna med sig när han kom hem, och satte sig ner för att börja räkna procenträkning. Procenträkning i textuppgifter. So far, so good.

Efter att han var klar ögnade jag hastigt igenom upgifterna och såg väl att de hade gått lite sådär... Men vad värre var, när jag själv skulle försöka kontrollräkna dem upptäckte jag att jag inte kunde! Just det, jag kunde inte räkna högstadiets räkneuppgifter fast jag själv har gått ut högstadiet en gång i tiden.

Jag drabbades nästan av panik och tankar som att jag ju måste ha vunnit mitt avgångsbetyg på lotto flimmrade förbi. Sedan lugnade jag mig och bad äldste sonen som läser lång matematik i gymnasiet att räkna talen så att vi iallafall skulle få ett facit.

Vi fick ett facit och något lugnad packade jag matteuppgifterna med mig till nattjobbet för att förkovra mig. Allt skulle ordna sig.

I nattens mörker, tog jag vid en lugn stund fram mattepappren för att igen se igenom dem (ja vaddå, man kan lika gärna lösa matteuppgifter som att till exempel sticka när man ändå har det lugnt på jobbet.)

Det gick lika skit som förr! Igen kom paniken krypande om hur värdelös jag måste vara som inte ens klarade av åttornas procenträkning. Jag lekte till och med med tanken på att skicka SMS till läraren för att få lite vägledning med räknandet, så att matteförhörshjälpandet alls skulle gå att genomföra.

Men klockan var ju ändå 23.30. Hon skulle väl knappast tro att jag varit klok om jag hade börjat skicka SMS vid den tiden på dygnet. Eller så skulle hon ha trott att vi var överambitiösa som satt och räknade ännu vi den här tiden...

Vilket dilemma. När jag satt där och tyckte synd om mig själv, började plötsligt en uppgift liksom att lösa sig av själv för mig. Efter att den var klar kunde jag plötsligt lösa alla. Jag hade knäckt koden för (svår) procenträkning med textuppgifter!

Saken var klar. Idag har vi gått igenom uppgifterna tillsammans, sonen och jag inför förhöret. Vi kan nu båda två någotsånär ;) räkna högstadiets matteuppgifter. Lättnad!

Att komma hem (skrivpuff 6 sept 2010)

2010-09-06T03:47:00.001+03:00

Här lägger jag in en text som jag har skrivit för sidan SkrivPuff .

Att komma hem

Septembervinden blåser kallt och snålt. Det grå havet brusar skummande och fräsande när vågorna slår mot de kala klipporna. Vattnet stänker upp mot den gamla stockstugan och husets stora fönster som vetter mot havet är redan prickigt av saltstänket.

Inne i stugan sitter en medelålders kvinna vid köksbordet. Hennes hår skiftar i brungrått, samma nyans som ytan på det skamfilade köksbordet. Gammalt, begagnat och dammigt.

Under femton år har tiden stått stilla inne i stugan. Ovilligt och släpande har sekunderna tickat sig fram på den gamla väggklockan inne i sovalkoven. Sekunder som blev till minuter, som blev till timmar, dagar, veckor och år.

Allt i stugan står orört sedan han försvann. Den dagen när socialen tog honom med sig såg han på henne med sina violblå ögon som om han ännu ville säga något. Samma vackra, betagande ögon som för sexton år sedan förundrat sett upp mot henne, när han för första gången låg vid hennes bröst. Från det ögonblicket visste hon att det skulle var hon och han, för alltid.

Småstölder, misshandel, olovlig bilkörning, alkoholinnehav och tillslut haschrökande. Samhället beslöt att hon inte längre var i stånd att själv ta hand om sin son. Istället tog socialen över och ungdomsfängelset blev hans nya hem. Sedan fängelset för vuxna förbrytare.

I hans första hem samlades dammet i lager på lager i hyllor och på bänkar. I vrårna virvlade dammtussarna runt som små tornados när hans mamma någon gång sällan öppnade ytterdörren. Den friska luften kändes främmande i stugan. Instängdheten och saknaden efter honom var mycket mera bekant.

Kvinnan vid köksbordet reser sig olustigt upp. Det är kallt och rått i stugan och hon måste hämta in mera ved ur lidret. Det är tre dagar sedan hon sist gick ut och ovilligt öppnar hon ytterdörren.

Förvånad, men ändå inte ser hon upp. Han är längre än vad hon hade väntat sig. Det brunlockiga håret är inte längre lockigt utan rakt. Ögonen är violblå, men inte längre ett barns utan en fullvuxen mans plågsamt livserfarna ögon.

Hon är överväldigad, fast ändå inte. Hon visste ju att det skulle vara hon och han för alltid, att de hörde ihop.

"Jag har kommit hem nu", säger han med ovanligt främmande, vuxen röst.

En obekant värme sprider sig inom henne och ger hennes ansikte ett nytt mjukt skimmer när hon stiger åt sidan för att släppa in honom i stugan.

"Välkommen hem. Jag har väntat på dig."

Smorblumän & juäg

2010-09-03T20:31:00.000+03:00

Herrh sirrh nihh öss!! Fämiljens reddhheddss!! Juäg errh en nätöräl bjuti & Smorblumän en fejkäd enn.

Rötthh errh snökt, lr hurrh. Möngä huär sägt ätt juäg errh enn rektig snögging fuäktesst. Ebländ fynderrärrh juäg pö öm juäg sköle xträkneckä söm futtumudel nön göng, pingar errh jö älltidhh villkömnä eftersöm juäg vel flötä hemifrön nön göng öxö.

Chenner nön tell nön ägentör fyrrhh käter? Je tilifunnömret isöfällh, juäg errh ärbislös fyrrh tillfelle!!

//Nisse

Under veckan som gått...

2010-08-31T16:44:00.000+03:00

... har jag sysslat med följande:

Färgat håret. Kanske inga nyheter, jag gör det ju titt som tätt. Nu har jag ändå vågat mig på att färga det i en blond röd-brun nyans. Alla gånger som jag förr färgat håret i något som bara påminner om rött har det blivit misslyckat, ja ibland katastrof.

Därför blev jag riktigt överraskad, när jag upptäckte att jag trivdes i vad jag förr skulle ha kallat "en blekröd nyans..."

Jag har även bakat en massa. Allt baserat på äpplen, eftersom vi just nu håller på att drunkna i äpplen. Får se ifall jag också idag orkar baka en äppelkaka.

Storfiskarn (se förra inlägget) har vänstra sidan av ryggen sjuk. Beror säkert på att han flänger runt på cykeln hit och dit och in till stan i alla väder, utan att klä på sig ordentligt. Blåst, kyla och drag kan vara farligt för utsatta kroppsdelar, låt oss minnas det nu när det drar ihop sig till höst.

Jag har också kommit över ett par nya matrecept som passar in i min lifestyle god och näringsrik middag på snabbt och enkelt sätt. Kan hända att jag delar med mig av recepten senare. Man kan ju aldrig få för många av välfungerande matrecept, eller hur ;)

Storfiskarn i byn!

2010-08-21T19:30:00.001+03:00

Vad sägs?! Kolla in byns storfiskare. My son! 14 år gammal och redan ordentligt på G. Han for iväg redan på förmiddagen med sina kompisar för att fiska och är ännu ute i samma ärende.

Jag har redan ringt några gånger för att påminna om att maten är färdig, men killarna har ju som sagt dragit upp egen fångst ur havet, fyra fiskar fick de.

Sonen ringde hem och berättade stolt att han hade fått en jättestor abborre (??!!), och att de nu skulle grilla den i grillkåtan vid stranden. Jag frågade försynt om de kunde rensa fisken själva, vilket en i gänget nog kunde. Sedan frågade jag om de hade salt med, men då verkade sonen bara mest förvånad.

Hur som helst hade de grillat "abborren" och kanske de andra fiskarna också "nog ätit av den..." Utan salt, alltså.

Nu är han på väg hem för att äta pannkaka med jordgubbssylt och vispgrädde samt äppelpaj med vaniljsås. Man måste ju få efterrätt också!

Minns ni?!

2010-08-20T23:04:00.000+03:00

Minns ni detta , missödet som hände i november ifjol? Aldrig hade man väl trott att den mobilen någonsin skulle funka igen.

Men se, det gjorde den när sonen för ett par dagar sedan plockade fram den från gud vet varifrån! Säkert har den legat någonstans längst underst och bidat sin tid och nu äntligen torkat upp.

Tur att jag inte föll för mitt dåliga mammasamvete och genast köpte en ny mobil till pojken. Nej, barn ska lära sig att inte låta mobilen hänga med i byxfickorna in till hjälpköket som ju är en tvättklädeszon!

Efter missödet har förresten ingen mobil alls ens kommit i närheten av hjälpköket, så jag tror nog att läxan gick hem :)

Och nu fungerar ju dessutom också mobilen igen. Sluta aldrig tro på under!

Skit

2010-08-17T22:14:00.000+03:00

Herregud... (som den yngsta generationen brukar säga.) Det tog mig en timme att få hallonpajinlägget publicerat. En massa f*ns krångel bara, och nu höll det här inlägget på att skita sig också.

Inte att undra på att inläggena droppar in så sällan numera :/

Hallonpaj

2010-08-17T21:47:00.000+03:00

Plötsligt har det börjat dra ihop sig till höst märkte jag häromdagen när jag spatserade omkring i trädgården. Hösten är ju också lika med skördetid, så nu gäller det att ligga i så att inte till exempel hallonen förfars.

Sagt och gjort alltså. Idag bakades det hallonpaj (igen), jag har redan hunnit baka ett par stycken under den senaste veckan. Här följer receptet:

HALLONPAJ

150 g smör
1 dl socker
1 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Fyllning:
2 dl gräddfil
½ dl socker
1 ägg
2 tsk vaniljsocker
5 dl hallon

Blanda ihop ingredienserna till pajbottnen. Smörj en pajform och platta ut degen i den.
Blanda fyllningen och häll den över hallonen i pajformen.

Grädda i 200 grader i ca. 30 minuter.

Serveras med vaniljsås eller vaniljglass.

Konstens natt

2010-08-12T20:18:00.000+03:00

Idag var det äntligen så dags igen, Konstens natt har kommit till stan. Vackert väder och mycket folk ute. Ett och annat bänd som uppträdde, här på bilden ett killbänd som jag inte vet vad de hette. Bra spelade de iallafall.

Det var rätt mycket trängsel överallt, men jag fick ändå shoppat: ett halsband med en fin glasfigur som sten (ganska dyrt, because I`m worth it), en tvål gjord på ghee, shampo och balsam från Body shop till förmån för regnskogen, kaffe från Indiska som smakar riktigt bra, och så en bok som inte tycks gå att beställa från Adlibris, nu beställde jag den från en bokhandel istället. Tacka vet man personlig betjäning på plats och ställe.

Nu är jag hemma efter två timmar ute på stan, men det är som man säger; kort är bra, eller hur ;)

Jag skall köpa vingar för pengarna

2010-08-10T18:44:00.000+03:00

En liten pojkes höga önskan

Den slarvigt klädde lille pojken stiger in i lanthandeln
Folket tystnar och vänder sig om
Nyfiket bryr de sig inte ens om att försöka dölja att de stirrar på honom
I deras ögon är han inte mycket värd; fattigungen

Hans nästipp når knappt upp till handelsdisken
I sin svettiga näve håller han några mynt
Folket glor och tisslar:
”Det är synd om pojken, hans far dricker ju varje dag sedan modern dog. Slashas och suput, är vad han är. Fast det är synd om pojken” nickar de förnumstigt och viktigt av sig

Pojken märker inte folkets nyfikna blickar
Han lyfter upp pengarna på disken och släpper ut dem ur sin svettiga näve
Ser förväntansfullt på handelsman
Sedan säger han ivrigt med blossande kinder:
”Jag skall köpa vingar för pengarna. Och flyga upp till himlen till mor!”

Migräään igår :(

2010-08-07T17:24:00.000+03:00

Igår var det så dags igen. Migrääään. Numera uppdyker åkomman bara ungefär två gånger per år, och igår kom den med verklig kraft. Dessutom på helt ovanlig tid på dygnet, vilket gjorde att den från början var svåridentifierbar. Migränen uppdök nämligen vid sen eftermiddag, istället för från morgonen som annars brukligt är.

Kanske berodde det på att jag hade jobbat natt och dygnet var i obalans, kroppen tolkade alltså detta som morgon? Eller var det för att jag somnade i solen istället för att gå in och sova på sena eftermiddagen?

Shit the same, hur som helst dök världens migrän upp som lamslog mig helt. Allt syntes darrigt (som på bilden.) Alla ljud måste stängas ut och rummet mörkerläggas. Inte ens lukten från tvättmedlet på lakanen kunde jag tåla.

Dessutom spydde jag fem, sex gånger. När det äntligen var slut på maginnehåll kunde jag kasta in ett migränpiller. Det hölls också in, och gjorde till och med verkan fast jag tog det så pass sent.

Vid elvatiden somnade jag och vaknade vid elvatiden idag förmiddag. Inga känningar alls av gårdagens migrän. En ny dag hade börjat.

Vredens kejsarinna, del 6

2010-08-01T20:12:00.001+03:00

Morgonen grydde sakta. Små, lätta snöflingor dalade ner från de blyfärgade, tunga molnen. Flingorna smälte genast när de träffade asfalten på hyreslängans gård, och bildade små vattenpölar istället. Två små pojkar hoppade i vattnet och stänkte på varandra, samtidigt som de försökte fånga snöflingorna med sina tungor.

Uppe i lägenheten på tredje våningen som vette ut mot gårdsplanen, rådde tung och kompakt tystnad. Endast kylskåpets svaga brummande från köket hördes, och i vardagsrummet visade klockan på 11.10.

På soffan låg en man och en kvinna. Mannen låg halvnaken ovanpå kvinnan och verkade ha somnat i en onaturlig ställning. Han såg stel ut. Kvinnan låg med huvudet underligt vridet åt sidan, och en liten sträng av sörja rann ur hennes mun. Hennes blick var glasartad och livlös.

Den flaska starkt som mannen hade haft med sig när han kommit på besök i gårkväll stod urdrucken på soffbordet.

De båda barnen i rummet intill låg i den stora flickans säng. Babypojken gnydde lite och rynkade ihop sitt ansikte, men det var ju för att mamma hade gett honom `sova- gott` medicinen i gårkväll. Snart skulle han må bättre, visste Agnes.

Kaj hade förresten väsnats väldigt mycket igår natt, och det lät nästan som att han hade slagit mamma. Åtminstone hade mamma ropat och jämrat sig från vardagsrummet, och bett honom sluta. Agnes hade haft god lust att rusa in i vardagsrummet, och skrika åt honom att låta mamma vara ifred.

Fast det gick ju inte för sig att visa upp sig så, mamma trodde ju att Agnes hade tagit sin `sova-gott` medicin och låg och sov i sin säng. Hon måste ändå göra något, slagen fortsatte att hagla ute i vardagsrummet och mammas jämmer blev allt värre.

Agnes sprang ut i vardagsrummet. På soffan låg Kaj ovanpå mamma, och slog och örfilade upp henne så att mammas huvud for från sida till sida som på en trasdocka. En tanke for hastigt genom Agnes huvud. I skydd av mörkret tog Agnes brännvinsflaskan som stod på soffbordet. Mamma och Kaj märkte inte henne, det enda ljus som fanns i rummet var det svaga skenet från gårdslamporna som silade in genom spjälgardinerna.

Ute i köket måttade hon med darrande händer upp `sova-gott` medicinen som hon plockade fram ur mammas gömma. Agnes visste var mamma gömde medicinen, och det var inte första gången hon stal ur mammas gömma. Ibland hade hon gett av den till Kenny i smyg, bara för att få tyst på honom så att mamma inte alltid skulle vara så arg och trött på dem, besvärliga ungar som de var.

Agnes satte rejält med pulver i flaskan och skakade om. Försiktigt, i skydd av mörkret hade hon ställt tillbaka brännvinsflaskan på soffbordet och smugit tillbaka till sitt rum.

Hon hade lyft över Kenny till sin egen säng och höll hårt om honom. Inget ont skulle hända dem, tillsammans var de inne i bubblan nu. Allt skulle ordna sig.

---Slut---